Anna-Karin sa upp sig för att bli biodlare: ”Det roliga är att provsmaka honungen”

Det blåser ljumma vindar och solen tittar fram denna ­förmiddag. Anna-Karin ­Johansson är ute vid en av de många biodlingar hon sköter om här på Alnön. Den här tiden på året är högsäsong i verksamheten och hennes ­arbetsdag började för flera timmar ­sedan. Men att hon varit vaken sedan tidigt i ­ottan märks ingenting av.

– Jag har världens roligaste jobb, som dessutom är min stora passion, säger ­Anna-Karin och utstrålar både lugn och arbetsglädje.

Utbildat sig till honungskonnässör

Hon är inne på sin sjätte sommarsäsong som bi­odlare och utbildare på området. Hösten 2018, då verksamheten bara var en vag idé, kunde hon aldrig drömma om att detta skulle bli hennes yrke på heltid.

I dag sköter hon om många kupor i Sundsvall åt företag som vill ha biodlingar i sin verksamhet. Dessutom har hon varit i Italien två gånger för att utbilda sig till honungskonnässör och håller kurser och utbildningar om biodling. I Italien fick hon bland annat fördjupa sin kompetens om honungens smak, doft och konsistens.

– Jag vidareutbildar mig hela tiden, man blir aldrig fullärd som biodlare. Varje honung har sin arom utifrån vilka blommor bina hämtar sin nektar från, och det vill jag lära mig mer om, säger Anna-Karin.

Blomsort ger smak

Det går att smaksätta ­nyskördad honung med aromer, men Anna-Karin vill att det ska vara naturens kraft – olika blomsorter – som ger ­honungen dess smak.

– Planterar man sin bi­odling i närheten av ett stort maskrosfält är sannolikheten stor att smaken i honungen blir maskros. Den honung jag producerar tas fram utifrån var bina hämtar sin nektar, det vill säga från vilken blomma de besöker.

Anna-Karin har inte alltid varit biodlare. Vid 55 års ålder bestämde hon sig för att sadla om, lämna ett välbetalt jobb som HR-strateg och förverkliga den dröm hon bar på.

– Jag ångrar mig inte en sekund! Tillsammans med bina kan jag bidra till naturens kretslopp, säger hon.

Hennes karriärväxling inleddes på en tågresa. Där ­läste hon en artikel om bi­odlare i Stockholm som erbjöd bikupor till företag. Genom att odla bin och ­producera honung gavs de möjlighet att bidra till pollinering i stadsmiljö och samtidigt öka sina kunskaper om ­pollinatörer, hållbarhet och biologisk mångfald.

– Artikeln etsade sig fast och snurrade i mitt huvud länge.

Några veckor senare blev hon förkyld och låg nerbäddad hemma i soffan. Där hittade hon ett tv-program om biodling och plöjde en serie som följde ett år med bin.

– Efter det sade jag upp mig och bestämde mig för att göra något helt nytt i mitt yrkesliv.

Läskigt att ta steget att säga upp sig

Hon gjorde en överens­kommelse med sin man: Kunde hon inte jobba heltid som biodlare efter tre års arbete skulle hon göra något annat.

– Jag var rädd när jag tog steget och funderade över vad jag hade gett mig in på. Men jag tänkte också att jag bara lever en gång – skulle det inte funka fick jag göra något annat. Jag har aldrig oroat mig för att inte hitta jobb.

Därmed satte sig ­Anna-Karin i skolbänken och läste allt hon kom över kring biodling. Ju mer hon läste, desto mer insåg hon att det var ett stort engagemang som skulle kräva mycket jobb. Hon var noga med att före­tagandet skulle vara seriöst och väl genomarbetat.

– Jag minns när jag ringde mitt första säljsamtal och fick ett stort företag i Sundsvall att nappa på min affärs­idé: att de skulle bli biodlare och att jag skulle sköta om ­bisamhällena och honungshanteringen. Det var en härlig känsla!

LÄS ÄVEN: Så bygger du ett eget insektshotell

Långa arbetsdagar som biodlare

En annan viktig aspekt av företagandet var att bara skaffa det antal kunder som Anna-Karin kände att hon kunde klara av. Under högsäsongen på sommaren kan arbetsdagarna bli upp till 14 timmar långa.

– Det är djur vi har att göra med och de kräver omvårdnad, kärlek och omtanke, ­säger hon.

Att vara biodlare handlar om att besöka kuporna ofta för att se hur bisamhället mår och expanderar. Det är viktigt att hålla koll så att det inte kommer in några sjukdomar i kuporna eller att samhällena växer och blir för stora.

– Då gäller det att ligga steget före, att jobba svärmförebyggande. Jag delar bisamhällen, en så kallad konstsvärm, för att de inte ska flyga ut med sin drottning och bosätta sig i ett träd eller någon annanstans.

Honungen slungas och hanteras i Anna-Karins verkstad på Alnön. I nyrenoverade lokaler har hon byggt upp ett stort rum anpassat för att slunga och sila honungen och för att paketera den i glasburkar.

Utbildar i biodling

– Det roliga är att provsmaka honungen, känna smakerna och aromerna. Då känner jag en lyckokänsla: ”Wow, vi har lyckats i år igen!”

Trots att det är många och långa ­arbetsdagar är ­Anna-Karin glad att hon vågade ta steget.

– Det gör mig så gott att få bidra till den biologiska mångfalden. När jag får ta hand om bina och honungen känner jag att jag är med och skapar ett hållbart samhälle.

LÄS ÄVEN: Några tips till dig som vill odla för insekter

Förutom ­biskötsel och ­honungshantering, så utbildar Anna-Karin i dag andra till att bli biodlare. Hon håller workshops och anordnar smakprovningar för företag och eventkunder – allt för att sprida sin kunskap och passion om bin och honung.