I en hage vid Stora Byvägen i Saxorp utanför Landskrona möts förbipasserande av en märklig syn.
Mitt bland de stora fullblodshästarna går ett betydligt mindre och lite rundare djur. Det är dovhjorten Hjärtrud som med åren blivit lätt överviktig av att äta av hästarnas mat.
– Mina hästar har blivit hennes flock, säger veterinären Anne Haglund.
Hemmets Journal är på besök på Saxtorps hästklinik som ligger mellan Löddeköpinge och Landskrona på den skånska landsbygden.
Här driver veterinären Anne Haglund djursjukvård för hästar tillsammans med sammanlagt åtta anställda veterinärer och assistenter.
Läs även: Annette, 64, fick praktisera på en smådjursklinik: ”Det känns fantastiskt att jag fick min dröm uppfylld”
I hagarna utanför kliniken betar hennes egna hästar fridfullt på de gröna fälten.
Det var hit som den lilla dovhjortshinden Hjärtrud kom en höstdag för åtta år sedan.
– Jag har mina hästar ute på lösdrift i hagarna året runt. Jag har också byggt små hus som de kan gå in i om det blir riktigt kallt och dåligt väder.
Dovhjort bland hästarna
När Anne gick ut för att titta till sina hästar den där höstdagen 2018 fick hon en rejäl överraskning.
– Bland hästarna gick det en liten dovhjort. Först trodde jag att jag såg i syne, men det var verkligen en liten hjort.
Hjorten verkade trivas med hästarna och stannade kvar i hagen hos dem.
Läs även: Hunden Tassen återförenades med husse efter två månader på rymmen – hittades ute till havs
– Förmodligen hade den skilts från sin flock och sökte en ny, säger Anne. Det märkliga är att det inte finns vilda dovhjortar här omkring Saxtorpsskogen. Hon kan ha rymt från ett hjorthägn, men det finns så vitt jag vet inte heller några sådana i närheten.
Anne bedömer att hjorten var 2–3 år när den kom till hennes hästar. Det var en av hennes anställda, Josefin Löfgren, som döpte henne till Hjärtrud för att hon tyckte att det var en ovanligt söt liten hjort.
– Mina hästar ser henne som en av sina egna och har accepterat henne som en flockmedlem, berättar Anne.
Hjärtrud kommer och går som hon vill
Men, poängterar Anne, till skillnad från hennes hästar är Hjärtrud ett vilt djur. Hon går och kommer som hon själv vill.
– Hon kan vara försvunnen i flera dagar, ibland upp till ett par veckor, men så en morgon när man tittar ut mot hagen så går hon där igen tillsammans med hästarna.
Var hon är när hon försvinner har Anne ingen aning om.
– Det är klart att man ibland blir orolig för att hon skulle ha blivit påkörd av en bil eller att någon jägare skjutit henne. Men uppehåller hon sig bara här omkring Saxtorp är det ingen fara. Här känner alla till henne och ingen jägare skulle få för sig att skjuta henne.
Anne bedömer att Hjärtrud är omkring 10–11 år i dag – en söt, orädd och tjock liten hjortdam i sina bästa år.
– Eftersom hon äter av samma mat som hästarna, och alltid har tillgång till pellets och morötter, har hon med åren blivit ganska överviktig. Det är svårt att sätta henne på diet, säger Anne.
Men lite motion får hon. Ofta följer hon bakom hästarna när Anne är ute på en ridtur.