Emelie Mickelsson Ehnberg och Niklas Ehnberg sitter i sin husbil och bläddrar fram foton från sin nio månader långa husbilssemester. De pratar om platser och upplevelser som etsat sig kvar i minnet.
Det blev inte bara en resa på vägarna i Europa, utan ännu mer en resa i Emelies inre.
– Jag upptäckte vem jag var och lärde mig klara av saker jag inte trodde mig klara av. Och framför allt insåg jag värdet i friheten att kunna ta dagen som den kommer, säger hon och ler när hon visar upp vigselringen hon bär.
– Innan vi åkte ut så lovade jag mina vänner att om jag och Niklas klarar av att leva så länge tillsammans i en husbil, då ska vi gifta oss, säger hon med ett skratt.
Dök upp i en dröm
Emelie och Niklas är båda uppvuxna i Bollnäs kommun och har bott där hela sitt liv. I tonåren umgicks de i samma kompisgäng. Sedan skildes deras vägar.
– Vi har varit vänner på Facebook, inget mer.
Men i april för tre år sedan hade Niklas en oförklarlig dröm. I den dök Emelie upp och ropade hans efternamn. Drömmen satte avtryck, något väcktes till liv.
– Jag kände att jag måste ta kontakt med henne, bjuda ut henne på en dejt.
Emelie hade levt som singel i flera år och börjat jobba med självutveckling för att känna sig mogen för en ny kärleksrelation.
– Jag skaffade min katt Flingan för att ha någon att ge kärlek.
Niklas skrev till henne på Messenger, men var först lite otydlig med vad han egentligen ville. När det framgick att han ville ha en dejt blev Emelie lite orolig.
Läs även: Systerskap på hoj: ”Man växer av att våga”
– Jag visste inte om jag var mogen för någon relation. Men när du berättade att du var hundvakt åt en kompis och att vi skulle ta en promenad tillsammans med hunden tyckte jag det kändes okej.
Resan blev en chans att ta sig loss
Det blev en ny dejt nästa dag. Sedan fortsatte de att träffas och blev ett par.
Niklas berättade om skåpbilen han köpt för tre år sedan och som han sedan byggt om till en husbil med bland annat kök, kylskåp, toalett och provisorisk dusch längst bak. Till hösten skulle han göra en lång resa ut i Europa med den. Han skulle redan nu säga upp sin lägenhet, bo i husbilen och sedan skulle han säga upp sig från jobbet som bussförare.
– Du får gärna följa med, sa han till Emelie som inte såg ett liv på sex kvadratmeter under så lång tid som lockande.
– Jag hade mitt uppstyrda liv med fast jobb på förskolan och min lägenhet.
Hon provade i alla fall att bo med Niklas i husbilen och tyckte det gick bra, men därifrån till att tillbringa bortåt ett år i den, det var nej tack.
Men än en gång skulle en dröm föra paret närmare varandra.
– Jag drömde att Niklas åkte i väg – utan mig. Det gjorde mig ledsen i drömmen och jag ångrade att jag inte följt med. När jag vaknade sa jag direkt till honom: ”Jag följer med på resan!”
– Det gjorde mig glad, säger Niklas.
– Jag kände mig fast hemma i Bollnäs och hade inte modet att ta mig vidare. Nu hade jag fått min chans att bryta mönstret, berättar Emelie.
Blev starkare av utmaningarna
Detta var i juni 2023 och Emelie lyckades få en lång tjänstledighet från sitt arbete. Hon såg till att få sin lägenhet uthyrd i andra hand och ordnade så att någon tog hand om hennes älskade katt Flingan.
I oktober startade resan söderut via Danmark och Tyskland, ned till Frankrike där paret tillbringade ett par månader med att åka runt. Att inte titta på klockan och att inte veta vad som skulle hända nästa dag var något helt nytt för Emelie. Till att börja med obekvämt, innan hon lärde sig att njuta av friheten.
Under tiden i Frankrike tillbringade de mycket tid i vackra Fontainebleau utanför Paris, där Niklas fick sitt intresse för klättring tillgodosett. Efter en dryg månad ute på vägarna kom första utmaningen. Niklas hade blivit febersjuk samtidigt som husbilen börjat låta konstigt.
Läs även: Kicki och Lotta kör husbil till värmen: ”Det är resan som är äventyret”
– Hemma hittar man enkelt en verkstad som kan undersöka problemet. Fransmännen pratar ogärna engelska och vi försökte göra oss förstådda på olika sätt med Google Translate. Vi körde från verkstad till verkstad utan att någon ville lyssna på bilen och se vad som var fel. Det var först när vi besökte femte verkstaden som vi fick hjälp.
Men inget ont utan att det har något gott med sig.
– När vi löst problemet växte mitt självförtroende. Vi kunde klara det mesta! Så när frikopplingen på bilen gick sönder i Österrike kände jag mig trygg med att det skulle lösa sig och det gjorde det också. Samma sak när vi fick problem med bromsarna på hemresan genom Tyskland, berättar Emelie.
Undvek campingplatser
Efter ett par månader i Frankrike skulle de vidare. Emelie pekade vänster mot Italien. Niklas ville till höger, mot Spanien.
– Enbart för värmens skull, inget annat, säger han.
– Jag ville till Italien eftersom jag älskar huvudstaden Rom och jag ville se vackra Toscana. När jag kom på att det var vinter i Italien så fick det bli Spanien, säger Emelie.
