- Måndag: Bräckkorv med stuvad vitkål, potatis.
- Tisdag: Pannkaka med lingon.
- Onsdag: Fläsksås, blandade grönsaker, potatis.
- Torsdag: Fiskbullar, pepparrotssås, potatis.
- Fredag: Köttgrotta, sås, potatis, rödkålssallad.
Det här var vad som serverades till lunch på en skola i norra Stockholm en januarivecka 1958. Varm och näringsrik mat som gjorde att eleverna orkade med hela långa skoldagen.
När den här matsedeln skrevs hade det gått 12 år sedan regeringen började erbjuda statliga bidrag till kommuner som serverade skolelever kostnadsfri lunch.
En milstolpe inom svensk skolhistoria
Skolmatsreformen 1946 var en milstolpe inom svensk skolhistoria och efter att bidraget införts växte skolmåltidsverksamheten i landet i rekordfart.
I slutet av 1950-talet var det redan många som tog den fria skollunchen för givet, och säkert en och annan som klagade på bräckkorven och fiskbullarna. För klagat på skolmaten har vi gjort lika länge som den funnits.
Läs även: Husmoderns verklighet år 1942: Trolla med knäna!
Sverige fick sin första folkskolestadga 1842, det innebar att varje socken nu skulle ha en egen skola med lärare. Fyrtio år senare slogs det fast att skolåldern skulle vara från det år barnet fyllde sju till och med det år det fyllde fjorton.
Egentligen innebar det här ingen absolut skolplikt och barnens skolgång kunde se lite olika ut beroende på var i landet de bodde och vilken social bakgrund de hade. Många välbärgade familjer valde till exempel att fortsätta skicka sina barn till privata skolor och läroverk, andra att undervisa dem i hemmet. Den möjligheten fanns kvar långt efter folkskolans tillkomst.
Många barn kunde inte äta sig mätta
Men oavsett vilken skola barnet gick på skulle den nu få en grundläggande utbildning och lära sig om kristendomen, att läsa, räkna och skriva. Det kunde bli långa förmiddagar i skolbänken och när magen började knorra runt lunchtid bjöds det inte på någon mat. Det fick barnen ta med själva eller gå hem och äta.
Såhär såg det ut under större delen av 1800-talet och långt ifrån alla barn hade möjlighet att äta sig mätta under skoldagarna.
Det ledde till stora problem i klassrummen, för hur skulle eleverna orka koncentrera sig på skolarbetet och prestera på en tom mage? I slutet av 1800-talet började vissa skolor servera en enklare måltid till sina fattigaste elever. Den kunde bestå av en portion gröt eller soppa och ett glas mjölk.
Philipsénska skolinrättningen, en privat skola för fattiga barn i Stockholm, gick ett steg längre och kunde kring förra sekelskiftet erbjuda sina elever en mycket varierad meny.
Den 9 november 1900 serverades till exempel oxlever med potatis och bröd, och så havrevälling till efterrätt.
I början av 1900-talet kunde flera skolor runtom i landet erbjuda sina elever något att äta, men utvecklingen gick långsamt.
Skolmaten blev en politisk fråga
Nu blev skolmaten en politisk fråga. Socialdemokraten Fredrik Ström lade 1912 fram en motion till Stockholms Stadsfullmäktige där han bad om ökade anslag till bespisningen av folkskolebarn. Enligt honom var det då bara drygt 3 000 av stadens 26 000 folkskolebarn som hade tillgång till kostnadsfria måltider. Resten fick stå för sin egen mat och många gick hungriga.
Att en rejäl lunch gav bättre förutsättningar att orka med skoldagen visste man redan om, men frågan om gratis skolmat skulle komma att diskuteras fram och tillbaka i flera år.
1928 lanserade Per Albin Hansson begreppet folkhemmet, visionen om ett jämlikt samhälle där alla människor har tillgång till en bekväm bostad, bra utbildning och sjukvård. Kostnadsfria skolmåltider var en viktig del av detta nya samhälle, det menade åtminstone Gunnar och Alva Myrdal. När de 1934 skrev den uppmärksammade debattboken Kris i Befolkningsfrågan ägnades ett stycke åt barnens näringsstandard.
