Bin, egna höns, köksträdgård och kompost – det är måsten i familjen Dubois trädgård

När varenda centimeter hemma i den vanliga villaträdgården var utnyttjad och alla möjligheter till expansion till sist var slut, flyttade familjen ut på landet och började om. Det blev intensivt ett tag med både renovering av det gamla timmerhuset, småbarn och en ny trädgård att bygga upp.

– Här fanns bara ett par äppelträd och en syren på tomten, berättar Maria. Det kändes först lite fattigt för jag älskar just träd, men jag kom snabbt fram till att det finns till­räckligt mycket storvuxna träd i omgivningen för att det ska kännas bra. Nu är jag mer mån om att behålla utsikten över landskapet runt omkring.

Flyttade med plantor från förra trädgården

På ganska kort tid har den nya trädgården börjat hitta sin form. Maria hade förberett flytten genom att dela plantor i den förra trädgården och jordslå dem, så det fanns gott om växtmaterial med i flyttlasset. Eftersom de behövde komma i jorden, var det bara att sätta igång och gräva nya rabatter.

– Det var lite pang på, erkänner Maria, men fördelen med att jag snabbt fick ner mina plantor är att de genast började växa till sig. Jag har redan kunnat dela dem igen.

Mest pålitliga sorter som är lätta att föröka själv

Det behövs, för här är tomten större och de generösa planteringsbäddarna slukar plantor. När det går föredrar Maria att vara självhushållande också med buskar och perenner. Det finns alltså en fördel med de väl beprövade, pålitliga sorterna som är lätta att föröka själv. Visst smyger det sig in en del mer udda och känsliga växter också, men mer sparsamt och då som en krydda åt kompotten.

Däremot var det inte självklart att samma växter som passade vid 70-talsvillan, fungerar lika bra ihop med timmerhuset från 1800-talet. De japanska lönnarna och barrväxterna samlade Maria på en mer undanskymd plats – på en liten inhägnad grusad innergård. Det är som att ha en fridfull, smått hemlig hörna med en mer särpräglat modern estetik.

Väljer växter som gynnar insekter

Den trädgård som annars möter ögat där den breder ut sig på husets framsida, är mer av en balansakt mellan gammalt och mer modernt. Maria strävar inte alls efter att skapa någon strikt mormorsträdgård. Snarare är det här en uppdaterad version av gammaldags trädgård. Den är lantligt charmig med ett växtval som fungerar fint i gårdsmiljön, men inte gulligt sockersöt. Hon fokuserar lite extra på att välja växter som gynnar insekter, ända från tidig vår till sen höst. Gärna växter som också ger fin vinterstruktur.

– Jag tycker om djupa planteringar och blandar gärna in buskar, yvigt gräs och spännande bladverk för att få det fylligt och frodigt. På så vis behåller planteringarna också mycket struktur genom vintern, så att det är vackert även då.

Estetik och skönhet är viktigt för Maria, också i köks­trädgården. Kanske till och med lite extra just där, för då blir det så mycket ­roligare att arbeta i odlingarna. Familjens ­köksträdgård är både charmigt trivsam och produktiv! Det är svårt att tänka att den inte ens fanns för bara några år sedan.

Byggde odlingsbäddar ovan mark

– Det var som ett fält av idel ogräs, förklarar Maria. Snöbärsbuskar, hallon, tistlar, kirskål och nässlor om vartannat. Det såg faktiskt ganska dystert ut, men bortsett från ogräset var det ändå den yta som lämpade sig bäst, mellan huset och den lilla stugan intill. Nära, men samtidigt lite vid sidan av.

De tog maskinhjälp för att dra upp snöbärsbuskarna och slet upp hallonsnår bäst det gick. Nässlor och kirskål däremot gräver man inte bort så enkelt. De bestämde sig för att ­använda ’no-dig-metoden’ och bygga sina ­odlingsbäddar ovan mark. De täckte marken med kraftig wellkartong och tidningar, för att sedan bygga på med löv, ris, gräsklipp, hönsgödsel och hästgödsel. Gångarna mellan ­odlingsbäddarna har täckts med markduk och träflis.

– Första året var jordlagret bara delvis förmultnat och ganska tunt, men det gick bra att odla i den ändå. Sen bygger man ju på bäddarna varje år med nytt växtmaterial och gödsel. Ännu har inte rotogräsen hittat upp, peppar-peppar, så förhoppningsvis har vi lyckats ­kväsa dem.

Här praktiseras täckodling. Familjen har valt bort robotgräsklippare, både för att de vill ha igelkottar och för att gräsklippet är en viktig resurs som täckmaterial. Visserligen kan Maria tycka att ogräsrensning är avkopplande, men det finns gränser för hur mycket ”avkoppling” av den formen man hinner med.

I odlingen funkar gräsklippet både som ­gödning, ­bevarar fukten i jorden och håller ogräset i schack.

Biodling bidrar till bättre skörd

På rad står tre solgula kupor bebodda av surrande medhjälpare. Biodling är Tobias område och han inspirerades initialt av vilja att göra något för miljön och klimatet i stort. Det är definitivt win-win, eftersom bina bidrar till bättre skörd och dessutom ger honung som en härlig bonus.

– Bin, egna höns, köksträdgård och kompost är nog den ultimata kombinationen, menar Maria. Vi har aldrig några matrester att lägga i soporna, för det som inte används för bokashi, tar hönsen hand om. I gengäld ger de både ägg och gödsel.

Meningsfullt att odla sin egen mat

Odling känns meningsfullt – att faktiskt fixa sin egen mat och självhushålla så långt som möjligt. Varje vinter gör de en utvärdering av gångna odlingsåret, vad blev för mycket/för lite och vad uppskattas när det sedan landar på bordet?

Vissa favoriter odlas återkommande, men varje år provar man några nya sorter – för att det är spännande och något kan ju vara en potentiell ny favorit.

– Jag tänker också att det här är något vi lämnar i arv till våra barn. Både minnena från somrar när de cyklar så att det rasslar i gruset, nyper sig en solmogen tomat och stoppar munnen full av vinbär. Förhoppningsvis tar de också med sig den tanken in i vuxenlivet som en självklarhet – att mat är något man kan odla hemma.