Min mans familj styr våra liv

Jag har precis gift mig med min man, som jag varit tillsammans med i fem år och har ett nästan nyfött barn med. Tillsammans med sin familj driver han ett fritidsjordbruk där han och jag bor och det lägger han mycket tid på. Dessutom är han murare, vilket hans familj drar nytta av under hans knappa fritid.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Ska jag stanna i mitt kyliga äktenskap?

Jag har inget emot att min man är både hjälpsam och upptagen, men jag är trött på att hans familj ständigt drar i honom hit och dit. Jag är alltid ensam hemma med vårt barn, eftersom hans familj kommer i första hand. Hans pappa ringer varje dag med besked om vad som behöver fixas, antingen här på gården eller hos honom själv, och då slänger min man ifrån sig det han har för händerna och försvinner. När jag konfronterar honom med det blir han arg och svarar: ”Får man inte hjälpa sin egen familj?” Det får han självklart, men han är där alltid, aldrig här.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Hur får jag min väninna att sluta prata om min mans före detta?

Dessutom existerar jag över huvud taget inte för hans familj. När jag var höggravid åkte de alla, inklusive min man, på skidsemester. Att jag var nära förlossningen, och därför inte kunde följa med, brydde de sig inte om. När jag hade fött skulle min svärfar firas på en restaurang. Återigen kunde jag inte följa med eftersom vårt barn var så litet, men det struntade de också i och åkte iväg.

Vi måste hela tiden umgås med min mans familj och de kommer när som helst utan att meddela det i förväg. Vårt hem behöver en kärleksfull hand, men min man är så upptagen med att hjälpa alla andra att han inte hinner göra något åt det. Jag börjar få nog, men han ser inte problemet. Vad ska jag göra?

Eva

Relationsexpert Vibeke Dorph svarar:

Det kan ibland ta tid för den ena parten att anpassa sig till föräldrarollen. Historiskt sett har det varit män som har drabbats av detta. Eftersom de inte riktigt har påverkats fysiskt av förlossningen och inte heller därefter har varit tvungna att ta hand om småbarn, har de – till skillnad från sina bättre hälfter – kunnat fortsätta sina liv som tidigare. Det verkar också vara fallet för din man, och även om du har försökt förklara för honom att livet har förändrats radikalt på grund av ert barn, har han valt att fortsätta leva som tidigare.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Mitt äktenskap är som ett fängelse

Därför tycker jag att det är dags att du, genom handling och inte bara ord, tvingar honom att inse och anpassa sig till hur saker och ting förhåller sig nu. Jag vet mycket väl att du just nu, på grund av amning och andra omständigheter, har svårt att släppa taget om ditt barn, men på sikt måste du själv planera saker du ska göra och på så sätt över­låter ansvaret för att ta hand om ert barn till din man.

Har du ingen sport som du utövar? En väninna som du vill besöka? Ett jobb eller en utbildning som väntar när din föräldraledighet är slut? Saker du måste göra på egen hand och som därmed tvingar din man att ta hand om och umgås med ert barn – då får han på ett praktiskt sätt se och uppleva hur det är att vara pappa till småbarn och att vara en del av en familj. Om det lyckas tror jag att han kommer att växa med uppgiften och därigenom inse att han måste dra ner på sitt behov av att vara till för andra och istället vara till för er.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Min systers barn river huset varje gång de är på besök

När det gäller din svär­familjs outhärdliga kommande och gående i ert hem, så vänta inte på att din man ska agera. Säg istället själv till dem att de måste ringa först och att du för övrigt inte alltid har tid och ork med att de ska dyka upp.

Börja helt enkelt sätta de gränser för ditt familjeliv som du önskar. Gör det vänligt, men bestämt och förklara lugnt för din man och svärfamiljen det som de för länge sedan borde ha förstått. Nämligen att du har dina behov och därför också har rätt att utforma ditt privatliv som du vill. Fundera alltså på hur det livet ska se ut och agera där­efter. Så att det är du och inte de som bestämmer riktningen för ert framtida familjeliv.

Vibeke