De svenska barnens matvanor var för dåliga och enligt paret Myrdal berodde det dels på familjernas låga inkomster, dels föräldrarnas – och då i första hand husmödrarnas – ”bristande förstånd och omtanke”.
Läs även: Astrid Lindgren – sagotanten som välte regeringen
Paret Myrdal förespråkade fri skollunch för alla barn
Dåliga vanor måste vridas rätt, ansåg paret Myrdal, och en mer kunnig och ansvarstagande föräldrageneration uppfostras. Men man behövde också hjälpa de familjer som inte hade råd att ge sina barn näringsrik mat. Därför förespråkade paret införandet av fri skollunch för alla barn, inte bara de allra fattigaste.
Maten skulle vara hälsosam och mättande men också uppfostra barnen till bättre matvanor och bordsskick.
Ett första steg mot fria skolluncher togs i slutet av 30-talet då skolor kunde få bidrag för att servera mat till elever som kom från fattiga familjer eller hade lång väg till skolan och därför inte hann hem på rasten.
Några år senare, 1946, klubbade regeringen igenom en ny skolmatsreform. Nu kunde kommuner som erbjöd sina elever kostnadsfria måltider få statsbidrag. Skolorna fick själva bestämma vad som skulle serveras men maten skulle till exempel vara näringsrik och varierad och utgöra en tredjedel av barnens dagliga kaloribehov.
Husmanskosten dominerade
En bit in på 1950-talet fick de flesta lagad mat i skolan och husmanskosten dominerade, men den så kallade Oslo-frukosten levde också vidare på sina håll. Den bestod ofta av några smörgåsar med pålägg och serverades med ett glas mjölk och en rå frukt eller grönsak. Sådana måltider hade blivit vanliga i norska skolor i början av 1930-talet, därav namnet.
Att servera lunch till hundratals hungriga elever varje dag krävde en hel del planering ute på skolorna. Stora matsalar skulle ställas i ordning liksom utrymmen för förvaring, matlagning och servering.
Och så måste ju någon se till att barnen faktiskt åt och inte levde rövare under lunchtimmen. I vissa skolor var det lärarna som turades om att hålla vakt och såg till att barnen inte glömde bort sitt bordsskick, i andra anställde särskilda matsalsvakter vars jobb var att hålla ordning och reda i salen.
Läs även: Spara och Slösa – systrarna som fostrade generationer
Trots det nya skolmåltidsbidraget var Sveriges skolor fortfarande inte skyldiga att servera lunch, men många valde ändå att börja göra det.
I slutet av 1940-talet hade drygt 30 procent av alla skolbarn i Sverige tillgång till mat i skolan, tjugo år senare hade den siffran vuxit till 75 procent.
Lagkrav på kostnadsfri skolmat först år 1997
På 1960-talet erbjöd alltså majoriteten av Sveriges skolor sina elever gratis lunch men det skulle faktiskt dröja ända till 1997 innan det kom ett lagkrav på kostnadsfri skolmat till alla elever i grundskolan.
2011 kom ännu en lag som sa att skolmåltiderna också måste vara näringsriktiga.
Sverige är nu ett av få länder som har gratis skolmat och varje dag serveras omkring 1,4 miljoner portioner i våra skolor. Varma, näringsrika och varierade måltider som är gratis för alla barn.
Vägen dit var lång, men såhär 80 år efter skolmatsreformen kan vi konstatera att skolmaten gjort betydligt mer än att hålla barnen mätta och nöjda för dagen. Forskare har faktiskt sett att den gett flera långsiktiga fördelar.
Elever födda på 1940-talet och framåt, och som alltså hade tillgång till näringsrika måltider under hela sin skolgång, blev i genomsnitt 1 centimeter längre, utbildade sig längre och fick en högre livstidsinkomst än de som inte haft tillgång till gratis mat i skolan. Allra mest gynnades barn från fattiga hushåll. Den kostnadsfria skolmaten var med andra ord en riktigt god idé.
