Var i hela friden har min mens tagit vägen, kommer jag en söndag i soffan att fråga mig själv.
Min mens har annars varit ganska regelbunden de senaste åren – trots att jag har varit i förklimakteriet har den varit en pålitlig följeslagare under 5-7 dagar varje månad. Den har blivit mer intensiv de senaste åren – och ibland har det gått väldigt få veckor emellan. Men nu har den tydligen bestämt sig för att göra slut med mig, för enligt appen som jag har använt i åratal för att varje månad hålla koll på min cykel, har det gått över två månader sedan jag senast behövde tamponger och bindor.
Först skrattar min partner och jag åt det, för jag har gått och svurit över att den har fortsatt, trots att jag är över 50 år. Jag pratar med mina väninnor och kollegor om hur ytterligare ett kapitel har lagts till i åldrandet – det har varit hjärndimma, hjärtklappning, ömma leder och torra slemhinnor – och nu är det alltså menstorka.
Men nu, när den har varit där för kanske sista gången, blir jag drabbad av sorg, som om det var en partner som hade gjort slut med mig.
En ofruktsam kvinna
Jag skämtar lite om att jag uppenbarligen håller på att bli en man, eftersom min kvinnlighet i så stor utsträckning utmanas av den här nya personen jag håller på att bli, en ofruktbar kvinna utan en menscykel och mindre östrogen.
Shit! Den känslan hade jag inte alls kunnat förutspå. Men det är faktiskt inte helt ovanligt. Sanne Gottlieb är sjuksköterska och specialist på klimakteriet. Hon är 56 år och hade sin sista mens vid 45 års ålder. Jag har ringt henne för att få tips om vad jag kan göra.
Hon är, liksom jag, från en generation av kvinnor där mens bara var ett faktum.
Läs även: Lindra dina klimakteriebesvär: Kost, träning och återhämtning
Pratade inte om hur mensen var
– Vi pratade inte om hur man hade mens. Det var bara något man hade en gång i månaden. Det fanns inga nyanser, eller att man kunde ha så ont att man inte kunde göra någonting. I efterhand kan jag se att jag var hårt drabbad, för jag hade väldigt ont och hade mycket humörsvängningar, särskilt under den sista halvan av min cykel. Men jag trodde bara att det var normalt. Jag låg med handdukar mellan benen på natten, eftersom jag blödde så pass mycket att allt var blött när jag reste mig på morgonen.
– Vi fick heller aldrig veta att man kunde blöda så mycket att man behövde järntillskott, eller att kraftiga smärtor kunde vara endometrios. När du hade mensskulle du bara bita ihop. Vi pratade också väldigt fult om vår mens – vi kallade det ”att ha min skit”.
– Idag värdesätter vi kvinnokroppen på ett annat sätt, och jag kan inte föreställa mig att det finns några kvinnor som skulle prata om sin mens på det sättet idag. Men kulturellt har kvinnokroppen och kvinnors hälsa generellt sett haft en liten och negativ plats i samhället. Den var ingen prioritet, den blev nedvärderad, och vi pratade dessutom ner oss själva. Det gör vi inte idag, säger Sanne Gottlieb.
Rädslan för att blöda igenom
Mina väninnor och jag kallade det ”dammage” eftersom våra magar alltid svullnade upp den tiden på månaden. Och det är konstigt att något som är en så naturlig del av mitt liv som kvinna under många år har varit en så stor irritation. Rädslan för att blöda igenom har funnits, så jag hade alltid både tamponger och bindor på mig – och ack, om den plötsligt kom oförberett en dag, så både trosor och byxor blev blöta av blod och jag fick knyta en långärmad tröja runt midjan för att dölja eländet.
Jag oroade mig ständigt för om min mens skulle komma när jag var på festival eller badsemester. Så i ung ålder valde jag att stänga ner den annars naturliga delen av mitt kvinnoliv genom att äta p-piller – utan att jag kände mig mindre kvinnlig för det.
Läs även: Sov bättre under klimakteriet – 8 naturliga tips
Enligt Sanne Gottlieb är vår menstruation kopplad till många av de saker som sker i våra liv som kvinnor – till exempel att få barn, ofrivilliga eller frivilliga aborter, eller smärtor.
