Christina Stielli valde att prioritera sig själv: ”Jag såg hur mormor slösade bort sitt liv”

– Många tror att det livet som de lever för andra är ett eget liv. Det är det inte. Men det kan ibland vara lättare att leva ett liv som andra förväntar sig än att leva sitt eget, säger författaren, föreläsaren och organisationsutvecklaren Christina Stielli.

Hon tycker att det egentligen inte ska behövas en kris, ett allvarligt sjukdomsbesked eller en katastrof för att börja prioritera sig själv och sitt liv. För att ta vara på de dagar som faktiskt är livet.

Det som hon tycker att mormor missade.

Levde som andra ville och förväntade sig

– Jag såg ju hur mormor slösade bort ett helt liv på att bara vara till för andra. Och göra som morfar sa.

Tidningen Hälsa Krönikor

Läs även: Christina Stielli: Det är inte livet som skapar oro, det är vi själva

Christina är uppvuxen i en släkt med starka religiösa övertygelser. Där rätt var rätt och fel var fel. Och själv rättade hon länge in sig i ledet.

– Först så levde jag som mamma ville att jag skulle leva. Och så levde jag som Gud ville att jag skulle leva. Och sen så levde jag som samhället förväntade sig att jag skulle leva. Sen levde jag som min arbetsgivare ville att jag skulle leva. Sen levde jag som mina tonåringar tvingade mig att leva för jag var själv med dem. Det kunde jag inte välja bort. Men jag började mitt eget liv för tolv år sedan.

Visste inte vem hon var

Det hade börjat långt tidigare med en kris och en smäll när maken begärde skilsmässa och Christina upptäckte att hon faktiskt inte hade en aning om vem hon själv var.

Det där är temat för hennes nya roman ”29 dagar” med tillägget ”Allt jag ville göra. Vart tog tiden vägen?”

Frågan är om hennes mormor någonsin fick chansen att fråga sig just vad hon ville göra med sitt liv och sina dagar. För ingen av oss vet ju hur många dagar vi får. Det är det som romanen cirklar kring – huvudpersonen Clara får ett slags varsel om att hon bara har 29 dagar kvar att leva och det får henne att ifrågasätta sitt liv. Trängd mellan sin gamla gnälliga mamma som aldrig tycker att Clara duger och den vuxne sonen som mest vill få lite extra pengar swishade. Och hon upptäcker att hon inte har en aning om vem hon är och vad hon vill.

Icakuriren Kultur

Läs även: Kristina Ohlsson sa upp sig från Säpo för att skriva: ”Jag har aldrig varit så hög på livet som då”

Vårt enda liv

Idén till boken föddes när Christina Stielli hörde en radiointervju med en svårt sjuk kvinna, som visste att hon snart skulle dö, om vad hon ville göra i livet.

– Då tänkte jag, men vi ska ju alla dö, vi har ju bara ingen aning om när. Vi borde förvalta livet lite bättre. För det är det enda liv som vi får. Och jag tänkte på det här med att vi ofta lever för andra. Jag tror att särskilt många kvinnor aldrig blir huvudrollsinnehavare i sina egna liv.

Det är Christina själv. Mycket medvetet. Numera. Det var inte så tidigare.

Hon beskriver hur hennes vuxna döttrar först lite förskräckta, men sedan förtjusta, stod vid vägkanten och såg på när deras mamma tog fart.

– Jag minns när den äldsta hade flyttat till Paris och den andra skulle resa jorden runt. Samma dag som den sista åkte så la jag ut alla möbler i lägenheten som jag själv inte valt som ”bortskänkes” på nätet.

Började förändra hemmet

Vardagsrummet blev helt tomt och så köpte Christina Stielli för första gången det hon själv ville ha. Det blev blommiga kuddar, en beige soffa och en röd matta.

– Det var fantastiskt, och det var där någonstans som det började. Det var lite grann som att klättra från baksätet, sätta sig i förarsätet och sedan bara lägga i en växel. Men då hade jag också börjat få lite mer koll på vilken riktning jag ville att mitt liv skulle ta, säger Christina.

Tidningen Hälsa Hälsa

Läs även: Oroar du dig ofta för vad andra tycker? Då behöver du kunna den här frasen

Det lyser om henne när hon berättar om de senaste tolv åren, då hon levt det liv som hon själv väljer.

– Jag kan fortfarande idag öppna kylskåpet och tänka: ”Jag får ha vad jag vill i det här kylskåpet”.

Christina Stielli har skrivit nio böcker

Hon som ju skulle bli författare, fast det hade hon glömt bort, har nu skrivit nio böcker.

Hon har skapat sig en ny karriär som föreläsare.

Hon har skapat sig ett liv där inget skaver.

– Sen vet jag att mina döttrar liksom stod och vinkade från vägen. Medan jag bara blåste förbi och ibland drabbade det ju dem. Men de har sagt efteråt ”Vi såg hur du plötsligt bara blev chef i ditt eget liv”. Och jag vill ju vara den person som jag vill se i mina döttrar.

Men är det inte egoistiskt att sätta sig själv först?

– Det minst egoistiska du kan göra är att sätta dig själv först. Om jag inte tar hand om mig själv, då kan jag inte ta hand om de andra, konstaterar Christina Stielli.

– Jag finns där för andra. Men jag ger inte råd till andra om de inte ber om hjälp. Det är också det här bekräftelsetörstandet man måste komma ifrån – att vilja vara behövd.

Icakuriren Hem och trädgård

Läs även: Elin Unnes – från Paris till odling på landet: ”Det finns ingen tristess i mitt liv längre”

Hennes döttrar har lärt henne. De säger ”Mamma, jag vill prata med dig nu. Men det här är inte ett problem du ska lösa. Du ska bara lyssna.”

– Då krävs det väldigt mycket självkontroll för mig, skrattar Christina. För jag har ju lösningen på allt, men den håller jag för mig själv till dess de ber om råd.

Räcker till för andra

Hon tänker på sig själv och räcker också till för andra.

– Jag vet att det kommer ett kapitel där jag måste ta hand om min pappa. Han klarar sig utmärkt idag. Men den dagen han inte gör det så vet jag att jag måste placera honom i passagerarsätet. Han får nog åka lite med mig. Jag bor i en hyreslägenhet, men har medvetet valt ett extra rum.

Christina Stielli har valt sitt eget liv och känner att hon inte slösar bort sina dagar, sitt liv.

– Nej, jag känner att om jag dog imorgon så skulle jag vara nöjd.