Buskar i trädgården är ett tacksamt inslag. De behövs som stöd och sällskap till alla blomster, man kan skapa rum med dem, låta dem skärma av från insyn eller stå som vacker solitär.
Buskar sköter sig själva utan mycket pyssel och blommar snällt år efter år. De går lätt att föröka genom sticklingar.
När sonen slutade nian stod flädern i koloniområdet i full blom. Jag bad om en blomma att ha i examensbuketten. När blomningen var över hade flädern fått ett sirligt litet rotsystem i vasen.
Fem år senare är Fritjofs fläder en prunkande buske på landet på dryga metern!
Även den kommunala rosenprakttryn som jag nöp ett par skott av (det får man inte göra!) på min cykelväg till jobbet, stortrivs i lantluften.
Det fantastiska med att ta sticklingar från buskar är glädjen i att få följa en liten telning till att bli en stor självklar individ i trädgården. Och så många minnen det ger: Anns forsythia, svärmors syren och Claes klätterros.
Tänk bara på att, till skillnad från blommor som man ju kan norpa utan att fråga, fråga ägaren om lov för att ta skott eller skära sticklingar från träd och buskar.
Det går att ta sticklingar från buskar under hela växtsäsongen. Men de flesta rotar sig bäst tidigt på året, även om det finns de som hellre vill ha vedat till sig lite.
Ibland är det svårt att pricka in rätt tidpunkt för just den plantan, så ta flera sticklingar med några veckors mellanrum för att ha störst chans att lyckas.
På våren och försommaren tar man riktigt mjuka örtartade sticklingar, till exempel från schersmin, try, paradisbuske, hortensia, forsythia, buddleja och ölandstok.
Halvmogna, nästan vedartade årsskott som är mjuka upptill och hårda nedtill rotar sig bäst om de tas under högsommaren. Det kan till exempel vara berberis, olvon, kornell, benved och ginst men även då också buddleja, schersmin och forsythia.
Av: Lotta Palmelius
