Kjell Bergqvist: ”Jag vill inte samarbeta med några kvinnomisshandlare”

Tålamod är en dygd i journalistyrket. Ett av jobbets evigt återkommande inslag är väntan på intervjupersoner. I bästa fall dyker de upp på utsatt tid, i sämsta fall dyker de inte upp alls. Att någon är på plats innan den avtalade tiden är så ovanligt att jag förvånat höjer på ögonbrynen när Kjell Bergqvist med fem minuter till godo kvistar in på restaurangen där vi stämt möte.

– Under många år kallades jag för Sveriges punktligaste skådespelare. Jag är alltid ute i god tid, förklarar han när vi slagit oss ner vid ett avskilt bord.

Kjell placerar sig med ryggtavlan ut mot restaurangen. Med ansiktet exponerat är det svårt att gå under radarn här i Hammarby sjöstad där han bott de senaste 20 åren. Många ”tjena Kjelle!” möter honom när han rör sig ute i offentligheten. Till och med en genomsocial person som Kjell kan ibland få sitt lystmäte av de familjära tillropen.

– Här hemma bor jag praktiskt taget i min bil. Det är det enda ställe där jag kan stänga dörren om mig och få vara i fred.

Skrattande berättar han om en inspelningspaus i Göteborg under pandemin. Kjell hade lagt sig ner på en parkbänk för att vila och prata i telefon. Med ansiktet dolt av såväl munskydd som solglasögon trodde han sig vara oigenkännbar. När två äldre kvinnor kom fram för att tacka honom för alla fina rolltolkningar förstod han att rösten hade avslöjat honom.

Kjell Bergqvist om att spela Evert Bäckström

Även om Kjell har varit folkkär i flera decennier har förkroppsligandet av Leif GW Perssons oborstade romanfigur Evert Bäckström tagit hans kändisskap till nya nivåer. Själv tillhör han emellertid inte miljonpubliken som bänkar sig framför tv-serien.

– När andra säsongen sändes sa min fru en kväll: ”Det går visst en bra serie på tv som heter Bäckström. Ska vi inte kolla på den?” Jag svarade henne att det krockade med Champions league, så hon och vår son fick titta på Bäckström utan mitt sällskap. Men när vi skulle spela in tredje omgången kände jag att jag inte kunde komma dit och säga att jag inte hade sett föregående säsong, så då plöjde jag alltihop i ett svep, bekänner Kjell som även kvällen före vårt möte suttit uppe och tittat på fotboll.

Att jämföras med den kontroversiella och självgoda mordutredaren Bäckström skulle nog uppfattas som ytterst osmickrande av de flesta, men visst kan Kjell urskilja någon enstaka likhet mellan sig själv och sin rollfigur.

– Han är ju ganska kaxig. Det har väl jag också varit genom livet, även om det har lugnat ner sig med åren. Sedan är Bäckström en jäkla rufflare. Han snor grejer, struntar i regler och är allmänt hopplös. Det samma kan inte sägas om mig. Jag har alltid varit noga med att betala mina räkningar och att inte hamna på löpsedlar på grund av skattefusk eller stöld.

Leif GW Perssons uttalande om att karaktären Bäckström i Kjells tappning är för trevlig och familjeanpassad för hans smak avfärdar Kjell med en axelryckning.

– Det vore väldigt tråkigt att gestalta en endimensionell människa som bara är elak och vidrig. Leif GW får tycka vad fan han vill om det, konstaterar han lakoniskt.

Inför den första serieomgången träffades de två för en middag på tu man hand.

– Det enda tipset jag fick av Leif var att ta bra betalt för min medverkan. Han sa att han tycker det är kul när folk tjänar pengar.

Dottern Nathalie medverkar

Rådet var dock överflödigt. Kjell har aldrig dragit sig för att begära ordentlig ersättning för sina yrkesinsatser. Förhandlar om arvodet gör han alltid själv, utan inblandning av någon agent eller annan mellanhand.

– Det är jag nog nästan ensam om i branschen. Men det har gått bra. Under 50 år av löneförhandlingar har jag bara fått ett enda nej.

En rejäl arbetsförmån är att yngsta dottern Natalie finns med i det stora produktionsteamet bakom Bäckström. Tillsammans med sin amerikanska samarbetspartner Eric Ross har hon skrivit musiken till serien. I den nya säsongen gör hon dessutom ett skådespelarinhopp i några nattklubbsscener.

Det fanns en tid då Natalie helhjärtat ville satsa på skådespeleriet och sökte till Teaterhögskolan. Samtidigt som Kjell stöttade henne ifrågasatte han nödvändigheten i att gå scenskolan för att bli skådespelare.

Själv tror han inte att han hade sökt fler gånger om han inte som 16-åring hade antagits vid första försöket. Trots att han vägrade iklä sig trikåer och därför portades från balettlektionerna fick han ut sin examen.

Sedan dess har Kjell inte gått en dag arbetslös. Men han skulle aldrig få för sig att prata om sitt yrke i termer av kall. Skådespeleriet är och förblir ett arbete för honom.

– Det har hänt att jag blivit tillfrågad om att regissera, men jag har känt att, nej, jag har inte det brinnande intresset för jobbet. Däremot tycker jag mitt jobb verkligen passar mig eftersom jag älskar omväxling, resande och att träffa nya människor, summerar han.

Vägrar jobba med narkomaner

Karriären fick en flygande start med stora teater- och filmroller. Efter en huvudroll i en bejublad Dramaten-uppsättning erbjöds han i början av 1980-talet fast anställning vid nationalscenen men tackade nej.

– Jag kände att jag inte ville vara i det där huset. Det var genomsyrat av bitterhet och dålig stämning. Sedan dess har jag inte varit innanför Dramatens dörrar.

Kjell är omtalad för sitt stora civilkurage. När andra i arbetssituationer skyggat för konflikter har han orädd klivit fram och adresserat elefanten i rummet.

Så kom det sig exempelvis att han några minuter innan ridån skulle gå upp för en föreställning av Ett dockhem på Stockholms stadsteater ställde kravet att inspicienten omedelbart måste bytas ut. Annars tänkte han inte gå ut på scenen, meddelade Kjell den dåvarande teaterchefen Benny Fredriksson.

– Inspicienten hade förnedrat min motspelerska Helena Bergström i högtalarsystemet inför hela teatern. I de lägena skiter jag i konsekvenserna. Det får kosta vad det kosta vill. Jag tänker inte acceptera maktmissbruk och mobbning.

Som i de flesta andra fall fick han även denna gång gehör för sin kritik. När föreställningen någon halvtimma försenad kom igång stod Kjell på scenen. Inspicienten hade fått överlämna sina arbetsuppgifter till en kollega och kom aldrig tillbaka till uppsättningen.

Med tiden har det i Kjells huvud upprättats en svart lista över personer som han vägrar medverka i samma produktioner som.

– Jag vill inte samarbeta med några kvinnomisshandlare, narkomaner eller fylltrattar. Jobbet är ingen jäkla rehabklinik, understryker han.