Vad är nattskräck – och hur hjälper du bäst ditt barn?

Night terror, nattskräck eller sömnskräck. Kärt barn har många namn, men det finns egentligen inget kärt med ett skrikande och ångestfyllt barn som nyss låg och sov. Det typiska är att barnet plötsligt sätter sig upp, ofta 30–90 minuter efter läggning, och skriker. Pulsen och andningen är snabb, barnet svettas och kroppen är spänd som en fiolsträng, och barnet tittar rakt igenom dig, som om det såg ett spöke eller monster precis bakom dig som du inte kan se.

Du tror kanske att ditt barn är vaket, men det reagerar inte på dina tröstande ord, och om du försöker lyfta upp barnet ur sängen eller ge en kram, får du kanske bara ett slag eller en motvillig knuff som svar. 10–20 minuter senare lägger sig ditt barn ner och sover vidare eller vaknar förvirrat och skrämt av din närvaro. Och vid frukosten dagen efter minns barnet ingenting.

Vad i all världen händer? Jo, det låter som att ditt barn har nattskräck.

Barn och föräldrar

Läs även: "Föräldrar som aldrig säger nej gör sig själva en björntjänst"

Vad är nattskräck?

– Hjärnan hos barn i uppväxtåldern är inte färdig med att lära sig vilka system som ska slås på och av när, och det leder ofta till små ofarliga sömnstörningar, säger professor, överläkare, dr med. Poul Jennum, som är chef för Dansk Center for Søvnmedicin på Rigshospitalet.

– En av dessa sömnstörningar är nattskräck där barnet har ett nedreglerat medvetande på grund av sömnen, men hjärnan ändå slår på lite för muskelaktiveringssystemet, så att vissa sinnesintryck kan släppas igenom, och barnet därför kan reagera på dem utan att riktigt vara medvetet om det, säger han.

Men betyder det då att barnet går i någon form av sömnen, och att det som det upplever sker i drömmar? Inte riktigt, förklarar han. 

– Night terror är en fysiologisk känsla av något obehagligt eller ångest, men inte en som barnet är medvetet om pågår. Barnet är inte rädd, så som vi upplever det. Det bästa sättet att beskriva det på är att vissa bestämda regioner i hjärnan aktiveras, vilket ger fysiologisk ångest,  säger Poul Jennum.

Barn och föräldrar

Läs även: Så tolkar du din bebis gråt och kroppsspråk

Barnet upplever inte den ångest vi ser

Helt konkret är det amygdala som aktiveras när ditt barn har night terror, vilket är den del i hjärnan som står för beredskapen – hjärnans larmklocka.

– Det betyder att det inte är en livlig dröm som barnet upplever. Det är en mer förvirrad, okonkret ångest, som barnet inte som sådan registrerar. Kort sagt är det vissa bestämda områden i hjärnan och kroppen som slås på, medan hela resten av barnet befinner sig djupt nere i djupsömn, säger Poul Jennum.

Det betyder att även om ditt barn på vissa sätt verkar vaket och har vidöppna ögon och full fart i kroppen, så är det inte så, eftersom medvetandet fortsätter att sova. Ändå kan barnet reagera fysiskt på att du ingriper.

– Barnet sätter sig kanske upp i sängen, flaxar med armar och ben och skriker, men om du tar upp barnet reagerar det ofta genom att knuffas eller slå, eftersom det inte kan hantera den fysiska kontakten. Men det är inget som barnet är medvetet om, eftersom resten av hjärnan befinner sig i sömnvila, säger Poul Jennum.

Enligt sömnexperten är nattskräck ett övervägande fysiologiskt tillstånd, som inte har så mycket att göra med dåliga läggningsrutiner eller sena läggtider, utan helt enkelt beror på ett omoget nervsystem.

Barn och föräldrar

Läs även: Så lyckas du med "nudging" i uppfostran – för färre konflikter i vardagen

Ett litet fel i huvudströmbrytaren

Om man bildligt ska förstå vad nattskräck är och vad som händer i hjärnan, kan man med fördel tänka på hjärnan som ett hus som vi gör klart för natten.

– Under dagen sätter du i gång olika saker som du använder i huset när du rör dig runt, och de flesta av dem stänger du av igen innan du går och lägger dig: stereon, tv:n, datorn och lamporna runt om i huset. Men om systemet som reglerar alla apparaterna inte riktigt gör det helt rätt, så kanske musiken fortsätter att spela trots att du stängde av på knappen. Eller så tänds ljuset igen när du har gått. Det är en sådan form av dysreglering som sker när hjärnan råkar slå på vissa områden, medan resten av systemet är nedreglerat i djup sömn, förklarar Poul Jennum.

När man går från vaket tillstånd till sömn synkroniserar hjärnan normalt de olika områdena och sätter dem i viloläge inför sömnen, så att hjärnan säkerställer att det råder symfoni när sömnen infaller, förklarar han.

