När Leif och Agneta Alm tog över det gamla släkttorpet byggde de vidare på generationers trädgårdsdrömmar. Den som går runt i deras trädgård återser älskade blomvänner i varje hörn – akleja, fingerborgsblomma, gammaldags rosor och malvor i mängd.
Utanför yttertrappan trängs Agnetas pelargoner i krukor.
Torpet är en tillflykt för Leif och Agneta större delen av sommarhalvåret. Det ligger i Enhörna nära Södertälje, på behändigt avstånd från lägenheten på femte våningen i Solna.
– Här lever man. Hemma existerar man, säger Agneta. Jag kan fortfarande inte fatta att vi har mormors och morfars Rosendal.
Ändå är det 25 år sedan de tog över släktstället. Det är starka känslor som sitter i väggarna.Namnet Rosendal fick torpet efter mormors älsklingsblomma och fortfarande får gammaldags rosor breda ut sig till doftande buskage.Nästan allt får ta plats enligt principen: om det är vackert får det komma upp.
På våren blandas gulsippor och vårlök med scilla och pärlhyacint till en gulblå matta. Fingerborgsblomma kommer lite varstans. Och den torktåliga bolltisteln står som utropstecken på taket till jordkällaren.Men i samma andetag som den fröspridande tuffingen nämns är det på sin plats att säga att det krävs en hel del ryckande och grävande för att bevara trädgården så där vilt vacker.
– Bolltisteln får hålla sig till jordkällaren, konstaterar Leif. Annars rycker jag upp den. Den
orientaliska vallmon är också omöjlig att bli av med, om man skulle vilja. Direkt efter blomningen tar jag bort både blad och stänglar, men den kommer alltid igen.
Annat är rarare. Leifs stora intresse är pioner. Det började med en ärvd rosa doftpion i den sluttande perennrabatten. Nu finns 35 sorter. Det lilla växthuset är barnkammare för nya sorter som drivs upp från frön. Enkelblommande sorter är favoriterna.
– Det är det bästa som finns att komma ut till torpet på fredagskvällen och se vad som har kommit upp, säger Leif. Det ger en känsla av att man är rik.
Av: Anette Sievers
