Psykologen: ”Det är ett livsprojekt att ha OCD”

Erik Andersson är docent i klinisk psykologi på Karolinska institutet och har skrivit Orosboken (Natur & Kultur) tillsammans med kollegan Tove Wahlund.

— Vi har alla lite smutsiga tankar ibland. Till exempel kämpar cirka 20 procent av alla småbarnsföräldrar dagligen med förbjudna tankar på att skada sina barn. Hälften av alla människor har jobbiga tankar ibland men det är bara en liten del, två procent, som har fullt utvecklad OCD (Obsessive Compulsive Disorder), ­säger han.

Tvångstankar och tvångshandlingar kommer ofta smygande redan i tonåren. Däremot är det sällsynt att man utvecklar sjukdomen i medelåldern och det är ovanligt att det är en särskild, traumatisk händelse som triggar igång den.

Hemmets Journal Hälsa

Läs även: Kristin blev äntligen fri från tvångstankarna – vågade söka hjälp efter 15 år

Ordning och reda är inte OCD

OCD kan yttra sig på olika sätt.

— Det kan vara att man vill att saker ska stå symmetriskt. Men det är inte samma sak som att man vill ha ordning. Man kan gilla att ha ordning hemma utan att det är sjukt också. Vissa kan kolla spisen flera gånger innan man går hemifrån. Om det inte stör livet då är det okej. Då är det ingen sjukdom, säger Erik Andersson.

Han menar att vi alla kan ha små obskyra beteende­vanor som visserligen kan vara udda men som inte behöver vara sjuka. Det är först när det tar så orimligt lång tid att upprätthålla ordningen att det begränsar livet som beteendet klassas som en sjukdom.

— Om vanan är fruktansvärt svår att bryta kan det vara OCD. Man får helt enkelt ­testa att göra annorlunda och se vad som händer.

Erik Andersson kallar den här typen av OCD för ”not just right-OCD”, ”det känns fel-OCD”.

—En annan form av OCD är tabutankar, som att göra något hemskt. Det kan röra sig om tankar som ”tänk om jag knuffar ner någon på tågspåret” eller ”tänk om jag slänger ner bebisen från bron”. I den här formen av OCD får man mycket ångest av sina tankar, till skillnad från ”not just right-OCD” där man mest har en vag känsla av att något är fel.

Hälsa

Läs även: Slipp den eviga kampen mot obehagliga känslor

Vill inte vara ond

Personer med tabutankar försöker trycka ner tankarna för att slippa ångesten. Det är dock väldigt svårt och resulterar ofta i vad Erik Andersson beskriver som ett inre krig.

— Man skäms så mycket för sina tankar att man håller dem inom sig själv, säger han.

Det centrala i båda formerna av OCD är moralen. Man vill inte vara en ond människa.

— Personer med OCD är rädda att åsamka andra skada, som att råka göra ett misstag så att andra skadas, till exempel i en eldsvåda. Andra kan tvätta sig överdrivet mycket för att inte råka smitta andra med en sjukdom, säger Erik Andersson.

Sjukdomen är starkt genetisk och håller i sig över tid utan behandling.

— OCD går inte över av sig själv men det finns väldigt ­effektiv behandling idag.

Erik Andersson jobbar med KBT, kognitiv beteendeterapi, ibland i kombination med ­läkemedel.

— Kärnan i behandlingen är att våga stanna kvar i det som känns fel utan att agera. Det syftar till att våga stanna kvar i en skrämmande tanke och våga träna på att bete sig annorlunda. För de flesta blir problemen hanterbara och man kan börja göra saker man inte kunde göra tidigare.

Drygt 60 procent blir rejält förbättrade av behandlingen, medan en fjärdedel helt blir av med sina symtom.

— Men det finns en risk för återfall. Att ha OCD kan jämföras med ett beroende — det är ett livsprojekt att hålla den stången.

Vissa kan behöva läkemedel för att kunna tillgodogöra sig terapin. Oftast används antidepressiva SSRI-läkemedel.

Hälsa

Läs även: Tvångstankarna tog över Hannes liv: ”Jag var fångad i ett rituellt helvete”

— Ett problem med dem är att vissa kan få biverkningar men idag finns det många olika sorters SSRI att testa, säger Erik Andersson.

Märker man att någon i omgivningen kämpar med ett tvång, till exempel ett barn eller barnbarn, kan man försöka lyfta problemet.

— Såg till exempel: ”Jag märker att du fastnar i det här ofta. Vill du berätta mer så kan vi undersöka det tillsammans?” Nästa steg kan vara att säga: ”Ska vi testa att göra annorlunda och vad som händer då? Jag hjälper dig.”