Dag fick hörseln tillbaka med cochleaimplantat: ”En helt ny värld öppnade sig”

Det är 23 år sedan Dag Svensson fick sitt cochleaimplantat inopererat i höger öra.

– En helt ny värld öppnade sig för mig, säger Dag och visar sändarspolen med magnet som placerats bakom höger öra och drivs med batteri.

På huvudet ovanför örat sitter en integrerad ljudprocessor med magnet som hålls fast mot huvudet av ett implantat med spole och magnet som opererats in under huden bakom örat. Därifrån går elektroder till hörselsnäckan som gör att han kan höra.

Fram till 37 års ålder var Dag, som är född i jämtländska Kall, gravt hörselskadad. ­Orsaken var en hjärnhinne­inflammation innan han fyllt två år.

– Jag hade 42 graders feber under lång tid och låg på epidemisjukhus i två veckor där jag fick bortåt 200 penicillinsprutor. När jag kvicknade till hade jag förlorat balansen. Andra egenskaper som känsel i benen och syn fick ersätta den helt förlorade balansen i innerörat.

Förlorade all hörsel

Ett par år senare upptäcktes att Dag förlorat all hörsel på vänster öra och halva hörseln på det högra örat.

– Ändå klarade jag mig ganska bra i skolan, upp tills jag var tolv år, då blev det mycket värre. Hörselförmågan växlade. Ena dagen kunde jag höra riktigt bra. Nästa dag hörde jag knappt något alls. Jag förde en dagbok över min hörselförmåga. Jag ville ha någon slags statistik och kunna analysera mig själv.

Hemmets Journal Hälsa

Läs även: Så blir du av med besvärliga vaxproppar: Behandla och förebygg i tre enkla steg

Han gjorde allt för att dölja sitt handikapp. Skolan klarade han ändå bra, vilket berodde på att han var duktig på att läsa sig till information, även om han inte hörde vad läraren sa.

– Klasskompisarna hade upptäckt mitt handikapp och jag blev ett tacksamt mobbningsoffer. Jag blev föreslagen att få hörapparat, men det var jag absolut inte mottaglig för. Jag trodde det skulle innebära att jag blev ännu mer utsatt. Den tiden var ett dystert kapitel i mitt liv med mycket tårar. Min revansch var att jag var duktig i skolan.

– Så småningom växte jag mig starkare och vågade säga ifrån. Detta delvis genom tryggheten i skolarbetet och att jag hade lite äldre vänner som förebilder.

Äntligen hörapparat

Till gymnasiet valde han den fyraåriga tekniska utbildningen på gymnasieskolan i Järpen och i tredje årskursen fick han flytta till Östersund.

– Gymnasiet var en bra tid med fina klasskompisar som ville mig väl. De förstod mitt problem med hörseln och det var de som släpade i väg mig till skolsköterskan och såg till att jag fick hörapparat. Det blev genast skillnad när jag kunde vara delaktig i diskussioner.

Han gick vidare med studier till civilingenjör på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i Stockholm. Han hade komplex för sin hörapparat och dolde den med långt hår.

Hemmets Journal Hälsa

Läs även: Ewa fick nytt liv med hörapparaten: “Helt otroligt”

– Den kändes pinsam, i synnerhet i kontakten med tjejer. Jag hade många tjejkompisar, men svårt att få till en riktig relation.

När han var 25 år bestämde han sig för att inte dölja sitt handikapp, utan öppna upp sig. Det gjorde att han träffade kvinnan som han skulle gifta sig med och få tre barn med.

I arbetslivet började han jobba som teknisk konsult, och det fungerade bra. Men med tiden hade hörseln i det högra örat försämrats väsentligt.

– Vardagen bestod av att jag och min dåvarande fru skickade lappar till varandra för att kunna kommunicera. När hörseln blev sämre hade också mitt tal blivit mer sluddrigt. Hon ville att vi skulle lära oss teckenspråk, men det hade jag inget intresse av.

Fick cochleaimplantat

Genom åren hade han haft kontinuerlig kontakt med hörselläkare på Huddinge sjukhus. De föreslog cochlea­implantat, och Dag fick förklarat för sig vad det innebar. Risken fanns att han kunde bli helt döv om ingreppet misslyckades.

– Men den risken var ganska ­liten och jag tvekade aldrig till att säga ja till operationen. Två dagar efter ingreppet fick jag komma hem. Då var inte cochlean inställd, så jag var helt döv i ett hus med tre små barn. Under den tiden hade också äktenskapet med min fru börjat knaka och det slutade med att vi separerade.

Så under en månad var det till att fortsätta med lappar, innan han var tillbaka på sjukhuset för att göra inställningarna av cochleaimplantatet. Först grovinställning och därefter finliret som ledde till att Dag från att bara ha haft några få procents hörsel på höger öra plötsligt hade 80 procent.

Tidningen Hälsa Hälsa

Läs även: Gör som nunnorna: Låt hjärnan jobba – och förebygg demens

– Det kändes som en jordbävning i huvudet! Plötsligt kunde jag höra hur löven prasslade, jag kunde höra hur vinden susade, fåglar som kvittrade och bäckar som porlade. Och jag hörde musik som spelades på radion – jag kom på mig själv med att digga. Det var också en upplevelse att för första gången kunna höra mina barn sjunga på skolavslutningen.

Denna omställning blev en chock för hans hjärna som skulle ställa om sig till att ta emot helt nya ljudfrekvenser.

– Hjärnan jobbade på och fixade det ganska bra. Men samtidigt var det i början jobbigt när vardagliga ljud blev för höga. Då fick jag huvudvärk. Frekvenserna i cochlean fick justeras efterhand.

Tålig utrustning

För Dag innebar det också att det sociala livet förändrades när han kunde delta i samtal, förutsatt att det inte var en folksamling med för många röster. Då blev det jobbigt.

– Efter skilsmässan vågade jag också börja prata med damer på ett helt annat sätt än tidigare.

Det fanns också egenskaper som försvann när han hörde bättre.

– Tidigare hade jag varit duktig på att dansa. Min syster hade lärt mig. Eftersom jag inte kunde höra musiken, följde jag damens steg i dansen, vilket hade gjort mig till en populär danspartner. När jag nu kunde höra musiken dansade jag efter den och då blev det inte alls lika bra för danspartnern.

Tidningen Hälsa Hälsa

Läs även: Så lite krävs för ett längre liv – forskaren förklarar

Risken finns alltid att ljudprocessorn som sitter på huvudet, och hålls fast med magneten på insidan, kan ramla av. Eller att den får kontakt med annan magnetisk metall och dras dit.

– Det har hänt att jag tappat den när jag sprungit i skogen och när jag spelat badminton, men jag har alltid hittat den.

Annars är utrustningen tålig och inte särskilt känslig.

– Det värsta som händer är att batterierna ibland tar slut och jag har glömt ta med reserv. Då blir jag stendöv i ett nafs och omgivningen undrar vart jag tog vägen.