Jag är en kvinna i tidiga 70-årsåldern som brottas med ett problem som tynger mig. När jag var ung träffade jag min man genom en kollega, som också blev ett slags väninna. Hennes man och min man var vänner på den tiden och under åren som följde umgicks vi alla fyra en hel del. När hennes man dog för ungefär tio år sedan blev vänskapen mer lös, men vi ses fortfarande.
Läs även: Pernilla: Jag spårade min mans mobil – sen konfronterade jag honom
Problemet är att denna väninna har en tendens att överskrida mina gränser. Vi har gemensamma umgängeskretsar och det är ofta där det händer. Hon har själv en gammal väninna från sin tidiga ungdom, som min man hade ett kortvarigt förhållande med innan han träffade mig. Genom åren har hon fått en tendens att ständigt antyda det förhållandet. Jag känner ju inte kvinnan som min väninna anspelar på – ändå tar hon ständigt upp henne.
När jag till exempel klargör att jag inte känner kvinnan och därför inte har något intresse av att höra om henne, skrattar min väninna fånigt och säger att min man mycket väl vet vem hon är. Dessa sarkastiska kommentarer har skapat en osäkerhet hos mig. Min man har inte lagt märke till det och skakade bara på huvudet åt henne, tills jag förklarade för honom hur ont det gör mig.
Läs även: Vad ska jag göra åt min avundsjuka syster?
Jag har nu kommit till en punkt där jag vill avsluta relationen med henne. Vi tyckte redan tidigare bättre om hennes man. Men hur ska jag gå tillväga? Jag vill inte hamna i en muntlig konflikt, men funderar på att skicka ett brev till henne där min man och jag förklarar hur hon har överskridit våra gränser och att vi inte önskar ytterligare kontakt. Min man är med på att brevet ska vara från oss båda. Tycker du att det är rätt lösning, eller borde jag låta det vara?
Alice
Relationsexpert Vibeke Dorph:
Jag förstår att du irriteras över din väns dumma antydningar om din mans kortvariga affär med en för dig okänd kvinna, som ligger många år tillbaka i tiden. Jag kan också mycket väl förstå att du vill sätta stopp för hennes pikar, men att gå så långt som att skicka henne ett brev där ni bryter kontakten tycker jag är både ett förhastat och klumpigt sätt att lösa saken på.
Läs även: Min pojkvän anklagar mig för att vara otrogen
Hittills har inte heller din man varit medveten om hur din väns kommentarer sårar dig. Därför tror jag att det samma kan gälla för er vän. Hon kanske bara tycker att hon är lite rolig och inser inte hur ont det gör dig. Borde du därför inte hellre börja med att göra klart för henne att du inte delar hennes glädje över att rota runt i en historia som ligger mer än ett halvt sekel tillbaka i tiden? Jag tycker i alla fall att det vore mer ädelt att börja där.
Läs även: Julia: Jag mår bättre när min man inte är hemma
Nästa gång hon nämner historien, säg därför till henne att du fortfarande är så passionerat förälskad i din man att du inte vill höra talas om de kvinnor han kanske kysste en gång i tiden. Säg det bestämt, men med ett leende, och se till att lägga armen kärleksfullt om din man, medan han gör det samma om dig. Det är i mina ögon ett mer elegant sätt att hantera saken på. Skulle hon då välja att fortsätta med sina små historier, så har du hissat flaggan och har därmed all rätt att bryta kontakten. Men börja nu med att använda den enkla metod som effektivt har löst de flesta konflikter i mänsklighetens historia; nämligen att vi själva öppnar munnen för att göra det klart för andra att de måste se till att hålla sin egen stängd.
Vibeke
