Henning är 100 år och sköter sin trädgård själv: ”Den är guld värd för mig”

Det är det första Henning Madsen tänker på när han slår upp ögonen på morgonen. Trädgården.

Den breder vackert ut sig bakom den lilla tegelvillan i Hvidovre. En grön och välklippt gräsmatta med fint anlagda rabatter fulla av perenner, sommarblommor och rosor.

– Trädgården är guld värd för mig. Och jag tar den verkligen inte för given. Varje morgon gläder jag mig åt att den finns. Och så tittar jag mot himlen - om det månne blir väder så att jag kan komma ut i den, säger Henning. 

– Om det regnar får jag stanna inne och pyssla med något annat. Men då gläder jag mig tills det klarnar upp, för jag vill helst ut i trädgården varje dag.

Hus & Hem Hem och trädgård

Läs även: Så tar du hand om gräsmattan på hösten – expertens bästa tips

Den gröna fågeln

Henning Madsen anlade trädgården när han 1958 flyttade in i huset i Hvidovre. Han har skött den sedan dess. Och i dag, nu när han har fyllt 100 år, är det fortfarande han som ser till att hålla den vacker och välskött.

– De senaste åren har jag fått lite hjälp. Min granne klipper gräsmattan med sin trädgårdstraktor, och det är jag väldigt tacksam för. Men allt det andra, det klarar jag själv, ler han. 

– Det tar längre tid nu än det gjorde förr; jag måste gå försiktigt fram. Men det fyller mig med lycka.

Till och med häckarna klipper Henning fortfarande. Inte minst de städsegröna idegranarna och buxbommarna som tronar i trädgården på framsidan i geometriska former. Kulor, pyramider, pelare. Och en konstfärdig fågel som har fått plats på en av formationerna. Som om den just hade landat.

– Jo, den har jag också klippt, säger Henning. Jag såg till att klippa den så att den såg fin ut när ni kom.

Han står i trädgården och betraktar den. Ser ut över all grönska. Med sig har han sin käpp och en långskaftad hacka. Den fungerar perfekt som extra stöd, och dessutom kan han enkelt rensa lite ogräs utan att behöva böja sig alltför mycket.

– Det är en riktigt praktisk anordning, säger Henning.

Trädgårdsmästarson mot nazister

Henning Madsen har älskat blommor så länge han kan minnas. Och han föddes också nästan i en trädgård. Som trädgårdsmästarson och näst yngst i en syskonskara på nio.

– Min far drev ett trädgårdsmästeri i Møborg utanför Lemvig. Det var hårt arbete. Det fanns inga maskiner, så allt fick göras för hand, berättar han. 

– Vi barn hjälpte förstås till. Men även om jag tyckte väldigt mycket om blommorna och att se saker spira och växa, om skönheten och alla dofterna, tyckte jag nog att det var för slitigt för att jag själv skulle välja den vägen, berättar Henning.

Det var annars inte för att han var rädd av sig. När nazisterna gick över gränsen 1940 anslöt sig den 15-årige Henning och hans ett år äldre bror till den lokala motståndsrörelsen i Lemvig. 

De vände de lokala vägskyltarna åt fel håll, så att nazisterna inte kunde hitta rätt. Förstörde vägspärrar och stal obevakad utrustning som hjälmar, tornistrar och ammunition. 

Hem och trädgård

Läs även: Så skapar du färgstarka höstkrukor – med bara tre sorters växter

Stöldgodset hamnade på trädgårdsmästarfamiljens vind. Och där fick det stanna, även om både trädgårdsmästaren och hans fru nog anade vad deras söner höll på med.

Räddade i sista sekunden

– En dag var det nära att gå riktigt illa. Nazisterna kom och ville genomsöka vinden efter brittiska soldater, berättar Henning.

Ett brittiskt flygplan hade skjutits ner i närheten av trädgårdsmästarfamiljens hem, och sex överlevande hade flytt. Det var dem nazisterna letade efter.

– Aldrig har jag sett min mor så rädd; hon visste ju mycket väl vad som fanns på vinden, säger Henning. 

– Men eftersökningen stoppades i sista ögonblicket, eftersom en ung tysk soldat avlossade sitt vapen. Han stod vakt, och jag sa till honom att jag inte trodde på att kulsprutan inte kunde skjuta, och då avlossade soldaten en salva upp i luften. 

Uppdraget avblåstes i förvirringen kring skottlossningen. Om den där salvan inte hade avlossats hade de hittat de stulna föremålen på vinden, och då hade vi alla skickats till koncentrationsläger.

Henning sluter ögonen. - Man tror ju att man är odödlig när man bara är 15 år. Men det kunde ha kostat oss livet.

Med påven i handen

Även nu, så många år senare, är det svårt att tänka på. För livet har varit värt att leva. Henning kom till Köpenhamn när han som ung man blev inkallad till militären. Sedan fick han arbete på Topdanmark och blev efter några år chef för mikrofilmsavdelningen. 

Samtidigt följde han sin passion för musik som ledare för Köpenhamns musikkår. En ensemble som under de år Henning stod i spetsen för den växte från sex till drygt 90 medlemmar. De spelade konserter över hela världen. I Tjeckien, Polen, Israel och Tyskland.

– 1983 fick vi brev från Vatikanen och blev inbjudna att ge konsert i Peterskyrkan. Jag träffade påven och tog honom i hand, berättar Henning och fortsätter med ett stort leende: - Det har varit ett händelserikt liv.

Hus & Hem Hem och trädgård

Läs även: Så blev den blåsiga tomten på 1 300 kvadrat en lummig oas – med eldstad och utespa

Genom allt har trädgården stått som ett grönt och orubbligt ankare. Det var här Henning hämtade lugn och kraft under de år då han arbetade både heltid för Topdanmark och för musikkåren.

Och det är fortfarande i trädgården han hämtar sin energi och glädje. Bland blommor som han själv har planterat. I nästan ett halvt århundrade.

Den vita favoriten

Han älskar dem alla. De storblommiga rosa pionerna som, som Henning uttrycker det, är förfärligt flyktiga, men kompenserar för sitt korta liv med sin doft och färgprakt. 

De fina, små fingerborgsblommorna i blå och vita nyanser. De anspråkslösa men vackra prästkragarna. Och de exotiska lila irisarna.

Och så älskar han alla de blommor vars namn i dag undflyr minnet.

– Jag minns inte längre vad de alla hette. Men vackra, det är de, säger Henning när han stannar en kort stund vid ett flor av små, vita blommor som slingrar sig vid en stengärdesgård.

– Lyckligtvis behöver jag inte kunna deras namn för att njuta av dem. Och det är verkligen en härlig, härlig blomma.

När Henning flyttade in i tegelvillan i Hvidovre fanns det inte många blommor, utan en praktisk köksträdgård med lök, kål och potatis. I dag är det bara trädgårdens bredbladiga rabarber som går att äta. Och dem får grannarna plocka så snart de är klara. Henning är inte heller snål med blommorna.

– När fotterapeuten eller frisören kommer förbi säger jag att de nu ska gå ut och klippa några blommor till en bukett åt sig själva. Det blir de mycket glada för, säger han. Och jag tycker ju också själv om snittblommor.

– Men det finns ändå inget som en trädgård. 

Artikeln publicerades först hos Alt.dk, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad. 

Hus & Hem Hem och trädgård

Läs även: 4 kreativa pumpaidéer till Halloween