”Det är din tur att handla åt mamma!” ”Men jag var ju där och städade förra veckan?” ”Ja, men jag fixade faktiskt alla räkningarna”. Känns konversationen igen?
Hur mycket vi än älskar vår mamma och pappa så går det inte att komma ifrån att det tar både tid och kraft att vårda en äldre förälder. Är man samtidigt mitt i karriären eller kanske har sett fram emot lite egentid när egna barnen vuxit upp, så är det inte lätt att kasta alla planer åt sidan för att vara standby åt en sjuk anhörig.
Har man turen att vara flera syskon borde det på papperet vara enklare, men det kan också leda till stora konflikter inom syskonskaran. Enligt en ny Sifo-undersökning som Familjens Jurist har gjort så tror så många som 18 procent av de intervjuade att de kommer att hamna i konflikt med sina syskon kring omsorg eller ekonomi när föräldrarna blir äldre. Liria Ortiz är psykolog och psykoterapeut och hon är inte ett dugg överraskad över resultatet.
– Nej, inte det minsta, säger hon. De allra flesta vill inte förbereda sig genom att prata om sjukdom och död medan allt fortfarande är bra. Istället skjuter man upp det tills det är för sent. Den ”prata-om-döden-rädslan” finns hos såväl föräldrar som barn.
– Ja, alla tänker det klassiska “det ordnar sig nog”. Men när tiden väl kommer – då ordnar det sig inte!
Kan skada syskonrelationen
Hon får medhåll av Magnus Brogren, jurist på Familjens Jurist.
– Det är lätt att tänka att syskon löser sådant här tillsammans när det väl behövs, men i praktiken kan det snabbt bli känsligt. Om det inte finns en tydlig överenskommelse kan vardagliga beslut om räkningar, hemtjänst eller läkarbesök skapa misstankar om att någon gör för lite, bestämmer för mycket eller har egna intressen, säger han och fortsätter:
– Det kan skada syskonrelationen under lång tid.
Det bästa scenariot är att man sätter sig ner tillsammans, både syskon och föräldrar och pratar i god tid medan alla mår bra, menar Liria Ortiz. ”Vad gör vi när det här händer? Vem tar hand om vad?”
– Syskonen kommer troligtvis alla ha olika möjligheter beroende på ekonomi eller var de bor till exempel. Tänk så skönt om man rett ut det innan! säger hon.
Skriv en framtidsfullmakt
Kanske kan något av syskonen redan tidigt åta sig att vara en framtida projektledare som delegerar de olika uppgifterna. Kan den som inte bor i samma stad ändå ta hand om alla vårdkontakter via telefon till exempel? Eller se till att hen har möjlighet att betala framtida räkningar åt sin mamma eller pappa? Ett sätt att undvika syskonbråk – som gissningsvis de flesta föräldrar inte vill ha – är att skriva en framtidsfullmakt, gärna då i samråd med barnen.
– Som förälder har du ett stort ansvar att tala om hur du vill ha det innan barnen tvingas gissa. I en framtidsfullmakt kan du i förväg bestämma vem som ska få hjälpa dig med viktiga beslut om du själv inte längre kan. Det kan minska risken för att dina barn hamnar i en konflikt som sliter sönder familjen, säger Magnus Brogren.
Läs även: Juristens råd: Så tar ni hand om arvet utan bråk
– Men även här finns fällor, varnar Liria Ortiz. Du kan börja misstänka ett syskon för att ta ut för mycket pengar till exempel. Möjligheterna till konflikter är helt enkelt enorma.
Modern kvinnofälla
Att ta hand om sina sjuka föräldrar kan både vara stressande och psykiskt påfrestande. Det har kallats för en modern kvinnofälla, eftersom många kvinnor går ner i arbetstid när de vårdar en närstående, vilket i sin tur påverkar pensionen.
Forskaren Joana Vicente vid Linnéuniversitetet visade i en avhandling att var sjätte yrkesverksam kvinna som vårdar en familjemedlem går ner i arbetstid. Orättvisan syns också i hur den så kallade närståendepenningen används. Drygt 70 procent av de som får ersättningen är kvinnor enligt Försäkringskassan.
– Här tror jag tyvärr att den gamla samhällsnormen fortfarande lever – att man som kvinna ska ta hand om sina föräldrar. Om hon inte gör det möts hon då av ”oj, vilken sorts dotter är hon?”. Medan en man som inte gör det, inte alls får samma kritik, säger Liria Ortiz.
Men hur gör man då, om man går på knäna och syskonen vägrar eller inte kan hjälpa till mera? Det är en komplex fråga som kan ha långa tentakler bakåt i tiden. Det är lätt att falla tillbaka i gamla syskonroller som ”den oansvarige” eller ”den medlande”.
– Det viktiga är att du är medveten om att du är på gång att trilla dit igen, säger Liria Ortiz. Du måste våga säga till dina syskon att: ”Nej, jag har haft den här rollen hela mitt liv och nu vill jag inte ha den.”
Hon tillägger:
– Har du varit den som ställt upp hela tiden kommer du med stor sannolikhet att känna skuld om du backar. Och då måste du kunna hantera det.
Prata med föräldern i tid
Både Liria Ortiz och Magnus Brogrens bästa råd är som sagt att man sätter sig ned medan föräldern fortfarande är pigg och pratar sig samman med sina syskon och försöker göra någon sorts fördelning. Har syskonen redan börjat bråka om ansvaret är det ofta för sent. Att först då kalla till syskonmöte och försöka reda ut frågan hjälper tyvärr sällan, enligt Liria Ortiz erfarenhet.
– Ibland hamnar vi i tron att prata löser alla problem. Det finns inga garantier för det. Är det helt låst så kan det gå att ta professionell hjälp av någon som kan leda samtalet och ta hand om aggressiva utbrott.
Vad har du för råd till en kvinna, som det ju ofta är, som känner att hon är helt ensam om att stötta sina föräldrar?
– Sätt en gräns! Se om syskonen kan göra något på distans, som att betala räkningar. Annars – sök hjälp. Kanske kan en god man avlasta? Låt syskonen betala för städhjälp eller handling! När föräldern är riktigt dålig finns ju också närståendepenning att söka.
Läs även: Britt, 47: ”Vi syskon har slutat prata med varandra på grund av arvet”
Kan syskon hitta tillbaka till varandra efter en sådan här konflikt?
– Det beror på hur djup konflikten har varit och vilka sår den har lämnat efter sig. Man kan börja umgås igen, men ändå bära på en kvarstående misstänksamhet eller besvikelse. Försoning blir lättare om det finns en förståelse för varför ett syskon inte engagerade sig i föräldrarnas omsorg, samtidigt som man också kan förstå hur det påverkade de andra. Att förstå varandra betyder inte att man måste ursäkta allt, men det kan skapa en möjlighet att bygga upp tilliten igen, säger Liria Ortiz.
