Det var en fin novemberkväll för tre år sedan. När Jeanette Bretteville skulle hem efter ett trevligt besök hos en granne, hade det kommit lite snö. Hon såg ett ljus bakom trädtopparna och stannade upp för att njuta av den vackra utsikten.
— Det var en bra period i livet. Men plötsligt var det som om trädet bredvid kom emot mig. Jag föll och landade på ett träd som låg på marken. Jag slog i ansiktet och vänster armbåge. Jag minns att jag låg och tänkte: Vågar jag röra mig nu? Men det gjorde inte så väldigt ont, så jag reste mig och gick hem, glad att det trots allt hade gått bra, berättar Jeanette.
Men hon upptäckte att kroppen ibland behöver lite tid för att kunna säga ifrån hur skadad den är.
— Nästa morgon förstod jag att det inte hade gått så bra och åkte till akuten. Jag hade starka smärtor i näsan, pannan och armen. De skickade hem mig med starka smärtstillande tabletter och besked om att armbågen behövde opereras. Eftersom det var ett komplicerat brott, fick jag vänta tills experten var ledig. ”Ta det lugnt”, sa de.
Jeanette har aldrig tyckt om att ta starka smärtstillande tabletter och tänkte att hon skulle klara sig med ibuprofen och paracetamol. Och hon klarade sig fram till operationen. Men när hon på operationsdagen upptäckte att hon var nummer tre i kön den dagen, var det som om allt svartnade. Då klarade hon inte längre av att hantera de outhärdliga smärtorna.
Läs även: Bli smärtfri med optimummetoden – så fungerar det
Smärtorna blev värre efter operationen
Efter operationen var hon säker på att vägen tillbaka till det vanliga livet var kort. Hon, som är professionell organiserings- och gallerikonsult med eget företag, var van vid att ha händerna fulla och ville tillbaka till vardagslivet.
— Ingenting blev som jag hoppades. Smärtorna blev värre och värre och gav mig ingen ro. Det hjälpte inte att bita ihop tänderna och jag klarade inte att lindra dem, sammanfattar hon.
Jeanette började läsa på om smärta och lärde sig att den är kroppens egen skyddsmekanism.
— Jag insåg att något var fel, men smärtorna jag hade stämde inte överens med en lyckad armbågsoperation. Hela december gick utan att jag kunde göra något. När jag äntligen berättade för fysioterapeuten hur jag kämpade, fick jag tid hos kirurgen. Kort sagt, fick jag diagnosen CRPS — complex regional pain syndrome (komplext regionalt smärtsyndrom) — som är ett smärttillstånd som uppträder i ett avgränsat område, berättar hon.
Jeanette läste att tillståndet kan bero på störningar i det sympatiska nervsystemet, den delen av nervsystemet som inte är viljestyrt, och som bland annat kontrollerar smärtimpulser, blodflödet och aktiviteten i smärtkörtlarna. De typiska symptomen var så som hon upplevde att hon hade det: intensiva, skärande, brännande smärtor och överkänslighet i det drabbade området.
Smärtor är ett varningssystem
Tänk dig att du bryter handleden när du faller framåt och tar emot dig med handen. Akut, outhärdlig smärta följer, men efter att frakturen har läkt och allt ser bra ut, har du fortfarande ont – kroniska smärtor.
– Nu vet vi vetenskapligt vad som händer. Hjärnan associerar armrörelser med skadan och larmar, säger specialistpsykologen Silje Endresen Reme vid Smärtkliniken på Ullevål sjukhus i Oslo.
Silje Endresen Reme är professor vid Universitetet i Oslo, och forskar på smärtbehandlingen Pain Reprocessing Therapy (PRT). Vad detta innebär visades i Harald Eias dokumentär ”Gnällspikarna” på norsk tv, där sex personer med kronisk smärta delade sina historier och vi fick en inblick i hur hjärnan kan omprogrammeras för att stänga av smärtsignalerna, så att kronisk smärta minskar eller försvinner.
– Hjärnan kommer ihåg smärta och sätter igång larnet för att skydda kroppen. Detta är helt naturligt eftersom hjärnans uppdrag är att skydda oss mot hot, säger Silje Enresen Reme.
Åtta veckovisa behandlingar med PRT är ofta tillräckligt för att ge smärtpatienter ett bättre liv. Efter detta upplever många förbättring.
Redo att amputera
Jeanette kunde inte röra fingrarna på vänster hand eller armen, och fingrarna var deformerade. Det räckte att täcket låg över handen så gjorde det outhärdligt ont, hon tålde inte beröring. Alla slags behandlingar testades och till slut gav hon upp. På sjukhuset meddelade hon att hon var redo att amputera armen.
— Det skulle inte ha hjälpt att amputera armen, för CRPS är som fantomsmärtor. Läkarna lade armen i blockad, en slags epidural. Det hjälpte lite och gav mig lite hopp, som inte varade länge. Som tur var fick jag nytt hopp när jag provade hypnos, minns hon.
