– Ja det händer absolut att vi nekar folk som inte fyllt 55 år. Om de så är 54 ..! Visst har någon blivit lite lack, men en regel är en regel, säger Ahmet Özdemir i baren.
Klockan är halv fem, en vanlig tisdag och de stockholmare som ilar fram längs en av Södermalms mest trafikerade gator gäckas att ta av och på jackor i det blåsiga vädret. Men här, innanför dörrarna på Ölkafé Uven, råder lugnet. Belysningen är behaglig, musik spelas på låg volym och vid de tjugotalet småborden sitter bargästerna och småpratar med varandra. Här i sorlet finns inte en ungdom så långt ögat kan nå.
Många ensamma
På bara 3,5 månad har det lilla ölkaféet med åldersgräns blivit lite av en rikskändis. För efter att man slog upp portarna i januari i år spred sig ryktet snabbt. Ägaren Ahmet Özdemir, som också har baren vägg-i-vägg, hade då funderat en tid på hur han skulle använda lokalen för det som tidigare var en delikatessbutik som inte höll sig.
– Efter 20 år i branschen har jag ofta slagits av de många äldre gäster som sitter ensamma vid sina bord – och har ibland tyckt lite synd om dem. Ensamheten är ett stort problem i samhället. Så slog det mig: varför inte öppna en bar med lite bättre priser, där vi inför åldersgräns – och samtidigt ge något fint tillbaka?
LÄS ÄVEN: 20 seniorer checkade in på filmkollo för vuxna: ”Vi har såå kul”
Framme vid baren hejar några av de köande gästerna igenkännande på bartendern – och på varandra. På en svart väggtavla listas dagens tips: En flaska öl 29 kronor, ett glas vitt för 45 och ett smörrebröd med rostbiff eller lax, 39 kronor styck.
Ahmet ler och sveper ut mot lokalen och berättar att här en gång i tiden har legat ett klassiskt ölsjapp.
– Det här har blivit som en helig plats, en fristad. Här ser vi att de äldre hittar varandra. De är alla från samma generation, de har gått igenom mer eller mindre samma grejer och de behöver inte introducera sig.
LÄS ÄVEN: Johan Croneman: Dags att införa P-skiva på kaféerna
Vid ett ståbord intill baren står Karl Neuhold med ett glas cava. Han har bott i kvarteren i 47 år.
– Det här är ett bra initiativ. Man ska bannemej inte sitta hemma och vara ensam när man är gammal. De sista åren i livet ska man ha det bra! säger han.
Billigare priser
Karl Neuhold, som länge ägnat sig åt trygghetsskapande arbete i stadsdelen, nämner en krog tvärs över gatan som efter en renovering numera tar 125 kronor för ett glas vitt.
– Vem har råd med det?
Runt ett annat bord sitter Tina Brokmark, Maria Rasmusson och Susanne Schager. Detta är första gången de ses sedan 1978, då de gick ut skolan. Det gamla kompisgänget är nöjda med valet av plats för sin återträff.
– Ja, vi ville testa det här konceptet, det kändes lågmält och bra! säger Tina.
De alla tycker stället verkar familjärt. Maria berättar hur hon tidigare hört gästerna vid bordet intill säga att man ofta börjar prata med varandra.
– Fast liiite besvikna är vi ju, att vi inte fick visa leg…! säger Susanne och ler.
Låg och lugn bakgrundsmusik
I baren spelas bara låg och lugn bakgrundsmusik, mestadels blues och jazz. Man vill inte försvåra för folk att höra varandra.
Vid ett bord längst in sitter gästen Heimo, som har varit här 3–4 gånger för att träffa en kvinnlig bekant. Han har problem med hörseln och tycker det är skönt att man kan tala normalt.
– Det är skönt att slippa ungdomar, varför ska jag umgås med dem? Det bästa här, det är åldersgränsen.
– Och 45 kronor för ett glas vin det är bra, säger han och reser sig för att köpa ett till.
Att komma in som gäst på en krog med en rullator, behöva få ett lättillgängligt bord, hjälp med bordsservering kan upplevas som att du inte hör dit, menar Ahmet.
– Det är inte en bra känsla, att det påpekas att ’nu är du gammal, du klarar inte det där.’ Att vara äldre idag är väldigt exkluderande.
– Men här får du själv stå i kö för att få ett bord, göra din egen beställning. Härinne är alla är lika. Och i slutändan, vet du vad som händer då? Du känner dig ung igen! Som en i gänget. Och för en 70–80-åring som får känna sig 20 år yngre – det är en superkänsla! Alla behöver ett sådant ställe.
Behovet för en bar som uteslutande är till för seniorer verkar stort. Ahmet konstaterar vidare att det också ger en samhörighetskänsla att träffa andra som är själva under stora helgdagar.
– Det visar ju att du inte är den enda som inte har någon att vara med, på till exempel påskafton.
LÄS ÄVEN: Ensamhet och krav under sommaren: ”Vi som lever ensamma blir ännu mer ensamma”
Ryktet spred sig
Uven har fått mycket uppmärksamhet och de första veckorna kom hundratals gäster dagligen resande från hela stan, ja hela landet, enligt Ahmet. Tidvis fick gästerna stå i kö för att komma in.
– Folk visade varandra sådan respekt, de valde att inte stanna så länge för att också låta andra få sitta en stund.
Den positiva responsen från gästerna har överrumplat dig?
– Ja, den tacksamhet jag sett i deras ögon, det kan jag inte beskriva … Flera gånger har jag frågat mig själv:
varför har jag väntat så länge med att öppna ett sånt här ställe?