– Idag pratar vi mycket mer om menstruation, klimakteriet och kvinnoliv, och det betyder att vi blir mer medvetna om den funktion som menstruationen också har. Att vi måste hinna med om vi vill ha barn. Vi anpassar våra liv annorlunda kring mensen, särskilt om man är hårt drabbad. Vi ger oss själva mer utrymme att säga att vi inte mår så bra de dagar vi menstruerar, för den kan vara enormt invalidiserande.
– Mensen tar upp mycket plats i en kvinnas liv, och när den sedan slutar, kan jag förstå att det finns kvinnor som upplever en sorg, för det är en identitet som förändras, det finns ett före och ett efter.
Ny identitet efter klimakteriet
Jag har också själv låtit min mens påverka mitt liv. Det har funnits perioder då jag varit lycklig när den kommit eftersom jag varit nervös över om kondomen gått sönder. Andra gånger har jag varit ledsen eftersom vi försökte få ett barn till.
Sanne Gottlieb gick in i förklimakteriet redan som 38-åring. Men mensen var helt regelbunden tills hon var 44, då den slutade från en dag till en annan.
– Jag har upptäckt att mensen kan sluta om man utsätts för ett trauma. Och min pojkvän, som jag var otroligt lycklig med, lämnade mig den månaden, så jag hade min sista cykel med honom. Det var så symboliskt, för jag ville så gärna ha ett barn med honom. Och jag minns att jag tänkte att nu var den dörren stängd. Det var universum, och det var meningen att jag inte skulle ha barn med honom. En ny identitet började formas. Nu var jag singel. Nu blödde jag inte längre. Jag var i princip fri.
– Men jag kände också att det väl inte kunde stämma att jag slutat menstruera. Jag vet inte om sorg är rätt ord. Det var mer en känsla av att min kvinnlighet påverkades på något sätt. Jag kände plötsligt att shit, nu är jag ju egentligen gammal – eller biologiskt gammal.
– Det var inte heller så sexigt att jag inte hade mens. Om jag skulle träffa en man skulle jag inte kunna få ett barn med honom. Jag skulle inte vara fertil. Och det utmanade min kvinnlighet och min självuppfattning då. Min självbild förändrades. ”Du kan inte säga att du är en ung tjej längre. Det är du verkligen inte när du inte har mens. Du måste acceptera att du är i klimakteriet nu”. Det betyder något annat – även i förhållande till de förändringar som kommer att ske med min kropp, psyke och mitt liv.
– Och så kan du vända det till att det finns något stärkande i att du inte längre är beroende av att tänka in din cykel i ditt liv.
En frihet att inte ha mens
Hur kan jag hjälpa och peppa mig själv i den här perioden?
– Du måste lägga något bakom dig. Du ska inte ha fler barn. Det loppet är kört. Du ska inte ha en partner som vill ha barn. Det loppet är kört. Men du ska inte heller sitta på en arbetsplats och finna dig i att må dåligt. Du får andra resurser och du kan frigöra energi till andra saker. Du behöver inte lägga pengar på hygienprodukter. De pengarna kan du lägga på spa-vistelser. Nu är det dags att få massage utan att du behöver vara nervös för om du har kommit ihåg din tampong.
– Så det kommer en frihet, och vi ska inte underskatta den fysiska påverkan som blödningar har på vår psykiska hälsa. Jag tycker det har varit skönt att inte behöva vara nervös för att blöda i hela sängen på natten. Eller att behöva använda bindor för den delen, säger Sanne Gottlieb.
Läs även: Så tar du dig igenom förklimakteriet – med hjälp av små livsstilsförändringar
Fakta om klimakteriet och menstruation
Äggstockarna är vår hormonfabrik, och de producerar hormon i ett cykliskt scenario, precis som de gör när vi går in i puberteten. I puberteten går vi in i vår reproduktiva ålder, och i klimakteriet går vi ur den, eftersom hormonfabriken minskar och inte är lika tydlig och exakt som tidigare. Det betyder att dina blödningar blir oregelbundna tills hormonfallet har nått en punkt där det inte finns tillräckligt med hormon för att kunna generera en ägglossning och därmed en blödning. Och då upphör menstruationen.
Detta betyder inte att äggstockarna inte fortfarande har en liten lokal produktion av hormon, men den är helt enkelt så liten att det inte kommer någon ägglossning, och därför ingen blödning.