Under hypnosen fick hon kontakt med sig själv och insåg att hon hade det som behövdes för att bli frisk igen. Hon behövde bara ge kroppen förståelse och kärlek.
— Jag trodde att tålamod var vad som behövdes, men saker blev inte mycket bättre, och jag fortsatte att leta efter lindring. Jag driver mitt eget företag och var stressad på grund av ogjorda arbetsuppgifter och ekonomin. Eftersom jag inte hade tagit ut månadslön, fick jag inte ekonomiskt stöd från A-kassan.
Läs även: Blossoms bästa tips till dig som lider av långvarig smärta
Utmattad och nedstämd
Jeanette hörde talas om ett forskningsprojekt på Smärtkliniken på Ullevål sjukhus. Där hade de en behandlingsform för långvarig smärta, PRT, Pain Reprocessing Therapy. Det skulle göras en tv-serie på norsk tv med sex fall — ”Harald och gnällspikarna”.
— Jag ansökte om att få vara med. När inspelningen startade var jag så sjuk att jag kände mig fullständigt utmattad och väldigt nedstämd, säger hon
Upplägget gick ut på att ha möten med läkare och psykolog i åtta omgångar. Deras erfarenhet och kompetens var att kronisk smärta kan behandlas utan piller och operationer, men med samtal, kunskap och exponering. Jeanette lärde sig att möta smärtsignalerna med trygghet istället för rädsla, och fick lära sig övningar som främjade nya, mer ändamålsenliga nervbanor.
— Smärta är en upplevelse hjärnan skapar, oavsett vad smärtan beror på. När Jeanette kom till oss, representerade hon ett särskilt komplext smärttillstånd, CRPS. Armen var förvriden och synligt påverkad efter en otäck fraktur. Smärtorna var så starka att det gjorde fruktansvärt ont bara vi rörde vid den. Eftersom hon hade provat hypnos och det var det som hade haft bäst effekt av alla de fler än 40 behandlingarna hon hade provat, tänkte vi att vi hade en bra ingång, säger specialistpsykolog och professor i psykologi, Silje Endresen Reme.
Läs även: Amanda blev smärtfri efter ärrvävnadsbehandlingen: ”En stor vinst i mitt liv”
Hjärnan misstolkade signalerna
När de gick igenom Jeanettes journal, såg de att frakturen var läkt, och de misstänkte starkt att det var hjärnans tolkning som gav smärtorna hon kämpade med. Kort sagt: Hjärnan feltolkade signalerna som en skada eller hot och skruvade upp smärtorna på fullt.
— I en sådan situation aktiveras detsamma som vid verklig skada. Fysiskt i hjärnan ser det precis likadant ut vid de två typerna av smärta. När skadan inte är verklig måste vi lura hjärnan att förstå att faran är över.
Silje Endresen Reme poängterar att icke-verkliga skador ger verkliga smärtor. De är inte inbillade eller psykiskt betingade.
— Du kan ha starka smärtor utan att något är fysiskt fel med kroppen. Hjärnan kommer ihåg smärta och sätter igång larmsystemet för att skydda dig. Alarmet går hellre en gång för mycket än en gång för lite, säger hon.
När Silje Endresen Reme möter smärtpatienter, ser hon först till att de får en förståelse för orsaken till smärtorna. Därefter använder hon visualisering och trygghet i behandlingen.
Jeanette var tvungen att försiktigt och lite i taget göra de rörelser som utlöste smärta. Genom gradvis exponering och trygghet vågade hon använda armen mer och mer — och blev bättre.
— Patienterna måste få erfarenhet av att de kan göra något för att påverka smärtan. Vi har motorvägar i hjärnan, och det måste skapas nya vägar, säger Silje Endresen Reme.
Hon menar att PRT är ett steg på vägen för att sudda ut skillnaderna mellan det fysiska och det psykiska.
När det gäller Jeanette, är hon tillbaka på jobbet som organiserings- och gallerikonsult och mår bra. Hon använder handen, är smärtfri och tacksam.
Får hon lite ont, använder hon verktygen hon har fått genom PRT och mår genast bättre. Att påminna sig själv om att det inte finns någon anledning till att smärtan är där, och våga använda armen, är en viktig del av strategin för att hantera situationen.
Vad händer i PRT-behandling?
Pain Reprocessing Therapy, är en behandlingsform för långvarig smärta där man inte finner en pågående vävnadsskada. Patienten får hjälp att förstå hur hjärnan kan upprätthålla smärta över tid, och att minska rädsla kopplad till smärta och rörelse.
Behandlingen innebär gradvis och trygg exponering för rörelser som tidigare har gjort ont, kombinerat med terapeutisk vägledning och mentala tekniker. Målet är att lära hjärnan att kroppen är trygg, så att smärtsignalerna kan dämpas eller försvinna.
Metoden har undersökts i norska och internationella studier och används bland annat vid kronisk rygg-, nack- och nervsmärta, samt huvudvärk.
