Ingen vet att vi träffas – inte ens våra barn

I år är det fyra år sedan Jonas och jag skilde oss efter 18 års äktenskap. Vi kom till en punkt där vi inte hade mer att ge varandra, och vi var överens om att livet var för kort för att leva i ett äktenskap som ingen av oss tyckte fungerade tillräckligt bra. Det var en odramatisk skilsmässa, även om den också förde med sig sorg och tårar.

Vi pratade med varandra hela tiden och samarbetade bra både kring bodelningen och försäljningen av vårt hus. Jag kände då att det var rätt beslut, även om det gjorde ont att det ledde till en splittrad familj.

Både Jonas och jag har alltid haft fokus på familjen, och vi trivdes medan barnen var små. Jag tror att en del av anledningen till att vi inte lyckades ta hand om varandra genom åren också var att vi hade för mycket fokus på familjelivet. Våra barn kom före allt annat, så det blev inte mycket egentid för Jonas och mig.

Relationer

Läs även: Jag gjorde slut – nu vill mitt ex ha tillbaka pengarna han spenderade

Jag har träffat flera män efter skilsmässan, men det har inte blivit någon seriös relation av dessa möten. Jonas däremot blev sambo efter ett par år, och jag trodde att han var lycklig i sitt nya förhållande.

Vi har träffats i samband med barnen, men utöver det har vi inte haft någon personlig kontakt. Så en dag för åtta månader sedan möttes vi av en slump i en butik. Vi skulle båda handla inför helgen, och jag kände att jag blev glad över att se honom.

Vi pratade en stund innan vi började röra oss längre in i butiken. Jag märkte att Jonas flörtade med mig, han följde efter mig med sin kundvagn, skämtade och såg på mig med den där blicken som jag kände igen från den första tiden vi var tillsammans.

Han flörtade med mig

När vi stod vid kassan och skulle betala, sa han tyst att han saknade mig. Jag blev helt ställd och visste inte vad jag skulle säga. Jag påminde honom om att han hade en sambo som väntade på honom, men han skakade på huvudet och sa att hon aldrig kunde ta min plats i hans hjärta.

När vi kom ut på parkeringsplatsen frågade han om han kunde ringa mig en kväll, och jag sa ja. Jag upplevde hela situationen som både märklig och spännande.

Jonas ringde mig samma kväll. Hans sambo var ute, och vi pratade i över två timmar. Först pratade vi om livet vi hade delat, om fina minnen, om barnen och om vad som egentligen gick fel i vårt äktenskap. Han dolde inte att samboförhållandet kändes lite fel för honom.

- Det är vi två som kan ha de bästa och mest intressanta samtalen, Veronika, sa han och påpekade att jag också var den som fick honom att skratta.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Vår svärdotter kritiserar allt vi gör

Han pratade inte nedsättande om sin sambo, men han lyfte fram mig och sa att jag fick fram det bästa i honom. Jag blev förstås smickrad av det han sa, och jag märkte att jag tyckte om spänningen som byggdes upp mellan oss.

Han flirtade med mig, och moraliskt sett kände jag att han på något sätt var min, vi som hade barn och en lång historia tillsammans.

Innan vi lade på hade vi bestämt att vi skulle träffas för att ta en skogspromenad tillsammans, och det gjorde vi ett par dagar senare. Det var en lättsam stämning mellan oss, och jag kände att jag tyckte om att vara tillsammans med honom.

Därför tackade jag ja till ännu ett möte, och så har det fortsatt nu i flera månader. Vi träffas så fort vi har möjlighet till det. Jonas kommer ofta hem till mig, och vi lagar mat tillsammans, något vi aldrig tidigare har gjort. Hans sambo jobbar skift, och det ger oss många möjligheter att träffas.

Vår hemlighet

Jag saknar honom när han måste vara hemma hos sig själv i några dagar och vi bara kan ha kontakt genom meddelanden. Jag tror att jag är kär i Jonas igen. Det känns så. Men jag är också lite rädd för att det är själva situationen som får mig att känna som jag gör.

Jag känner hjärtat bulta innan han ska komma till mig eller vi ska träffas. Jag längtar efter hans kropp, och jag har blivit väldigt uppmärksam på alla hans fina sidor, som jag tidigare tog för givet.

Ingen vet att vi träffas, inte ens våra barn. Det är vår hemlighet. Men snart kommer vi att stå inför ett val. Jag är inte intresserad av att vara min exmans älskarinna, och det vet han.

Vi har låtit tiden bearbeta situation åt oss, och han har sagt flera gånger att han vill att vi ska hitta tillbaka till varandra. Det är något inom mig som säger att jag ska ge det här en ny chans.

Vi arbetade inte tillräckligt med vårt förhållande innan vi skilde oss, vi konstaterade bara att vi inte längre hade de rätta känslorna för varandra. Men nu tror jag faktiskt att vi hade fel.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Min pojkvän anklagar mig för att vara otrogen

Jonas är återigen den man jag känner mig bekväm och trygg tillsammans med. Han representerar det jag önskar mig hos en man, och jag känner honom väldigt väl. Ändå ser jag honom i ett helt nytt ljus nu, som om vi har behövt de här åren ifrån varandra.

Han säger samma sak om mig och det förstärks inte minst när han jämför mig med sin sambo. Jag blir stolt och rörd när han säger att hon inte kan jämföras med mig, till min fördel.

Jag vet inte vad som kommer att hända framöver, men som det ser ut nu tror jag att Jonas kommer att bli min igen. Jag tänker på honom hela tiden, jag ser fram emot att vi ses, och jag tror att det här handlar om något mer och djupare än den spänning som finns i situationen.

Vi vet att vi gör något som kommer att såra en annan människa, men vi har bestämt oss för att vi aldrig ska berätta om den här tiden vi har delat hittills. Jonas säger att han ska ta tag i saken de närmaste veckorna och flytta ut. Och det är först då vi helt kan ta reda på om det blir vi igen, och det tror jag att det blir. 

Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad. Namnen i texten har ändrats för att värna om de berördas anonymitet.