Varför får jag aldrig en vänskap som håller?

Jag är en 42-årig kvinna med barn och make. Jag har ett bra liv, men har alltid haft svårt med vänner som jag aldrig har haft så många av. Dels för att jag inte har känt behov av det, dels för att jag under många år hade en mycket nära vän som jag kände mig bekväm med. Hon var singel, medan jag hade en man och barn. Hon blev en del av våra liv tills hon plötsligt träffade en man och från en dag till en annan avslutades vår vänskap.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Anette: Jag känner mig så ensam i mitt äktenskap

Jag blev djupt bedrövad över detta och tänker fort­farande på henne, men det krävs två för att skapa en vänskap och hon ville uppenbarligen inte längre ha den. Sedan dess har vänskap varit svårt för mig eftersom jag ständigt förlorar den. Vi var till exempel en grupp på fyra som träffades genom våra barn och tyckte om att umgås. Sedan blev jag allvarligt sjuk och de frågade inte ens hur jag mådde. Vänskapen mellan mig och dem tog slut, medan jag kunde se på Facebook att de fortsatte att träffas utan mig.

Jag konfronterade dem vid ett till­fälle och deras svar var att de trodde att jag hade hittat andra vänner.

Min man och jag har nu ett par nära vänner som vi träffar, men de har många andra vänner. Jag känner därför att jag är alldeles för beroende av deras vänskap och är ständigt rädd att de ska överge oss. Jag träffar ofta nya mammor som jag blir vän med, men vänskapen håller aldrig.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Clara: Var hittar jag vänner som gläds åt mina framgångar?

Folk verkar tappa intresset för mig och jag förstår inte varför. Jag försöker vara en god vän, lyssnar, delar med mig och visar omtanke, men jag är också osäker och kan kanske uppfattas som desperat. Jag förlorade min pappa när jag var barn och fick höra att det kunde ha en inverkan.

Jag håller tillbaka när jag träffar nya människor och kan därför uppfattas som snobbig, vilket jag inte är. Jag behöver bara känna mig önskad och är alltid orolig för vad folk tycker om mig. Vad gör jag för fel?

Lina

Relationsexperten svarar:

Det är inget fel på dig alls. Tvärtom är ditt problem vanligare än du tror. Det är bara väldigt tabubelagt, eftersom vi alla vill framstå som om vi är omgivna av goda vänner. Det är väldigt få av oss som är det och de flesta av oss upplever också omvälvningar i livet som plötsligt får oss att känna oss ensamma.

Det kan bero på en skilsmässa, en flytt eller, som i ditt fall, en vän som väljer att lämna dig. Efter min egen skilsmässa befann jag mig i din situation och kände mig ensam. Precis som du hade jag också känslan av att jag ständigt sträckte ut handen utan att någon tog den. Jag var tvungen att erkänna att jag i grunden hade problem med min självkänsla, eftersom jag inte kände att jag hade något att erbjuda.

Därför såg jag avvisanden överallt och min ångest fick mig att verka stel och tillbakadragen. Jag vet inte om din osäkerhet beror på din fars ­tidiga död, men det kan mycket väl vara fallet. I vilket fall som helst hindrar din rädsla för att bli avvisad dig från att öppna dig och bilda förtroendefulla vänskaper. Det är lite som när man är upp över öronen förälskad i en kille, men istället för att vara avslappnad och naturlig framstår man som stel och obekväm. Så ska inte en vänskap vara. Den ska kännas lätt och helt naturlig – så att både du och dina vänner kan vara er själva.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Petra: Jag känner mig utnyttjad av mina vänner

Därför tycker jag att du bör börja med att öva på att inte vara så rädd för att bli avvisad. Vi kan alla bli avvisade, inte för att det är något fel på oss, utan för att de människor vi vill vara vänner med redan har fullt upp. Försök hitta ett intresse där du har möjlighet att träffa nya vänner. 

Läs på om ämnet, prata med din lokala präst eller köp några timmars professionell hjälp av en psykolog som är specialiserad på ensamhet. Det finns ganska många av dem, för som jag sa upplever många av oss ensamhet under våra liv. Så det är på gott och ont inte ett problem som du är ensam om.

Vibeke