Per Morberg om tuffa perioden: ”Pantade flaskor för att få ihop pengar”

Det är en vacker dag och innan jag når fram till huset som Per Morberg och hans fru Inese hyr intill Tullgarns slott åker jag genom en vacker allé.

Trots att jag är rejält tidig står Per redan ute på backen och när jag parkerat, öppnar han bildörren åt mig och tar mig sedan med till kortsidan av huset och plockar med sig lite av sommarens skörd, bland annat frodig gräslök och persilja, som han sedan tar med sig in i köket. Tanken är att han efter vårt möte ska spela in en matlagningsfilm i samband med sitt boksläpp.

Hans plan var att göra en bok om svensk husmanskost. Enkelt, tänkte han först. Men snart märkte Per att alla raggmunkar, fläskläggar, kalopser och stekta strömmingar tagit slut.

– Jag hade lagat ALLA de mest älskade godingarna redan. Men så kikade jag runt hörnet. Därute i Europa finns ju massor av rätter med rötter som kärleksfullt förädlats i generationer och aldrig blir omoderna. Boeuf bourguignon, choucroute garnie, polska dumplings, torsk på norsk, apfelstrudel – genuin och välkomponerad mat med tradition, lika självklar som vår egen husmanskost, säger Per och menar att det är denna typ av rätter som finns presenterade i nya boken Morberg lagar husmanskost ll – klassiker från Europas kök.

– Det finns en anledning till att vissa rätter blivit klassiker. De är goda, tillägger han kort.

”Otroligt självupptagen”

Allt han bjuder på är såklart gott, men blir Per tvungen att välja ut några favoriter från sin egen bok blir det moule frites och calamari fritti, spagetti vongole och penne salsicce. Dessa maträtter är enligt Per extra svåra frestelser.

På frågan hur det känns att vara en av landets mest framgångsrika kokboksförfattare rättar han mig snabbt.

– För att vara otroligt jobbigt självupptagen och pretentiös så är jag är faktiskt DEN mest framgångsrike i gebitet. Jag har ett par böcker till att göra så det är inte uttömt än. Men jag börjar se en annan typ av böcker som möjliga. Hur länge jag kommer hålla på exakt vet jag inte dock.

Gör sagolika raggmunkar

Pers intresse för matlagning har funnits så länge han kan minnas.

– Det var alltid fokus runt maten hemma med mamma och pappa. Farmor var en känd och duktig matlagerska åt trädgårdsarbetarna här på Tullgarns slott, säger Per medan han sköljer av musslorna och samlar ihop chili, vitlök och andra färgstarka grönsaker som ingår i rätten han ska laga idag.

Enligt Per ökar intresset för matlagning ju äldre han blir.

– Numera kretsar hela livet runt måltiden. Jag ägnar mycket tid till att samla in råvaran både med jakt, fiske och odling. Maten är så genmanipulerad idag, i princip och allt som vi köper i affären är fullt av ämnen som inte ska vara där.

Även om det inte är särskilt ofta så händer det att Per och hans fru Inese lagar mat tillsammans.

– Ja, ibland så. Hon gör sagolika raggmunkar och en bönsallad som varit med i en kokbok som heter Morberg – så gott som grön. Men för det mesta är det jag som lagar och vi har varsitt kylskåp, säger han.

Per och Inese träffades på den legendariska nattklubben Alexandras i Stockholm. Per jobbade då i köket som kock och Inese var gäst och för Per var det kärlek vid första ögonkastet.

– Mitt första intryck var att hon hade bambivrister. Det har hon faktiskt än idag. Och så minns jag att hon hade håret uppsatt i en knut, säger Per. Vristerna och hennes själ är det som attraherar Per allra mest.

De har nu varit ett par i över 40 år och Per menar att kärnan i deras relation stavas ”atomer” och att det efter så många år tillsammans handlar om ”själarnas samförstånd”. Han beskriver sin fru som en alldeles unik människa som bara blir vackrare ju äldre hon blir.

Självklart har åren kantats av både uppgång och fall, men även om äktenskapet kärvat emellanåt så är det kärleksfullt. Inese är psyko­terapeut och på frågan om det blir mycket analyserande av känslor mellan dem, säger Per att det är främst han som analyserar känslolivet. Alldeles för mycket dessutom.

Stora delar av vinterhalvåret brukar Per och Inese tillbringa på en liten ö i Västindien.

– Bequia är en lugn plats borta från all stress och igenkännande. Det är 28 grader i vattnet och 32 i skuggan året om. Ön är gästvänlig, människorna vänliga och hjälpsamma. De flesta känner mig vid namn och brukar byta ett par ord med mig. Det är en skön fristad att återvända till med jämna mellanrum, säger Per.

