Karin Weman har aldrig längtat efter barn eller drömt om ett familjeliv. Karin använder hellre ordet barnfrihet än frivillig barnlöshet, eftersom det senare antyder att man saknar något.
— Det är som om många tror att ett liv inte kan bli fulländat utan barn. Så kanske det känns för vissa, och då ska man självklart ha barn också. Men mitt liv känns fulländat utan, och jag hade önskat att det varit respekterat. Men det var först när jag blivit en bit över 40 som folk började respektera mitt beslut, säger Karin, som idag har hunnit bli 50 år.
Och när folk säger att barn är meningen med livet så är Karin tillfreds med att hon hittat andra meningar.
— Att få barn är inte meningen med livet. Det är att leva, uppleva kärlek, älska och älskas. Att ha barn kan ses som ett sätt att förverkliga sig själv, men jag har haft möjlighet att göra det på andra sätt, bland annat via mitt jobb.
Tagit sitt ansvar genom att inte skaffa barn
Karin jobbar som universitetslektor på Högskolan i Halmstad och forskar om idrotts- och motionspsykologi.
— Mitt val innebär att jag har mer resurser och energi att göra det jag brinner för, som innehåller både självförverkligande och att bidra till samhället genom mitt arbete. Jag kan vara en extraresurs för andras barn och andra i behov av stöd.
Många vill ju ha ett gemensamt barn, man ser det som kittet i relationen. Har du haft partners som gärna vill ha barn med dig och hur har resonemanget gått då?
Läs även: Christina Stielli valde att prioritera sig själv: ”Jag såg hur mormor slösade bort sitt liv”
— Jag har alltid sagt direkt att jag inte är intresserad av barn. När jag mötte min nuvarande man kändes det skönt att han redan hade två barn från ett tidigare förhållande. Det kändes skönt att han redan levt familjeliv och hade två barn från ett tidigare förhållande så att barnfrågan inte blir ett problem i vår relation längre fram i livet, säger Karin.
Hon har varit närvarande i sina bonusbarns uppväxt och det har fungerat bra.
— Det är ju inte så att jag ogillar barn och min man har två underbara flickor. Jag har funnits som en vuxen i deras liv och hoppas att jag kunnat vara en annan sorts förebild.
Karin poängterar att barn är ett livslångt åtagande och att hon själv hellre har valt andra åtaganden.
— Det kanske är mer egoistiskt att skaffa barn bara för att ”man ska”, trots att alla inte kan ge sina barn en bra uppväxt. Jag har liksom alltid känt mig säker på att jag inte skulle bli en tillräckligt bra mamma och har därför tagit mitt ansvar genom att låta bli, säger Karin.
Kanske det till viss del har att göra med att hennes egen uppväxt inte var helt enkel. Hennes mamma var ung när hon blev gravid och pappan var inte närvarande.
— Under uppväxten kände jag mig ofta oönskad. Och med tanke på mina egna upplevelser är det viktigt för mig att varje barn ska vara efterlängtat och välkommet.
Elaka kommentarer
Att som kvinna välja bort barn kan störa andra, som kommer med frågor om när det är dags, eller kommentarer om att hon kanske ångrar sig om hon inte skaffar barn. Den som väljer att inte skaffa barn får räkna med att bli ifrågasatt, till och med i sin kvinnlighet.
— En manlig bekant sa att jag inte var en ”riktig kvinna” eftersom jag inte ville bli mamma. Jag fick visserligen en ursäkt efteråt, men det gjorde mig förbannad. Det känns som att barnfria kvinnor ifrågasätts mer än män och ändå är det oftast män som är elakast, säger Karin.
Många gånger har hon också fått höra att ”hon kommer att ändra sig” och påtalat att hon ”kommer att bli ensam när hon blir gammal”.
— Men hur många äldre människor finns det inte som sitter på ett äldreboende och aldrig blir besökta av sina barn? I Sverige förväntas samhället ta hand om oss när vi blir gamla. Man kan ju inte skaffa barn bara för att de ska ta hand om en när man blir gammal. Det är både orealistiskt och själviskt. Då är det bättre att vårda sina vänskaper och ha sysselsättning som ger kontakter, säger Karin.
Läs även: Lär dig säga nej med gott samvete: Experternas 10 bästa tips
Så varför kan dessa genomtänkta beslut vara så svåra för andra att acceptera? Vad är det som stör? Den som gör avsteg från normen behöver rättfärdiga sig. Karin har fått känslan av att andra betraktar henne som självisk, en egoist.
— När någon går emot en norm och väljer annorlunda skapar det ofta oro eftersom det ifrågasätter det egna valet. Men jag är inte känslig för normer utan har en stark grundtrygghet i frågan som gör att jag aldrig vacklat i mitt beslut, säger Karin.
Färre barn föds
Allt fler kvinnor tvekar inför att skaffa barn. Det har aldrig fötts så få barn som idag. Regeringen har tillsatt en utredning för att ta reda på vad det beror på. Flera faktorer ligger bakom utvecklingen; som ekonomiska begränsningar, svårigheter att hitta en partner och oro för framtiden. Samtidigt tyder mycket på ett kulturellt skifte där familjebildning inte längre är lika självklart, och där fler väljer bort barn.
— Jag tror att man underskattar betydelsen av kvinnors självbestämmande. Att vi idag kan fatta beslutet själva och inte behöva rättfärdiga oss. Jag är glad och tacksam att jag stod upp för mig själv som ung och inte föll för det sociala trycket.
Ja, i slutändan landar det i rätten att få skapa sitt eget livsupplägg och sin egen frihet.
— Jag tillhör en av de första generationerna kvinnor som kan göra det här livsvalet utan sociala konsekvenser, och den friheten är ovärderlig.
