Kontroll till varje pris. Och ordning. Och renlighet. Om det inte var fullständig ordning på allting fick Anita Hass hjärtklappning och svettiga handflator.
När barnen hade kompisar på besök längtade hon bara efter att de skulle bli hämtade, så att hon kunde städa upp efter dem, precis som hon varje kväll noggrant plockade undan deras leksaker när de hade somnat.
Tankar om döden eller cancer kunde rusa fram och tillbaka som skräckscenarier i hennes huvud, få svetten att rinna och pulsen att skjuta i höjden.
Rädslan för det som kan gå fel tog stor plats hos Anita under flera år. Faktiskt så mycket att det periodvis påverkade hela hennes vardag. Hon drog sig undan från det sociala liv som hon annars hade tyckt om, hon blev rädd för att köra bil och slutade nästan med det, samtidigt som bara tanken på köpcentrum eller andra platser med många människor gjorde henne yr.
Läs även: Här är 10 bra (och enkla!) sätt att hitta lugnet i en hektisk vardag
Sjukdom och för tidig födsel
- Jag har alltid varit på min vakt och är bra på att se problem redan innan de uppstår. Det har den fördelen att jag också är bra på att ligga steget före när det gäller utmaningar som andra kanske inte har upptäckt ännu, berättar 44-åriga Anita Hass i vardagsrummet hemma i danska Ringsted.
Här bor hon tillsammans med sin man Anders och deras två barn, 15-åriga Villads och 12-åriga Vida.
- Men det har också den nackdelen att jag är expert på att grubbla och tänka på vad andra kanske tänker, vad som kan hända och tänk om … I flera år tog skräckscenarierna upp nästan hela mitt liv, säger hon.
Efter några år med sjukdom i den närmaste familjen, en nära väninna som dog i cancer och en traumatisk upplevelse när Anita och Anders dotter föddes med akut kejsarsnitt nästan tre månader för tidigt, förlorade Anita kontrollen över grubblerierna, och ångesten tog över.
Hon hann både träffa läkare och psykolog:
- Det var verkligen jobbigt att gå till psykolog. Jag kände nästan att jag mådde sämre när jag gick därifrån och kunde inte riktigt se att det hjälpte mig, så jag slutade igen, berättar Anita.
Läs även: Christina Stielli har tränat bort sitt ältande: ”Det gäller att veta när det blir destruktivt”
I dag mår hon bra och kan både slappna av - någorlunda - inför att få gäster och hantera när livet bjuder på upptåg.
Den stora förändringen kom när hon 2020 såg ett inlägg på Facebook där psykologen Pia Callesen sökte testpersoner till en podcast, där deltagarna gick igenom ett förlopp med metakognitiv terapi. Anita bestämde sig för att anmäla sig.
- Jag behövde må bättre - också för min familjs skull. Men det var väldigt gränsöverskridande bara att skriva öppet på Facebook att jag hade ångest och behövde hjälp, berättar Anita Hass.
Hon blev utvald och fick sex sessioner i ett förlopp över ett par månader.
Till Anitas stora förvåning pratade de nästan inte alls om vad som hade hänt i hennes liv och hennes bakgrund.
- Vi ägnade bara ett par minuter åt vad som hade hänt och gick sen direkt in på hur jag reagerade på mina tankar, och hur mycket oron tog plats, berättar hon.
Regn av pappersbollar
De gjorde en del övningar, bland annat en där de skrev triggertankar på små papperslappar och knölade ihop dem till pappersbollar.
- Jag skulle föreställa mig att jag satt på ett café med en väninna, och bollarna var tankarna som kom till mig. Och så började Pia kasta bollarna på mig.
Hon bombarderade mig med tankar, minns Anita med ett skratt och fortsätter:
- Först skulle jag undvika att bli träffad. I nästa omgång skulle jag låta dem träffa mig, men inte ge dem uppmärksamhet. Det var tydligt att jag kunde vara mer närvarande om jag accepterade att tankarna kom - i stället för att med kraft försöka undvika dem.
Läs även: Johanna Bjurström: Därför känner du dig inte återhämtad trots att du vilar
En av grundtankarna i metakognitiv terapi är att du inte kan kontrollera om en tanke kommer - men du bestämmer själv hur mycket uppmärksamhet du ger den, och när.
Anitas första hemuppgift var att hon dagligen hade grubblartid, då hon kunde tänka över det som upptog henne. För henne blev det varje dag klockan 19.30.
- När jag kom till grubblartiden hade jag ofta glömt det som annars hade oroat mig, och som jag tidigare skulle ha använt en massa energi på att fundera över under dagen, berättar hon.
Mer närvarande mamma
Efter ungefär en månad märkte hon förändringarna.
- Jag var mycket förvånad över hur snabbt det gick. Jag övade mig, och ju fler upplevelser jag hade av att komma ut ur huset, eller av att låta katastroftankarna fara, desto mer trodde jag på att jag faktiskt klarade det, förklarar hon.