Paret berättar att färden ofta gick på små vägar. Dels för att slippa avgift på de stora motorvägarna och dels för att kunna se och uppleva mer. Och inte minst för att kunna besöka de mindre byarna och bekanta sig med befolkningen. Nätterna tillbringade de ofta på mindre, ödsliga uppställningsplatser, eller nere vid någon strand med havet som granne.
Läs även: Militärlastbilen blev husbil: ”Att vakna upp på en vacker plats är riktig vardagslyx”
– Med graffiti på husbilens sidor var det nog ingen som trodde vi hade så mycket pengar att vi var värda att råna, säger Niklas med ett skratt.
Campingplatser undvek de helst helt och hållet.
– Det går att klara sig bra ändå eftersom det finns gott om rastplatser med tvättautomater där man även kan duscha.
Träffade många trevliga
I Spanien tillbringade de ett par månader utanför Fuengirola, mellan Malaga och Marbella. De ställde husbilen uppe på en kulle med vacker utsikt över havet och bort mot bergen i horisonten. Där fanns också en skatepark, vilket innebar att Niklas fick sitt andra stora intresse tillgodosett.
– Vi träffade trevliga människor som vi umgicks med. När vi skulle åka därifrån var det en kvinna som bjöd med oss till sin mammas godisbutik. Vi fick plocka med oss så mycket godis vi ville till resan.
Efter Spanien bar det av till Italien och Emelie fick se platserna hon ville se.
Paret berättar att de under resan lärde känna varandra på djupet. Det som i vanliga fall tar några år, klarades av på några månader.
– Människorna runt oss pratade ju inte vårt språk. Vi hade bara varandra, vilket gjorde att det inte var så många yttre störningar. Och allt det vi upplevde på resan, upplevde vi tillsammans. Samtidigt kunde vi ge varandra utrymme och kände den ena för att zooma ut en stund var det aldrig några problem med det.
En resa med många lärdomar
Naturligtvis innebar nio månaders trångboddhet att det uppstod meningsskiljaktigheter. Emelie och Niklas skrattar.
– Jo, självklart hände det att vi bråkade om olika saker, säger Emelie. Man kan säga att vi klarade av vår ettårskris i förhållandet efter några månader. Men vi lärde oss också att hantera det och inte bli långsinta, utan i stället komma varandra närmare. Hade vi bråkat tog det kanske bara tio minuter innan vi lagt det bakom oss och var sams igen. Vi hade båda en god grund att stå på där vi ville varandra väl.
– Samtidigt lärde jag mig att tygla mina egna rädslor när vi kunde samarbeta och komma vidare, exempelvis när husbilen gick sönder. Jag var i grunden otrygg och behövde verkligen dig för min personliga utveckling, säger Emelie och ger Niklas en kärleksfull blick.
Läs även: Sture renoverade övergivna husvagnen från 50-talet: ”Det var nästan ingenting som höll ihop ekipaget”
– Det var även en personlig utveckling för mig. Med Emelie lärde jag mig att vara mig själv och inte vara den jag tänker att jag borde vara, tillägger Niklas.
Men alla resor har sitt slut och när paret åkte över Öresundsbron till Sverige kände Emelie ångesten över att gå tillbaka till det andra livet. Att behöva titta på klockan och inte kunna ta en dag i taget längre. Tillbaka i samma gamla hjulspår.
– Kommer jag att klara det här, tänkte jag? Det fanns en ångest inför att möta mitt gamla liv när vi nu levt det här alternativa livet. Jag ville hitta mitt nya liv.
Giftermål med korv
I augusti 2024 stannade husbilen hemma i Bollnäs igen, den 1500 mil långa resan var slut. Men Emelies inre resa hade bara börjat.
– Jag sa upp mig från förskolan och utbildade mig till samtalsterapeut och livscoach. Något som jag verkligen brinner för.
Niklas bytte också bort jobbet som bussförare mot ett jobb på Föreningsalliansen i Bollnäs. Dessutom sa Emelie upp sin lägenhet för hon och Niklas hade ju sin gemensamma bostad – husbilen.
– Fast det var förstås inte lika roligt när det var 30 grader kallt i vintras, säger de med ett skratt.
Våren 2025 skulle de ha flyttat in i en lägenhet att ha som bas, men det blev inte så av olika anledningar. När de kommit hem från resan hade Emelie sitt löfte att leva upp till – att de skulle gifta sig om de klarade nio månader i husbil.
– Självklart skulle vi fullfölja det löftet och den 8:e oktober 2025 slog vi till.
De hade tittat ut en vacker plats i skogarna utanför Bollnäs som heter Prästnäset, där de ofta har stått med husbilen. Trots namnet blev det en borgerlig vigsel.
– Vi hade bjudit in våra mammor under förevändningen att det skulle bli korvgrillning. De blev förstås förvånade när de förstod att vi skulle gifta oss. Men det blev också korvgrillning som vi utlovat. Och bröllopstårtan, det fick bli rulltårta. Tårta som tårta.
Och bröllopsnatten? Den firades förstås i deras kära husbil!
Mest läst Just nu
-
Min son bröts ner av deras många försök att få barn
-
Ebba Kleberg von Sydow räddade väveriet: ”Ett privilegium att få förvalta det”
-
Tv-ankaret Nike Nylander fyller 60 år: ”Jag är inne i en väldigt existentiell tid i livet”
-
Bor i timmerstuga utan el och vatten: ”En del av charmen”
-
Räkna ut vilken ärkeängel som skyddar dig
