I sin unika stengodsproduktion förenar sig Britt-Louise Sundell med den grupp av jämnåriga kolleger som arbetar med rustikt, en smula grovt gods, kraftig, enkel form och dämpade glasyreffekter. Och hon gör det med en välgörande sund enkelhet.”
Det är november 1962 och Svenska Dagbladets konstkritiker och publicist Ulf Hård af Segerstad summerar den pågående separatutställningen på Birger Jarlsgatan 2 i Stockholm under rubriken ”En frisk keramikdebut”.
Läs även: 8 knep som lyfter ett tråkigt rum direkt
Han fortsätter:
”Hennes sfäriska ’getingbon’, kraftigt refflade fruktskalsformer eller prickiga dekor inspirerad av majskolvens knottrighet är inte subtil keramik men god, förtroendeingivande modern krukmakarkonst. Britt-Louise Sundells keramik är välgörande fri från konstlad esteticism. Den är frisk och rakt på sak.”
Utställningen är Britt-Louise Sundells första separata presentation av unika arbeten och visas i Gustavsbergs egna lokaler i centrala Stockholm. Vid denna tidpunkt har hon dock redan varit verksam vid Gustavsbergs porslinsfabrik i åtta år, främst som industriformgivare med ansvar för utvecklingen av nytt hushållsporslin. Hon har också hunnit få flera utmärkelser, även för sin konstnärliga keramik.
Britt-Louise Sundell var en av fyra unga formgivare som 1954 erbjöds en unik möjlighet vid Gustavsbergs Studio. Bakgrunden var en tävling om att formge en tekanna, öppen för elever i sista årsklasserna vid Nordens konstfackskolor. Initiativet kom från den konstnärlige ledaren Stig Lindberg. Hans idé om att ”starta en fri ateljé där några ungdomar får arbeta cirka ett år” byggde på att de unga keramikerna fritt skulle få gestalta sitt arbete i G-studion och experimentera fram nya former för konstgodset.
Läs även: Paret byggde stuga utan el och vatten: "Skulle aldrig fått samma atmosfär med el"
De övriga som samtidigt fick chansen var Lisa Larson, Eje Öberg och Gaby Citron Tengborg – Britt-Louise Sundells tidigare klasskamrat på Konstfack. De fick en mindre månadslön, medan fabriken stod för lokal, material och tekniskt kunnande. Avsikten med Lindbergs experiment var att lära känna de unga formgivarnas begåvning och egenskaper; den eller de som bedömdes mest lämpade skulle därefter erbjudas anställning som konstnär vid fabriken.
Kvartetten arbetade tillsammans i den ateljé som tidigare tillhört Tyra Lundgren och hade där möjlighet att diskutera sina arbeten med Stig Lindberg, som då och då tittade in i verkstaden.
De blev snart goda vänner, och efter det första provåret fick samtliga fast anställning och egna ateljéer. (Gaby Citron Tengborg öppnade dock inom ett par år en egen verkstad.)
Läs även: Guide: Inredningsbutikerna du inte får missa i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo
Britt-Louise Sundell engagerades i fabrikens många olika tillverkningar. Inledningsvis arbetade hon främst med hushållsporslin men formgav också konstnärligt utarbetad keramik. Ett av hennes allra tidigaste uppdrag resulterade 1956 i fabrikens första stengodsservis – den praktiskt ugnseldfasta serien Rustik. Den var brunglaserad, hade en tydlig hantverkskaraktär och blev snabbt populär. Bland andra porslinsserier från hennes hand märks Champinjon, Berit, Kadrilj, Nät och Pastill. Hon hade dessutom ett nära samarbete med KF:s provkök, där medarbetarna genom hantering och matlagning noggrant testade de praktiska aspekterna med hennes modeller. Vardagsservisen Ingarö togs fram i samarbete med just KF:s provkök.
Parallellt med hushållsserviserna skapade Britt- Louise Sundell vaser, fat, krukor och andra keramiska objekt. År 1957 var hon en av 21 svenska formgivare som, tillsammans med kolleger från Danmark, Finland och Norge, representerade Ungt skandinaviskt konsthantverk vid en utställning på Museum of Contemporary Crafts i New York. Där tilldelades hon också ett pris på 75 dollar för sin keramik.
Den mångsidiga formgivaren arbetade även i andra material. Bland hennes uppmärksammade verk finns bland annat en beredningsskål i plast för Gustavsberg samt ett set glasvaser för glasbruket i Målerås, vilket gav henne ett diplom från Svensk Form 1961. Samma år deltog hon också i en tävling om konstnärlig utsmyckning av Stockholms tunnelbana. Järnsmidesgallret Domino – med former som delvis påminner om de ristade mönster som återkommer i hennes keramik – belönades och invigdes tre år senare vid T-banestationen Mariatorget.
Britt-Louise Sundells inträde som ung konstnär på Gustavsberg sammanföll med en period då svensk konstindustri befann sig i en guldålder. Medan en del av hantverket utvecklades mot ett mer elegant, sofistikerat uttryck, valde andra konstnärer – som exempelvis Lisa Larson och Signe Persson-Melin – att inspireras av det jordnära, robusta och rustika. Denna hållning präglar även Britt-Louise Sundells vaser och andra arbeten i chamotterat stengods, som ofta har en okonstlad, vegetativ, abstrakt och ristad dekor.
Britt-Louise Sundell fick en lång och framgångsrik karriär och stannade på Gustavsberg i hela 30 år. Under åren skapade hon även ett stort antal djurskulpturer, keramiska väggplattor samt bords- och väggur. Det var också på Gustavsberg som hon träffade sin blivande make, konstnären Endre Nemes, som vid tiden arbetade med emaljmålningar vid fabriken. Så småningom kom hon även att pröva på några av hans konstformer – bland annat kollage – vid sidan av den grafik och teckning som hon ägnade sig åt i allt större utsträckning från 1977.
Separatutställningen på Birger Jarlsgatan 1962 följdes av flera andra – bland annat på Forum i Uppsala 1964 – och hon deltog också i konsthantverksutställningar i Danmark, Tyskland och på andra platser i Europa.
När Britt-Louise Sundell jämfördes med sina samtida kolleger av konstkritiker beskrevs hon ofta som lågmäld, stilla och självklar. När Dagens Nyheters Rebecka Tarschys ställde hennes arbeten i debutvisningen 1962 mot dem som nyligen visats i Lisa Larsons separatutställning framhöll hon deras temperament som ”alltför motsatta”:
Läs även: Kika in i huset från 1838 – fyllt av historia och charm
”Medan Lisa Larsons förvirrande vitalitet och formsökande i alla riktningar nästan tog musten ur åskådaren visar Britt-Louise Sundell upp ett ytterst begränsat register, lugnt och konsekvent i varje fat och kruka. Det är som om hon exakt vet hur mycket kraft hennes person har rätt att våga utvinna ur lera och form; den uppmätta kraf- ten tas ut till sista droppe och därmed punkt.”
Mest läst Just nu
-
Därför lägger Mette takpannor i rabatten
-
Kreatinets effekter på kvinnokroppen: Kan vara till hjälp i klimakteriet
-
Utflyktsvägen mellan Norrköping och Stockholm – en långsam resa genom sommaridyll
-
Ikea släpper bordslampor med designern Ilse Crawford
-
Paret förvandlade den gamla 60-talsstugan (så här ser den inte ut idag)