Tillsammans har Per och Inese fyra döttrar som alla mer eller mindre valt filmbranschen. Till exempel blomstrar 36-åriga Alidas karriär som skådespelerska i stora roller både på SVT och Netflix.

– Det är ett fantastiskt yrke men också en tuff bransch. Jag brukar skoja med mina döttrar och säga att de ska bli läkare eller jurister i stället.

Framöver är Per aktuell med huvudrollen i filmen Taveltompa.

– Jag spelar Tomas Liedberg, pappa till bröderna Liedberg som var så bra i brottning. Han var son till en målarkonstnär som startade svarta spelklubbar på 70–80-talen, var spelmissbrukare och stor konstkännare och mycket bra på att värdera konst, vilket är en kontrast kan man säga.

Per gör även en roll i filmatiseringen av Clark Olofssons liv (inte premiärsatt ännu). Där spelar han en midsommarfirande bonde som hamnar i handgemäng med Clark Olofsson på midsommarafton. I samma film spelar Per bland annat mot Alida och på frågan hur det var att spela mot sin dotter, svarar han:

– Vi satt i samma rättssal i en scen så det var inte så mycket möte i det.

Per beskriver att han älskar yrket som skådespelare för att det är en konstform som ingen annan.

– Det är du, dina tankar och rörelser som berättar. Det är fantastiskt, menar han.

Roligt vara morfar

För tre år sedan blev Per morfar till Alidas och pojkvännen Bill Skargårds dotter. Per upplever den nya rollen som rolig och spännande.

– Det är härligt att se hur klok och söt hon är. Framför allt är det min hustru som leker och läser sagor med henne. Jag lagar maten. Hon har en bra smak, utbrister Per glatt.

Enligt sin morbror Ove, som var poliskommissarie, var Per ”pojken som kan klättra på kala väggar”. Per erkänner att han sällan var still och som barn råkade han vid tre olika tillfällen bryta sina armar och gick med gips under långa perioder.

– Att jag var ett överenergiknippe och ett klart A till Ö-barn, enligt dagens ”bokstavsförkortningsiver”, råder det ingen tvekan om, säger Per som stilla undrar vart det där drivet tagit vägen.

Samtidigt tänker jag att det finns rätt mycket driv kvar i 61-åringen. Ständigt aktuell i nya skådespelarroller eller med nya matlagningsböcker.

När Per inte lagar mat eller skådespelar tycker han främst om att vara ute på jakt eller hålla på med skogsbruk.

– Andra intressen jag har är svarvning, snickeri och trädgårdsodling, berättar han medan han lyfter på locket till bolmande kastruller och kastar använda köksredskap till slasken från andra sidan rummet. I köket är Per i sitt rätta element.

Hur har det präglat dig att vara omgiven av så många tjejer?
– Jag förmodar att det har påverkat mig, men jag har ju inte något annat att jämföra med.

Vad har du för relation till dina döttrar idag?
– Jag älskar mina barn och de älskar mig, det är bra.

På vilket sätt har pandemin påverkat dig personligen?
– Förutom att resandet är krångligt med alla provtagningar och avbokningar så är det ju rätt lugnt och skönt och inget har direkt förändrats. Jag gillar det stilla enkla livet. Men det är förstås otäckt och hemskt tragiskt för dem som mist sina nära och kära.

Du fyllde 60 förra året. Hur känner du inför åldrandet.
– Allt blir bättre utom att man känner mer krämpor i kroppen.

Vad ger dig livsglädje?
– En riktigt fin jaktdag och utsökta måltider. En utsökt måltid kan vara egen färskpotatis med smör och salt.

Finns det något som skrämmer dig?
– Det mesta numera. Titta på hur världen ser ut.

Har du någon last?
– Mjölkchoklad med hasselnötter och då pratar jag om den bästa sorten som går att få tag på.

Största fördomen om dig?
– Att jag skulle vara slarvig och slabbig i köket. De som tycker det vet inget om matlagning.

När du ser tillbaka på ditt liv, vilken period har varit tuffast?
– När vi var unga och hade lite sämre med pengar. Dålig bil och vi pantade flaskor för att få ihop pengar. Det var bitvis tufft.

Vad är du mest stolt över?
– Jag är nog mest stolt över att det inte är så längre.

Du drivs av att få dela med dig av din matlagning?
– Rekorderlig mat verkar snart vara ett minne blott med all genmanipulerad mat med konstgjorda tillsatser. Även hantverket och regelverket för grunderna i matlagning är på upphällning. Det har löpt som en röd tråd genom alla mina böcker och tv-program att ska det lagas mat ska det göras ordentligt med genuint friska naturliga råvaror och med tradition.