Mitt äktenskap är som ett fängelse

Jag har varit gift med min man i snart 13 år. Jag har en dotter från ett tidigare förhållande som idag har fyllt 17 och tillsammans med min man har jag nu två yngre barn. När jag lärde känna min man var han otroligt omtänksam och generös. Han bjöd min dotter och mig på tivoli och ut på middag, han tog med oss på utflykter och var överlag otroligt givmild och generös.

Det förändrades när vi gifte oss. Min man tjänar dubbelt så mycket som jag och vi bor i ett dyrt hus. Ändå insisterade han på att jag skulle betala hälften av alla utgifter. Det gäller hyra, mat, bensin, avbetalningar på hans bil, men även när vi har varit ute och ätit har han krävt att jag ska betala hälften. Till och med om han ska köra mig eller min dotter någonstans kräver han bensinpengar. Det är också slut med presenter, även till jul och födelsedagar. Jag måste själv ordna och betala för presenter till barnen.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Jag känner mig bortvald av min svärson

Jag har alltid haft jobb och betalat mina räkningar, men med de utgifter och den levnadsstandard som min man har kan jag inte alls hänga med. Samtidigt är det jag som sköter allt hemma – det är jag som handlar, lagar mat, tvättar och städar. Jag har föreslagit att vi ska hitta något billigare att bo i, för jag orkar inte med att betala hälften av alla utgifter varje månad. Särskilt inte nu när jag samtidigt försöker vidare­utbilda mig till social- och hälsoassistent, men svaret är att jag kan sticka om det inte passar.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Pojkarnas styvfar är kontrollerande och aggressiv

Konflikterna mellan oss blev vid ett tillfälle så våldsamma att han kastade ut mig ur huset, som också står i hans namn. Jag tog mig till ett kriscenter, men återvände, för jag orkade inte klara av att stå ensam med tre barn, arbete och utbildning på toppen av det. Jag vill dock väldigt gärna flytta och skilja mig, men hur det ska gå till kan jag inte ens tänka på. Har du något råd?

Therese

Relationsexpert Vibeke Dorph svarar:

Det verkar som om din man är helt bortom all pedagogisk räckvidd. För han ser uppenbarligen inte dig som den livspartner han kärleksfullt ska stödja, och låta sig stödjas av, utan som en obetald hushållerska, som han dessutom ivrigt kräver pengar av. Hans beteende framstår som så känslomässigt avtrubbat att jag inte kan föreställa mig något annat än att han har någon sorts oåterkallelig psykisk brist. Den typen av människor är döva för allt sunt förnuft, så försök att tala honom till ­rätta är meningslösa.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Min systers barn river huset varje gång de är på besök

Av den anledningen kan jag bara stödja dig i det du själv kommit fram till – att du måste lämna honom, så att du kan bli känslomässigt och ekonomiskt oberoende av honom och istället stå på dina egna fina och starka ben. Det är något du behöver lära dig, för det är vackert och fint att kunna ge sig hän känslomässigt till en annan människa – men det är inte sunt att helt lägga ansvaret för sitt liv, inte heller den ekonomiska delen, i en annan människas händer. Gör vi det, så gör vi oss själva omyndiga och blir alldeles för lätt offer för män av samma typ som den du har hamnat i klorna på här.

Allt detta är lätt för mig att skriva, men svårt för dig att genomföra i praktiken om du inte får hjälp. Psykologisk och juridisk hjälp finns lyckligt­vis, även för kvinnor som du, som fortfarande lever i förhållandet, men behöver stöd för att ta sig ur det fysiskt och psykiskt.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Vår svärdotter kritiserar allt vi gör

Jag skulle råda att ta professionell hjälp och ge dig själv en klapp på axeln för att du, trots din svåra situation, klarar av att ta en fin utbildning och samtidigt vara en bra mamma för dina barn. Det är helt fantastiskt gjort och visar att du på alla sätt har framtiden framför dig.

Vibeke