Vi har knappt hunnit köra in i Dalarna förrän vi får syn på en gigantisk dalahäst. Förmodligen har den tagit en liten paus eftersom den står på en rastplats i Avesta.
Dalahästen är högre än alla byggnader runt omkring och mäter 13 meter på höjden och är 67 ton tung. Det går liksom inte att missa den om man har vägarna förbi. Redan 1989 invigdes den, byggd och ägd av ett danskt företag.
Men 2019 köpte Avesta kommun hästen, som sett allt tröttare ut, för en krona – ett ganska bra kilopris … Den blev då renoverad och tillsnyggad.
Vår resa ska ta oss in i hjärtat av det landskap som kanske känns mest svenskt av alla: Dalarna. Vi passerar ikoniska platser som Clas Ohlson i Insjön och Leksands knäcke. Siljan ligger på vår vänstra sida i en bygd där man är världsmästare på att fira midsommar.
Vi är på väg till Nusnäs, som både ligger mitt i landskapet och är centrum för tillverkningen av den ikoniska dalahästen. Tio kilometer nordväst ligger Mora, som är i hela Sveriges fokus den första söndagen i mars.
Tillverkat dalahästar i 100 år
Nusnäs är en liten by alldeles intill Siljans norra spets och här bor lite drygt 700 personer. Trots litenheten är den dalahästens centrum, med två fabriker som ligger alldeles nära varandra.
Grannas Anders Olsson, född 1896, var äldst av nio syskon och fick tidigt lära sig ta ansvar och bidra till familjens försörjning. 1920, när han var 24 år gammal, fick Anders en stororder och började i hemgårdens bagarstuga tillverka vit- och svartflammiga trähästar som stod på en hjulförsedd platta. Två år senare, 1922, grundade han företaget Grannas A Olsson Hemslöjd AB.
LÄS ÄVEN: Ny slöjdtrend – men kunskapsnivån inom textilt hantverk sjunker
Bara sex år senare startade hans småsyskon Nils och Jannes ett nytt företag i samma bransch, det som idag heter Nils Olsson Dalahästar AB. Förra året kunde Grannas fira 100-årsjubileum och man tog fram en jubileumshäst med namnet Undra i ljusgrå färg. Hästen skiljer sig i utseendet från den traditionella dalahästen.
På 1920-talet började man att använda en bandsåg vid tillverkningen. Tidigare var det yxa som gällde. Bandsågen var en viktig investering för att få en rationell tillverkning av dalahästar. Under senare delen av 1920-talet försågs maskinen med motor.
Efter den första hyvlingen och sågningen följer nio olika moment i arbetet att skapa en dalahäst. Hästen ska täljas av speciella täljare och det är ett rent hantverksmässigt moment. Ungefär 40 äldre personer, mest män men även några kvinnor, i bygden fortsätter med traditionen och tjänar lite extra pengar. Därefter följer ett antal moment på fabriken, bland annat grundmålning, spackling, krusmålning och ett sista moment då hästen lackas.
Fjärde generationen som tillverkar dalahästar
Så möter vi Gunilla Lindberg, som är en av ägarfamiljens tredje generation. Hon är en av två på fabriken som målar kurbitsmotiven på hästarna.
– Jag målade nog min första dalahäst när jag var i 5-årsåldern, berättar Gunilla. När jag fyllde 16 år 1976 började jag jobba här på företaget. Jag har ju målat annat också, som träskor och kurbitstavlor.
– Vi har haft turen att det funnits någon i varje generation som varit intresserad av företaget. Vi har kämpat på allesammans ihop och det har varit jättebra. Jag själv har elva barnbarn och flera av dem har varit här och sommarjobbat eller extrajobbat. Så det betyder nog att vi kan se en femte generation ta över här så småningom.
Gunilla är moster till sin närmaste arbetskamrat, Jenny Palm.
– Det går jättebra. Hon är duktig på att måla och texta. Hon provade också att måla här på fabriken när hon var liten, men hon har också hunnit jobba som florist, vilket hon är utbildad till.
LÄS ÄVEN: För Kerstin Neumüller är hantverk en del av vardag
Ytterligare en släkting som ännu finns med i produktionen är 87-årige Göte Lindberg. Ända sedan han gjorde sin rekryt har han täljt dalahästar på sin fritid.
– Eftersom jag nu är gammal gubbe så sitter jag bara ett par, tre timmar om dagen och täljer, berättar Göte. I min ungdom jobbade jag lite på fabriken, men sedan har jag haft andra jobb, inom handeln. På en kväll blir det väl 10–20 hästar – det beror på vilket humör jag är på. Jag täljer främst de mindre modellerna.
– Redskapen jag använder är förstås äkta moraknivar som företaget håller med. Jag gör inte det här för att tjäna pengar – det blir någon hundralapp då och då – men det är viktigt som 87-åring att man har något för sig och då är det här bra.
Smått & gott om dalahästen
- På Dalarnas museum i Falun finns världens största utställning av dalahästar.
- 1939 tillverkade NK:s industrier en stor dalahäst till världsutställningen i New York. I en månad ställdes hästen först ut på NK i Stockholm, för att sedan skeppas iväg på fartyget Drottningholm. Grannas A Olsson levererade även mindre hästar till försäljning i New York. Det gav också skjuts på försäljningen på hemmaplan.
- 2015 fick Grannas A Olsson ett prestigefyllt uppdrag: man tillfrågades om att sponsra med kurbitsmålning på en 2,5 meter hög elefant. Organisationen The Perfect World Foundation arbetar för att rädda utrotningshotade djur och 2015 var det fokus just på elefanter. ”Dalafanten” ställdes ut cirka ett år i Göteborg, för att därefter auktioneras ut. Pengarna gick till arbetet med att försöka rädda elefanterna från att bli utrotningshotade.
- Många samlar på dalahästar och det kan bli höga priser. Ett nytt rekord för en dalahäst sattes 2021, då en lite annorlunda variant med en ryttare på såldes för 367 530 kronor hos Dalarnas Auktionsbyrå.
- Det finns andra orter i Dalarna som har skapat sin egen variant av dalahästen, till exempel leksandshästen, ludvikahästen och rättvikshästen.
Artikeln publicerades först hos Hemmets journal.
