Utsikten sträcker sig över ett solglittrigt Mälaren, Kungsholmen och Västerbron. Vi står på en berghäll på Långholmen i Stockholm, runt oss prunkar rosenskäror, dahlior, prästkragar och rosor. Lite längre bort finns potatisland, bärbuskar, äppelträd och pallkragar med kål och tomater. Och ännu en bit bort doftar det av vita rosor, rosa luktärter och lila lavendel.
– När vi kom hit fanns det en syrenbuske och en rugge gullris, inget annat, säger Solveig Blomqvist och blickar ut över grönskan.
Röd kolonistuga på Långholmen
Hon och maken Folke Blomqvist kom hit första gången 1962. De arbetade då på Långholmens fängelse och bodde i en tjänstebostad innanför murarna. När den tidigare ägaren till den röda kolonistugan gick i pension fick de möjlighet att ta över stugan, som då var omgiven av en naturtomt utan odlingsbar jord.
– Jag var inte särskilt intresserad av odling på den tiden, men det var fantastiskt att kunna gå hit och fika, minns Solveig.
Så småningom utökades tomten med en jordremsa som paret kunde fylla med mer jord och inspirerade av de andra odlarna på Långholmen satte de bland annat potatis, rädisor och ärtor. Med tiden utökades lotten med fler grönsaker och klassiska torparblommor som flox, akleja, pioner, blågull och stjärnflocka.
– Jag tycker om gammeldags blommor och är inte mycket för trender, säger Solveig.
– Många som kommer hit säger att det påminner om gamla torp eller trädgårdar från barndomen, fortsätter barnbarnet Niklas Blomqvist, som hjälper sin farmor att ta hand om kolonilotten så ofta han kan.
Läs även: Paret bor i kolonistugan hela hösten – från igenväxt tomt till sagolik oas
Farmor inspirerade barnbarnet Niklas
Han har mer eller mindre vuxit upp här.
– Det var otroligt kul att springa runt här och leka som barn. Det är tack vare farmor som jag fick upp mitt intresse för trädgård.
Niklas egen odlingslust blossade upp för ungefär tio år sedan, när han fick några chilifrön och började testodla hemma.
– Jag blev helt såld direkt. Det var skitkul att se att jag kunde få saker att växa. Sedan fick jag möjlighet att sätta några pallkragar här och testa fler ätbara grejer. Jag har fått lära mig mycket av farmor, men hon har också låtit mig göra egna misstag.
Utbildar sig till trädgårdsmästare
Det allmänna trädgårdsintresset utvecklades till en passion för japanska lönnar och sedan några år håller Niklas på att bygga upp en liten japansk trädgård i en av de stenigare delarna av lotten. Dessutom håller han på att utbilda sig till trädgårdsmästare för att kunna jobba med sitt stora intresse.
– Det är bra, för nu rensar Niklas inte längre bort fel växter, säger Solveig och ler varmt mot sonsonen.
Det blir snabbt tydligt att det är en sammansvetsad duo som gillar att både jobba och skoja med varandra. Sedan 2018, när Solveigs make gick bort, har Niklas och Solveigs son Göran hjälpt henne att ta hand om lotten, även om Solveig sköter det mesta själv. Sommartid tar hon bussen från Södermalm till Långholmen nästan varje dag.
– Jag jobbar gärna länge när jag är här, men inte så hårt. Och jag hade aldrig klarat att ta hand om allt det här om inte Niklas och Göran hjälpte mig att klippa gräset och häckarna.
Trädgården har hjälpt Solveig att hålla sig vital
Solveig rör sig lätt och vant i den kuperade terrängen. Hon är förbluffande vital för att vara 93 år.
– Det tror jag har mycket med det här att göra. Det ger mig så mycket: jag får frisk luft och rör på mig hela tiden, upp och ner och fram och tillbaka. Och så får jag träffa många trevliga människor, ibland tar jag en kopp kaffe med någon annan kolonist eller så pratar jag med de som går förbi.
Läs även: Rickard Söderberg visar upp sin kolonilott: ”Jag vill inte ha en prydlig trädgård”
– Dessutom får jag mycket nyttigt att äta. Det är idel bra saker med det här. Jag önskar att alla pensionärer hade tillgång till det här.
– Ja, det finns nog inget bättre om man vill ha ett långt och bra liv, fortsätter Niklas.
Förutom att lotten har ett av Stockholms mest avundsvärda lägen, allra längst ut mot vattnet, är det också en av de största: 470 kvadratmeter. En stor del av den kuperade tomten utgörs dock av berghällar som inte går att odla på. På en av dessa finns en liten groddamm som får nya invånare varje år. Och i ett annat hörn av lotten har Solveig byggt en trädgårdskompost. Under alla år har Solveig komposterat allt trädgårdsavfall för att bygga upp mullhalten och slippa köpa jord.
– Jag tar vara på allt, även skal från till exempel morötter och potatis.
– Farmor har tillbringat mycket tid vid den där komposten, intygar Niklas.
Fullt av rosenbuskar
En stund senare sticker Solveig in näsan i en av alla rosbuskar. Hon odlar flera olika sorter och till favoriterna hör ’New Dawn’ och ’Claire Austin’. Här finns även en sort, ’Jacques Cartier’, som Niklas har valt ut.
– Jag köpte den på Rosendals trädgård när jag var typ sju och den var det första jag någonsin planterade. Den har sett lite risig ut genom åren, men kommer alltid igen.
Vi strosar vidare, förbi ovanligt tidigblommande höstflox, genom en syrenhäck och under en knotig vildapel som bjuder på ett vitt blomsterfyrverkeri varje vår. Eftermiddagssolen strilar genom bladverket. Förutom fågelkvitter hörs bara ljudet från båtarna som då och då glider förbi på vattnet nedanför.
– Det känns verkligen som att man är på landet, eller Fylke i Sagan om ringen, säger Niklas.
– Ja, det är verkligen härligt att vara här, säger Solveig med ett leende.
