Julia: Jag mår bättre när min man inte är hemma

Jag är en kvinna i 30-årsåldern, gift och mamma till tre små barn. Jag skriver till dig eftersom mitt äktenskap inte fungerar. Det gör mig otroligt ledsen och jag känner att jag inte lever livet fullt ut eftersom jag ständigt undrar vad som är fel.

Min man och jag har varit tillsammans sedan vi var mycket unga och gifte oss i början av 20-årsåldern.

Vår relation har alltid varit konfliktfylld och full av meningsskiljaktigheter. Vi växte båda upp i dysfunktionella hem, så vi har mycket bagage. I mitt fall har jag svårt att tro på mig själv och är alltid rädd att jag inte gör saker tillräckligt bra.

Efter att vi fick vårt första barn arbetade jag med mig själv och mina barndomstrauman. Det har varit svårt och jag kämpar fortfarande med mina demoner. Under denna process har jag dock också förändrats och insett många saker om mig själv och mitt äktenskap. Bland annat hur dåligt min man fungerar hemma och att han har ett alkoholproblem som han vägrar att erkänna. Han kämpar också med trauman från sitt förflutna, men vägrar att inse det. Istället är han ständigt deprimerad. Han säger att det beror på stress på jobbet, men han har varit så här i många år.

Jag har försökt att stötta honom, men det är svårt när jag själv också kämpar och dessutom har tre små barn som jag försöker ge den bästa möjliga barndomen. Jag måste erkänna att jag mår bättre när min man inte är hemma. Han lovar hela tiden att ändra sin negativa attityd och också dra ner på alkoholen, men ingenting förändras. Jag är så trött på att känna mig skyldig för att jag avvisar honom, men jag vill inte heller att mina barn ska växa upp utan sin pappa. Jag orkar helt enkelt inte längre och är mentalt utmattad. Vad ska vi göra?

Julia

Relationsexperten svarar: Du måste sluta ställa så höga krav på dig själv

Om både du och din man har vuxit upp i dysfunktionella familjer är det uppenbart att ni har utmaningar. Ni har inga bra förebilder att spegla ert äktenskap mot, så ni saknar de verktyg ni behöver för att ha en bra relation. Och hur ser det ut? Personligen tycker jag att en bra relation är som en solid vänskap, där båda parter stöttar varandra i att bli den bästa versionen av sig själva. I en sådan ­relation strävar man alltid efter att uppmuntra varandra snarare än att nedvärdera varandra.

Konflikter odlas inte, utan man försöker lösa dem. Båda parter är också medvetna om att människor har brister och dåliga dagar, så de förlåter och hyser inte agg. Och sedan inser man att varje dag inte kan vara en fest, så saker och ting måste ofta bara bli så bra som möjligt.

I ditt äktenskap låter det som om du och din man har vuxit ifrån varandra och därför känner er ensamma. Det är synd, men det händer ofta när man både har jobb och små barn att ta hand om. Jag tror ändå att det är viktigt att ni tillsammans fattar ett aktivt beslut om att ni vill att ert äktenskap ska fungera och därför kommer att göra er del för att förbättra det. En bra relation är också ett arbete som måste skötas.

Naturligtvis måste din man få kontroll över sin alkoholkonsumtion och depression. Det är hans ansvar och han är skyldig dig och sin familj det, så ta honom till läkaren så att han kan få hjälp. Du måste sluta ställa så höga krav på dig själv och inse att så länge du gör så gott du kan är det tillräckligt bra. Det finns ingen perfekt familj.

Endast en sak är säker: Båda parter i en relation måste anstränga sig och hålla fast vid det gamla mottot att där det finns en vilja, finns det en väg. Lyckligtvis gäller detta även ditt äktenskap, så ge det en chans.

Vibeke