Molly hittade fröjden i slöjden: ”Det här vill jag göra resten av mitt liv”

Vinden viner utanför knuten, men inne i den rödmålade bagarstugan råder lugnet. Molly Sjöstam sitter böjd över en björkbit. Med koncentrerade rörelser skär hon bort små flisor från träets yta. Bladet på kniven hon har i handen är bara någon centimeter stort och arbetet är tidskrävande. Tekniken hon använder kallas för karvsnitt och är ett sätt att dekorera trä med geometriska mönster. Även om hon är i början av processen ger det målade mönstret på träets yta en bild av slutresultatet.

– Det här är som terapi för mig, konstaterar Molly när hon lagt ifrån sig kniven.

Har sin verkstad i hallen

Bakom henne är snickarbänken fylld med tomatplantor och på golvet står lådor med träbitar och verktyg. Att ha sin verkstad i hallen hör kanske inte till vanligheterna, men det är just det Molly använder rummet mellan köket och sovrummet till. Den gamla bagarstugan i byn Gräsmyr i södra Västerbotten har varit hennes hem och arbetsplats i fyra års tid. Och man kan säga att hantverket sitter i stugväggarna.

På gården bodde tidigare vävläraren Gertrud Lindgren. När hon gick bort för några år sedan ville hon att platsen skulle användas för att främja hantverk och slöjd. Med Molly som hyresgäst är ambitionen uppfylld med råge. I huset finns en uppsjö av hennes alster att beundra. Slevar som är dekorerade med skurna mönster, blommor och blad, och krympburkar där träets förmåga att krympa och svälla nyttjats för att fästa delarna vid varandra. 

Icakuriren Kultur

Läs även: Åsa Orrmell driver Wallåkra: ”Jag vill hålla det kulturhistoriska arvet levande”

Molly var bara åtta år gammal när hon för första gången drabbades av "slöjdfröjden".

– Vi var på resa med familjen och stannade till i Nusnäs i Dalarna på Dalahästfabriken och köpte ett täljkit. Sen täljde jag den där lilla hästen. Jag minns än idag hur härligt det var, att jag med hjälp av en kniv kunde skapa något på egen hand, säger Molly när hon slagit sig ner i det rymliga köket med fönster i tre väderstreck.

Molly Sjöstam fanns tidigt glädjen med hantverk

Glädjen att tälja och arbeta med händerna var närvarande under hela uppväxten, men att det skulle bli hennes yrke fanns egentligen inte på kartan. Istället var det med gamla hus hon ville arbeta när hon började en byggnadsvårdsutbildning på Vindelns folkhögskola.

– När jag gick där fick jag reda på att de hade en linje med trä och smide också, så året efter hoppade jag på den. Och det var då jag blev besatt, kan man säga. Jag täljde min första slev, fick prova på mönsterskärning och att måla med linoljefärg. Då kände jag att det här vill jag göra resten av mitt liv, säger Molly, som året därpå flyttade till Värmland för att gå en självhushållningskurs.

Slöjdandet fortsatte hon med, och här startade hon också sitt Instagramkonto där hon började dela med sig av det hon skapade. När hon återvände till Västerbotten ett år senare hade hon fått sin första beställning, ett par salladsbestick, och börjat se en möjlighet att försörja sig som slöjdare. Fortfarande är det framför allt via Instagramkontot hon får kontakt med sina kunder.

– Jag tycker om den direktkontakten. Jag gör det mesta på beställning och det känns också väldigt roligt. Då vet jag vem som ska ha det jag gör och då kan jag tänka på den personen när jag täljer. Och så brukar jag filma lite under processen. Det känns viktigt att visa hur hantverket går till, att det inte bara tar fem minuter att göra någonting.

Gör verklighetstrogna bakverk i trä

Föremålen hon gör till försäljning kan vara allt från pallar till smörknivar. Ett av Mollys signum är verklighetstrogna kakor, bullar och tårtor i trä.