Genomsnittsåldern för klimakteriet är 51,7 år, och de flesta har besvär innan dess, när de är i förklimakteriet. De beror på oregelbundenhet i hormonproduktionen, så man kan säga att symptomen fluktuerar så mycket eftersom hormonerna gör det.
Symptomen delas in i fysiska och psykiska samt tidiga och sena. Oregelbundna blödningar är ett av de tidiga symptomen. För vissa är det längre intervall mellan menstruationerna, och för andra kan det vara att blödningsmönstret ändrar sig mycket, vilket innebär att det kan uppstå småblödningar. Andra upplever att blödningarna blir kraftigare.
Dessutom finns det en mängd fysiska symptom som värmevallningar, torra slemhinnor och led- och muskelvärk. Psykiska symptom kan vara dålig sömn, ångest, inre oro och raslöshet, minskad sexlust och minskad glädje.
Dorthe Snejberg understryker att även om din menstruation har uteblivit i nio månader, kan den fortfarande komma tillbaka, för kroppen kan plötsligt generera en sista kramp och menstruera lite igen och sedan sluta. Om menstruationen kommer tillbaka efter flera års frånvaro, ska du gå till läkaren.
Dorthe Snejbjerg, som är specialistläkare i gynekologi och obstetrik, känner igen att det kan vara sorgligt när menstruationen upphör – och det handlar ju särskilt om att du inte längre kan reproducera och få barn, berättar hon och fortsätter:
– Å andra sidan finns det många som också upplever många positiva effekter. De slipper preventivmedel och starka hormoner. Om man har lidit mycket av PMS är det inte heller lika framträdande längre. Vissa kan vara mycket negativt påverkade av sina egna hormoner och sin cykel, och de kan märka en positiv effekt där de är mer stabila. Men generellt kommer de flesta att uppleva en större självkärlek, de blir mer reflekterande, de vilar i sig själva och saktar ofta ner tempot lite.
Mindre svängningar och mera lugn efter klimakteriet
Det har varit mycket fokus på cykeln och dess olika årstider de senaste åren. Vi upplever både vår, sommar, höst och vinter i vår månatliga cykel – en kunskap vi kan planera våra liv efter eftersom det berättar något om när vår energi toppar och är i botten.
Men kommer jag aldrig att uppleva sommar igen nu när min cykel är slut, frågar jag nervöst Sanne Gottlieb.
– När det inte finns en cykel som svänger, så blir det lite mer platt. Det blir jämnare, svänger inte så mycket, och du blir mer lugn.
Dorthe Snejberg förklarar att när vår cykel slutar och hormonproduktionen stannar av är det många som upplever lägre energinivå. Men det kan också hänga ihop med att vi i både förklimakteriet och klimakterier kan ha andra fysiska eller psykiska symptom.
– Många upplever till exempel att de sover dåligt, och vi vet att brist på sömn betyder att man blir lite mer slö, och energinivåerna hamnar i botten.
Livsstilen viktig i klimakteriet
Enligt Dorthe Snejbjerg kan vi dock som tur är göra något själva.
– Livsstil kommer att betyda ännu mer nu, eftersom kroppen är under press i klimakteriet. Så kost, motion och sömn blir viktigt för hur du tar dig igenom den här fasen. Eftersom ämnesomsättningen också förändras upplever många viktökning och trötthet. Därför är det viktigare än någonsin att hålla fast vid en god livsstil; att röra sig, äta vettigt och sova.
Läs även: Slipp klimakteriedeppen: Så fyller du kroppen med må bra-hormoner
– Och så måste du vara beredd på att du förmodligen inte kan leva på precis som förut. Du måste vara lite mer självkär och ta hand om dig själv för att stå lite bättre i denna fas. Och så rekommenderar jag att du tillägnar dig mycket kunskap, för ju mer du vet desto mer empowerment ger det i förhållande till att förstå vad som händer.
När östrogenet minskar fokuserar man mer på sig själv
Sanne Gottlieb förklarar att det också kan finnas psykologiska faktorer som spelar in när östrogenproduktionen avtar.