Anitas man märkte också den bättre stämningen.
- Anders sa till mig att det var som om jag var mer närvarande. Jag hade blivit mycket mer närvarande när jag var tillsammans med honom och barnen, säger Anita.
Det är nu omkring fem år sedan Anita satt i stolen och blev bombarderad med ”pappersbolls-tankar”, och terapin fungerar fortfarande.
- Förloppet med Pia har varit en av de bästa investeringarna i mitt liv. Jag är mycket lugnare i dag. Jag får inga ångestattacker längre, och om jag kommer in i ett köpcentrum kan jag fortfarande känna att kroppen reagerar, men jag accepterar det i stället för att fly. Jag kan säga till mig själv att det är okej att reagera, och att jag bara ska ta några andetag och landa lite, sedan är jag redo att vara där.
Men Anita har inte bara själv fått kontroll över sin egen ångest. I dag använder hon också sin kunskap och erfarenhet när hon är tillsammans med andra.
- Min dotter har några av mina drag när det gäller att övertänka, och henne vägleder jag när jag kan höra att hennes tankar börjar sätta i gång. Jag säger lugnt samma sak till henne som jag så många gånger har sagt till mig själv: ”Det är bara en tanke.”
Läs även: Forskaren: Återhämtning är inte en belöning – så får du in pauserna i din vardag
Du kan lära dig att styra dina bekymmer
Alla som övertänker och grubblar för mycket kan ha nytta av metakognitiv terapi, menar psykologen Pia Callesen. Hennes erfarenhet är att båda könen har glädje av teknikerna, där man kan lära sig att styra hur mycket bekymren ska få ta plats.
Våra hjärnor bombarderar oss med tusentals tankar varje dag. De flesta registrerar vi och låter passera. Till exempel tanken ”Vad ska vi äta till middag i kväll?”. Den kan dyka upp medan vi håller på med något. Vi registrerar tanken, och antingen bestämmer vi oss direkt, eller också skickar vi den vidare och förhåller oss till den senare. Den stör egentligen inte det vi håller på med.
Vi kan inte kontrollera vilka och hur många tankar som uppstår i hjärnan. Men vi kan faktiskt styra hur mycket uppmärksamhet vi ger dem. Och just den kontrollen är den avgörande faktorn när det gäller att använda metakognitiv terapi för att undvika övertänkande – och den ångest, depression, OCD eller annan sorts obehag övertänkandet än kan tänkas föra med sig.
Det berättar Pia Callesen, som är psykolog, phd och forskare. Hon har arbetat med och forskat i metakognitiv terapi och dess verkan sedan 2012 och har skrivit flera böcker om ämnet.
Hennes forskning har bidragit till att visa att uppemot 80 % av deprimerade som genomgår ett metakognitivt förlopp är diagnosfria efter 5–11 behandlingar. En framgångsgrad som enligt henne ligger långt över andra behandlingsformer som till exempel kognitiv terapi eller meditation.
- Målgruppen för metakognitiv terapi är alla som övertänker och tycker att oro tar för stor plats. Det vill säga väldigt många. Båda könen har nytta av teknikerna. Men jag upplever att kvinnor har en större benägenhet att övertänka än män, säger Pia Callesen.
- I den metakognitiva terapin strävar man efter att ta bort tidskrävande bekymmer och grubbel genom att utveckla nya sätt som du kan förhålla dig till negativa tankar på. Det är avgörande att vi lär oss tro på att vi kan kontrollera hur mycket och när vi vill ge en frågeställning uppmärksamhet, säger hon.
Pia Callesen understryker att det inte handlar om att trycka bort tankarna och undvika dem.
Läs även: Christina Stielli: ”Jag har minimerat min oro till 15 sekunder per dag”
- Undvikande är lika illa som överdrivet fokus. Triggertankarna ska inte stängas av, de kommer eftersom det är viktigt. Men vi måste lära oss att förstå att vi, genom att öva, kan lära oss att styra hur mycket de får ta plats.
Hon understryker också att det är okej att vara ledsen, eftersom vi reagerar på det som händer omkring oss.
- Vi upplever oväder, olyckor och svåra perioder. Det är helt naturligt. Den metakognitiva terapin ger redskap för att acceptera de svåra känslorna utan att odla övertänkandet, säger hon.
Mest läst just nu
-
Här är årets kulör 2027 enligt Nordsjö
-
Trebarnsfamiljen byggde drömstuga för hela familjen – på bara 25 kvadrat
-
Här är julen 2026 på Granit – se nyheterna
-
Wiktoria har inrett 90-talsvillan i sekelskiftesstil: "Jag har aldrig trivts i lägenhet"
-
Christina Stielli valde att prioritera sig själv: ”Jag såg hur mormor slösade bort sitt liv”
