Den första pjäsen fick hon i födelsedagspresent för flera år sedan. I det inslagna paketet låg Anna-Lisa Thomsons praktfulla Paprika-vas – och förälskelsen var omedelbar.
– Det var så mitt intresse väcktes. Det händer att gäster som kommer hem till oss för första gången blir lite överraskade: ”Hur många vaser har du egentligen?”. Jag är nog aningen hemmablind när det gäller just det, säger Dilber och skrattar.
I förgrunden mässingsljusstakar, design Hans-Agne Jakobsson.
@dilberdemirbag
Det är omöjligt att inte häpna över mängden Upsala-Ekeby-föremål hemma hos Dilber Demirbag. På ett sidobord i vardagsrummet trängs ett tjugotal vaser i olika skepnader. I matsalens djupa fönsternischer står flertalet pampiga golvvaser och i hyllan bakom soffan samsas rader av skilda modeller. Eftertraktade verk av konstnärer som Vicke Lindstrand, Mari Simmulson, Sven Erik Skawonius med flera.
– Jag tycker om alla färger och former, men jag är särskilt svag för celadongrönt, beige och vitt. Och framför Ekeby bruk var Skandinaviens största kakelfabrik och hade dessutom stora försäljningsframgångar, framför allt under 1950-talet, med prydnadsföremål i lergods. Tillverkningen upphörde under 1970-talet, men industrilokalerna finns fortfarande kvar.
– När jag var yngre tänkte jag aldrig på att fabriken låg precis i närheten. Jag minns att jag promenerade över ängarna, från Flogsta till Eriksberg, och då hittade jag ofta skärvor av keramik på stigarna och i marken.
Dilber får en värme i rösten när hon berättar om livet och vardagen i byn. Om uppväxten med sina syskon; en bror och tre systrar (och ja, en av dem är artisten
Dilba om någon tycker att efternamnet klingar bekant). Hon talar om sambandet mellan flisorna som låg gömda i jorden – och Thomson-vasen som hon fick i present många år senare.
– Jag är väldigt noga med skicket på det jag köper.
Föremålen ska vara hela, men jag räds inte några nagg eller krackeleringar. På något underligt vis känns det som om jag vill laga det som var sönder i det förflutna …
Dilber har arbetat länge med kredit- och affärsinformation och dessutom drivit eget inom klädbranschen. Fritiden ägnar hon åt att besöka loppmarknader och leta objekt på nätet.
– Det är min hobby och jag har hittat många fina saker hos Myrorna och Stadsmissionen. Sedan lägger jag nog ett par timmar varje dag åt att söka på olika sajter, speciellt på Tradera.
Men det är inte bara keramik som lockar. Dilber drar ut en låda ur byrån i vardagsrummet och i den gömmer sig en mängd sidenscarfar från Dior, Gucci, Hermès och andra stora modehus. Alla vintage och i sällsamt gott skick.
– En del köper aktier eller investerar i fastigheter, det gör inte jag. Mina vaser och scarfar ökar också i värde, men jag får njuta av dem under tiden!
Eekeby Bruk ...
… grundades 1886 på marker som innehåller ishavslera och som lämpade sig väl för tillverkning av tegel, kakel och lergods. Till en början producerades byster och urnor vid sidan av teglet och kakelugnarna, och senare också krukor, vaser och fat. Under årens lopp köptes flera konkurrenter upp, till exempel införliv-
ades Gefle och Karlskrona Porslinsfabriker i koncernen. 1955 tillverkades 200 000 kakelplattor varje dag samtidigt som hushålls- och konstkeramiken blev alltmer populär. Många framstående formgivare var anställda vid bruket, till de mest omtalade hör Anna-Lisa Thomson, Vicke Lindstrand, Mari Simmulson, Ingrid Atterberg och Hjördis Oldfors. På 1960-talet, när plast och andra material dök upp, började försäljningen att sjunka. Inga nya föremål tillverkades efter 1973 och i slutet av 1970-talet lades fabriken ner.
Artikeln publicerades först hos Scandinavian Retro.