– Det finns massor av data på vad östrogen gör i kroppen. Förutom att östrogen är det hormon som gör att du är fertil och har en cykel, så har det också funktionen att du åsidosätter dig själv, att du tar hand om dina barn och agerar mer som en vårdgivare. När du inte producerar östrogen i samma mängder längre, så förlorar du lite av den omsorgskänslan. Då handlar det mer om dig. Som exempel händer det ofta att en kvinna i slutet av 40-årsåldern börjar överväga om hon vill skiljas.
Det sista kan jag faktiskt känna igen. Jag vill inte skilja mig, men de senaste åren har jag gjort lite uppror mot de mönster vi har hemma. Jag har stått för den mer mentala belastningen och glatt tagit på mig rollen som mamma och hustru och sett till att allt flyter på, vare sig det gällt middagar eller bokning av resor. Så är det inte (så mycket) längre. Nu är fokus på mig själv – och hur jag kan må bättre.
Övergången kan vara en kris
– Jag kan tänka mig att kritiska röster skulle kunna påstå att vi borde sluta vara så navelskådande, måste vi nu också prata om sorgen som är kopplad till att inte längre ha mens? Men vi har inte accepterat bilden av den magiska kvinnokroppen, och kvinnan är ju närmast sig själv. När man inte producerar hormoner och man inte blöder, och man både fysiskt och psykiskt förändras, kan man lätt tänka, vad tusan händer? säger Sanne Gottlieb.
– Och där vill jag använda ordet rit, alltså övergång. Alla övergångar kan vara kriser, eftersom man måste släppa taget om en del av ens identitet. Och det kan mycket väl finnas en sorg förknippad med det, samtidigt som en känsla av nyfikenhet eller frihet kan uppstå, eftersom det är en ny övergång du går in i nu.
– Om vi tittar på kvinnor förr i tiden pratade de inte om det. Kvinnokroppen gömdes undan. Nu har vi en generation av kvinnor som pratar väldigt mycket om kvinnokroppen. Och jag tycker faktiskt att det är positivt. Och så kan du vända på det; hur fantastiskt är det inte att du kan ha sex när du vill utan att behöva oroa dig för att bli gravid. Det är ett kapitel som är avslutat, avslutar Sanne Gottlieb.
Läs även: Sex i klimakteriet: ”Kvinnor kan uppleva saker män bara kan drömma om”
Medan jag en dag plockar de svarta hårstrån som dykt upp i mitt ansikte (ännu en del av övergången från omsorgsfull östrogenproducerande kvinna till självcentrerad maskulin dam), tänker jag på Sanne Gottlieb och Dorthe Snejbjergs ord.
Kanske är det okej att vara fri från tamponger och PMS-humörsvängningar. Jag vilar i mig själv på ett helt annat och vackrare sätt än när jag var 21 och 31. Jag är 53 år, kan dansa med väninnorna när jag vill, och ligga i dubbelsängen med min man en hel helg om vi vill. Det är väl inte alls dumt … Och precis där, när jag drar ut ett svart mustaschhår, droppar det mellan mina ben – och menstruationen är tillbaka.
Jäklar också!
Spåra din cykel
När vi går in i förklimakteriet händer det mycket för många kvinnor, både fysiskt och psykiskt. Därför är det enligt sjuksköterskan Sanne Gottlieb, som har specialiserat sig på klimakteriet, viktigt att vi börjar spåra hur vi mår och hur blödningarna utvecklas. Blir de starkare eller kommer de plötsligt med veckors mellanrum, blir de mer sparsamma – allt detta för att kunna ta reda på om något är fel, men också för att få en inblick i din kropp och när den går in i klimakteriet.
Tillsammans med en partner har hon utvecklat en gratis app om klimakteriet som hjälper kvinnor att förstå och övervaka sina symptom. Den heter Female Cycle - Love yourself och ger kunskap och lösningar – och är en digital symptomdagbok som kan skrivas ut och tas med till läkaren.
Om experterna
Sanne Gottlieb är sjuksköterska som har specialiserat sig på klimakteriet. Dessutom har hon utvecklat appen, Female Cycle - Love yourself.
Dorthe Snejbjerg är specialistläkare i gynekologi och obstetrik och grundare av den tvärvetenskapliga privatkliniken GynStudio.
Artikeln är tidigare publicerad hos alt.dk, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.