– Min mormor var fikatanten nummer ett, så det är lite en hyllning till henne. Själv är jag inte jätteförtjust i att äta fika egentligen, men jag tycker att färgerna och formerna är trevliga. Jag kan gå till ett konditori och bara stå och titta i skyltfönstret för att bli inspirerad. Och så fyller jag år på kanelbullens dag, så det passar bra, säger hon med ett skratt.

Utanför fönstret syns huggkubben där Molly gör mycket av förarbetet till sina slöjdade föremål. Här kan hon stå och arbeta med utsikt över sina odlingar och dalen nedanför gården. Täljyxan är oftast det första verktyget hon använder för att få fram formen på föremålet, innan hon fortsätter snidandet med en täljkniv och till sist karvsnittskniven. Just mönsterskärning är något Molly brinner lite extra för.

– Det är lite som att ta ett foto i trä. Det blir ett sätt att bevara minnen på. I Värmland bodde jag i en liten stuga i skogen med grönska runt omkring, och då började jag skära blad för att komma ihåg den känslan, säger Molly, som någon gång i månaden håller kurser runt om i Sverige som ofta fokuserar på just karvsnitt och mönsterskärning. Där är hon noga med att sänka trösklarna in i slöjdandet.

Enkelt att börja slöjda

– Egentligen behöver man inte några specialverktyg för att slöjda. Med en täljkniv kommer man långt. Jag tror att många lätt tänker att man måste köpa massa saker innan man sätter igång, men så är det inte. Det viktiga är att verktygen man har är vassa.

Hemmets Journal Fritid

Läs även: Bengt, 90, gör traktormodeller i miniformat: ”Jag tänker aldrig sluta leka!”

Förutom sin egen verksamhet arbetar Molly också deltid för yxtillverkaren Julia Kalthoff. Där sköter hon det administrativa, men täljer också finishen på yxskaften. Inne i verkstaden finns en låda med skaft som väntar på att få sista touchen. Molly sätter sig i täljhästen och börjar bearbeta ett skaft med en liten spånhyvel. Efter några snabba drag framträder snart en blänkande, hård yta samtidigt som en färsk doft av trä fyller rummet. 

Även om hon idag har möjlighet att leva helt på sin slöjd är hon tacksam att kunna dela tiden mellan den egna verksamheten och arbetet som anställd.

– Jag tror att det skulle vara möjligt att försörja sig helt på slöjden, men då skulle jag nog känna mig ganska stressad. Slöjdfröjden skulle försvinna lite om jag bara riktade in mig på att producera. Som det är nu behöver jag inte känna den pressen. Vissa perioder har jag inte lust att slöjda över huvud taget, och då kan jag ta en paus. Jag tror att det är viktigt att få längta lite grann också.

Ökat intresse för hantverk

Efter att ha fördjupat sig i slöjdens värld i snart tio år har Molly märkt att intresset för hantverk är på uppgång. Att det är så tror hon har en naturlig förklaring.

– Människan är nog egentligen skapt till att jobba med sina händer, och i dag har vi blivit så digitaliserade. Jag tror att vi strävar efter någon typ av balans där. Man mår väldigt bra av att skapa saker, oavsett om det är att tälja eller göra musik eller vad som helst. Det gör något med en. 

– Det tycker jag också är viktigt att lära barn. Få dem att förstå att det faktiskt går att göra saker själv, att allt inte behöver komma från affären.

Själv tror Molly att hennes kärlek till slöjden är livslång, men inte att det nödvändigtvis kommer vara hennes yrke för alltid. Så länge det går att försörja sig är hon tacksam. Tills vidare njuter hon av att känna slöjdfröjden slå till i den rödmålade bagarstugan.

– Det här är min drömtillvaro. Jag får göra det jag tycker är roligast i världen. Det är inget man blir ekonomiskt oberoende av, men jag känner mig rik ändå.