De står tätt intill varandra och somliga är dessutom staplade på varandra. Bonny och Variant från Gefle, Rörstrands Hjärta och Eden, Gustavsbergs Aster och Berså. För att bara nämna några av de hundratalet tekoppar som ryms i vitrinskåpet – eller som göms på vinden och i källaren – i villan på Vitsippsvägen.
Det är en diger samling svenskt porslin, som en gång började med mormor Iris.
– Jag ärvde tre bruna Emma-koppar efter henne, men eftersom vi är fyra i familjen började jag leta efter en till, säger Marlén. Då upptäckte jag att serien tillverkades i grönt också, och den ville jag gärna ha. Sedan insåg jag att det fanns assietter och då blev det några sådana … och så fortsatte det. Jag har alltid varit intresserad av färg och form, och alla fantastiska dekorer lockade mig.
Läs även: Solveig förvandlade asfalterade parkeringen – till en blomstrande trädgård med snittblommor
Marlén bor med maken Erik, och barnen Embla och Vinton, i området Gärdet i Mariestad. De flesta husen i kvarteren byggdes under sent 1950-tal och 1960-tal, precis som familjen Rosengrens röda tegelvilla. Hit flyttade de för mer än 14 år sedan:
– På visningen kändes det genast som hemma. Dels tyckte vi om omgivningarna, dels var många av husets originaldetaljer bevarade. Exteriören är kanske inte helt i vår smak, men det är ändå insidan som räknas, eller hur?
Inomhus tar det inte många minuters rundtur förrän Marléns stora intresse blir rätt uppenbart. De flesta möblerna är ärvda eller secondhandköpta och i hyllor, på fönsterbrädor och mat- och soffbord står mängder av retrofynd från loppmarknader och andrahandsbutiker. På sitt instagramkonto sammanfattar Marlén samlarglädjen med raden ”tekoppar, blommigt porslin, vaser, krukor, tryckta dukar, vintageklänningar och ugglor är några av sakerna som jag har svårt att låta bli”.
– Prylarna hittar mig, de vill följa med hem, helt enkelt, säger hon med ett skratt.
Läs även: Därför känns ditt sovrum aldrig riktigt mysigt – 5 misstag
– Häromdagen skulle vi flytta en byrå från vardagsrummet till sovrummet. Den var väldigt tung och för att orka var vi tvungna att tömma den. Men lådorna gick knappt att öppna … det visade sig nämligen att de var fulla av glasfåglar! Ibland samlar jag på fler saker än vad jag själv kommer ihåg.
Minst en gång i veckan går hon på skattjakt och besöker den lokala secondhandaffären. På sommaren tillkommer dessutom baklucke-, idrotts- och gatuloppisar. Och som alla framgångsrika fyndletare har hon sina knep och rutiner.
– Om det är möjligt, tittar jag först på sociala medier vad som är nytt, så att jag vet vilken hylla jag ska springa till först. Allt som jag fastnar för lägger jag direkt i korgen och rensar först när jag är helt klar. Det värsta som finns är när man ångrar att man inte plockade med sig en sak – och sedan är den borta när man kommer tillbaka.
Renoveringen av villan är gjord efter hand och inredningen har fått växa fram – sammantaget andas kombinationen tiden när huset byggdes. Det gamla nedslitna köket har ersatts med ett nytt men tidstypiskt. I vardagsrummet hänger tapeten Romans, Viola Gråstens mönster från 1964. Och möblerna, de flesta i teak och från 1950- eller 1960-talet, har nästan alla sin egen historia. Som skåpen i vardagsrummet, det ena räddat från ett nedlagt postkontor och det andra, ritat av Carl-Axel Acking, en födelsedagspresent från släkt och vänner. Själv kallar Marlén stilen i hemmet för ”färgglad retro”.
– Jag gillar färger och blommor … och jag har alltid gått min egen väg.
I huset finns dessutom mängder av gömda skatter. I källaren och på vinden förvaras inte bara dubbletter av tekopparna utan också det som enligt Marlén ”inte är tillräckligt fint för att stå framme”.
– Det finns mycket som jag inte vill göra mig av med av olika skäl. Vi brukar skämta om att taket i vardagsrummet riskerar att rasa ner på grund av tyngden från allt som finns däruppe.
Läs även: Cecilie köpte tillbaka morföräldrarnas 70-talshus: "Det var väldigt speciellt"
Men kopparna i vitrinskåpet används?
– När barnen var små hade vi alltid söndagsfrukostar där vi i familjen valde varsin kopp. Numera tar vi mest fram dem vid speciella tillfällen, om vi har kalas till exempel. Porslinet ska ju trots allt diskas för hand.
Finns det en kopp som du är särskilt fäst vid – och någon som fattas i samlingen?
– Gustavsbergs Linnea är speciell eftersom min morfar alltid brukade teckna just linneor på brev och kort. Och jag saknar Stig Lindbergs Pynta. De dyker upp på Tradera ibland, men är alldeles för dyra, de går alltid för tusentals kronor. Då är det ingen sport längre …
Läs även: Så blev den blåsiga tomten på 1 300 kvadrat en lummig oas – med eldstad och utespa
Mest läst Just nu
-
5 050 prylar ska bort på 100 dagar – Mie har bestämt sig för att få ordning och reda hemma
-
Så lyckas du med din sommardahlia – skötsel, vinterförvaring och smarta tips
-
Därför känns ditt sovrum aldrig riktigt mysigt – 5 misstag
-
Kaj om livet som pensionär: ”Du måste ta egna initiativ”
-
Trebarnsfamiljen bor på 30 kvadrat: ”Det är en stor frihet att inte äga mer än vad man behöver”
