Så fort man kliver in i den stora hallen i Villa Ekdala i Tranås så slås man av rummens rymd. Det är högt i tak, med breda dörröppningar och pardörrar, vackra paneler och ett öppet flöde mellan rummen med rum i fil. Blicken dras vidare in i matsalen där julgranen står omsorgsfullt pyntad. Rummen andas en rofylld stämning och skenet från ljusstakarna, stjärnorna i fönstren och elden i eldstäderna ger en känsla av att huset är redo för jul.
Läs även: Inred med vita hyacinter till novent – 5 tips som sätter stämningen
Hus med historia
Huset är byggt 1909 och rymmer elva rum fördelade över tre våningsplan. Under en period har det varit både pensionat och restaurang, något som fortfarande går att ana i rummens storlek och i rummens utformning. I dag är det en privatbostad där Jennifer bor tillsammans med sin sambo Johan och Johans tre barn, som Jennifer är bonusmamma till.
När paret tog över huset var det fortfarande präglat av sin tid som restaurang. Plastmattor täckte golven, masonitskivor dolde originalytor och köket var anpassat för storkök.
– Det första vi gjorde var att riva ut allt som hörde restaurangen till. När vi drog bort de gamla plastmattorna, ett riktigt slitgöra, hittade vi de finaste trägolven under dem. Det var värt allt slit, säger Jennifer.
Hemmets hjärta
Golven slipades, rör byttes, två badrum renoverades och köket flyttades till ett nytt rum för att skapa ett flöde av lounge, matsal och kök i fil. Ett beslut som förändrade hela husets sätt att fungera i vardagen.
En trappa upp breder husets övre plan ut sig, stort och luftigt, med en rymlig hall som fungerar som nav för hela våningen. Härifrån nås familjens sovrum, barnens rum, badrummet och ett allrum. Jennifer och Johans sovrum är det största rummet och har en balkong som vetter ut över trädgården.
– Vi är så glada över att bo här. Ibland får jag nypa mig i armen. Vi är oerhört tacksamma. Vi ville bevara så mycket som möjligt och vi känner stor respekt för huset, säger Jennifer.
Läs även: Årets finaste julporslin – 9 favoriter att spana in
Köket är verkligen husets hjärta, särskilt i december, där familjen samlas och gärna bakar pepparkakor vid den generösa köksön i skenet från elden i den vackra kakelugnen. När vi hälsar på har Jennifer dukat upp till glöggmingel med pepparkakor och glögg. Hon har dekorerat bordet med en vacker bukett amaryllis där hon har satt ner en kvist murgröna från trädgården tillsammans med blommorna, vilket blir ett väldigt vackert stilleben.
Detaljerna som gör det
– Jag föredrar naturligt julpynt framför prydnadstomtar. Jag älskar att ta in naturen. Små granar, tall, murgröna, mossa, torkade apelsiner. Det är det som skapar jul för mig. Julstjärnor i fönstren och kanske något extra stearinljus på bordet, det är något speciellt med det där ljuset från stjärnorna. Sen tycker jag själv att det blir jul så fort man satt en liten gran i vatten och pyntat med lite grön mossa runt en hyacint. Att ta in naturen får mig att känna mer julstämning. Jag tycker ofta att saker man redan har hemma kan bli juliga med små tillägg. Häng ett fint julgranspynt på ett dörrhandtag så känns det juligt direkt, eller låt din finaste vas andas jul med en bukett eller en rosett knuten runt sig. Eller en kruka med en hyacint eller amaryllis med lite mossa. I slutändan handlar det om flera små detaljer som tillsammans skapar julstämning, säger Jennifer.
Jennifer smyger in julen redan i november och tar lite i taget, när tid och lust finns. För henne handlar det om att få pyssla när inspirationen kommer, utan att behöva ägna en hel helg åt att storstäda och göra allt på en gång. Julen får växa fram, lite mer för varje dag som går.
Läs även: 7 fina elljusstakar till advent – se våra favoriter
Dagarna innan jul
– Några kvällar innan julafton klär vi granen tillsammans. Vi tar fram lite tilltugg, tänder en brasa och lyssnar på julmusik, säger Jennifer.
Julen firas i flera omgångar under december. Släkt och vänner samlas vid olika tillfällen kring knytkalas, där Jennifer dukat upp långbord. Julbordet dukas upp på köksön och ostkaka och saffranspannkaka har blivit självklara avslut.
På kvällarna sprakar det i kakelugnarna och i eldstaden i loungen. Barnen leker, de vuxna sitter kvar länge och pratar.
– Jag hoppas att de kommer minnas värmen, dofterna, hur vi klädde granen tillsammans, hur det alltid fanns gran och tall överallt och att deras pappa eldade hela vintern, säger hon och ler glatt.