– Och här kan det då ske en felkoppling i nedregleringen i hjärnan. Det finns alla möjliga kombinationer, till exempel sömnparalys, där man vaknar men fortfarande har nedreglerad muskelaktivitet, så att man inte kan röra sig. Och det finns drömaktivitet som innebär att man vaknar, men fortfarande befinner sig i drömsömn. Night terror är ett tillstånd där man har nedsatt medvetande, är i djup sömn, men där det finns aktivitet i rörelsen och uppreglering av områden i hjärnan. Sömnvandring är också djup sömn, där kroppen vaknar men resten fortfarande sover, säger Poul Jennum.

Det finns alltså många former av felkopplingar i samband med övergången från vaket tillstånd till sömn. Night terror är bara en av de tydligaste funktionsstörningarna vi har.

– Nattskräck är mycket vanligt. När vissa får det och andra inte får det, så har vi ingen bättre förklaring än att vi fysiologiskt helt enkelt är lite olika varandra. Och dessutom verkar det finnas en liten benägenhet att det kan vara ärftligt betingat, säger Poul Jennum.

Bland andra vanliga sömnstörningar kan också nämnas de små sömnryckningar som kan uppstå precis när vi glider in i sömnen, där man blir skrämd av att inte ha kontroll över sina muskler. Gemensamt för sömnstörningarna är att de sker i djupsömn – men få av dem är så högljudda och orsakar så stor förskräckelse och oro hos föräldrar som nattskräck.

Nattskräck är inte samma sak som mardrömmar

Som vittne till de ångestfyllda kvällsutbrotten kan man lätt tro att onda monster eller skrämmande scenarier i drömmar måste ha något med saken att göra. Det ser nämligen på många sätt ut som att barnets kropp vaknar mitt i en mardröm och att det fortfarande ser den skräckinjagande drömmen utspela sig framför sina öppna ögon. Men night terror och mardrömmar är faktiskt två helt olika saker.

– Mardrömmar kännetecknas av att barnet vaknar och har haft en livlig upplevelse i drömmen som har varit obehaglig och gjort det rädd. Det kan mycket ofta återge vad det har upplevt, och det vaknar av det skrämmande. Vid mardrömmar är detaljbeskrivningen hög. Vid episoder med night terror finns det ingen drömaktivitet, så vitt vi vet, och barnet minns nästan aldrig något av det som har hänt, säger Poul Jennum.

Även om barnet sover är det alltså inte i drömmarna som något pågår. Det som sker är mycket mer isolerat kroppsligt.

– Jag kan mycket väl förstå att man tänker att det hänger ihop med mardrömmar. Barnet sover visserligen, men befinner sig i djupsömn, där medvetandet är nedsatt till skillnad från i en dröm. Night terror är en fysiologisk känsla av ångest eller något obehagligt, men inte något som barnet är medvetet om att det pågår. Det är ren neurofysiologi, förklarar Poul Jennum.

Och när det inte handlar om mardrömmar betyder det naturligtvis också att det kräver något annat av föräldrarna att hantera det än att lyfta upp, trösta och försäkra om att allt är okej.

Barn och föräldrar

Läs även: "Detta är den bästa åldersskillnaden mellan syskon"

Så hanterar du bäst nattskräck

För ditt barn är mardrömmar och night terror helt olika saker. Det ena är en obehaglig upplevelse som barnet vaknar ur, det andra är kroppen som agerar på egen hand, och barnet märker det inte. Som förälder måste du därför också reagera olika på de två sakerna, enligt psykologen Charlotte Clemmensen, som har mött många frustrerade föräldrar i sin mottagning.

– Det är helt naturligt att bli rädd när man maktlöst måste se på att ens barn är ledset. Vid mardrömmar kan du åtminstone trösta ditt barn med pussar och kramar, men vid nattskräck kan du inte göra mycket mer än att vara närvarande, eftersom ditt barn inte är kontaktbart, säger hon.

Men det är faktiskt också nog. Här kan det vara riktigt bra att påminna sig själv om att det är omvälvande för dig som förälder – men det är det faktiskt inte för barnet, enligt Poul Jennum.

– Ett barn med nattskräck kan inte tröstas. Det sover faktiskt. Medvetandet är nedsläckt. Många försöker därför väcka barnet från det som de tror är en ond dröm, men det kan vara svårt, och ditt barn kommer att bli ledset, förvirrat och kan ha svårt att somna om efteråt”, säger han.

De åtgärder man kan få lust att ta till kommer alltså i bästa fall förmodligen inte att fungera, och i värsta fall väcka barnet ur en annars djup sömn till ett par skrämda föräldrar och tända lampor.

Var där utan att göra så mycket

– Det handlar i hög grad om att bevara lugnet och överföra det till den lilla. Och även om du inte får trösta med pussar och kramar, kommer det att hjälpa både dig själv och ditt barn att du finns kvar under hela anfallet, råder Charlotte Clemmensen och tillägger:

– Det ger dig ändå en känsla av att kunna göra något, och du kommer helt automatiskt att vilja vara nära ditt barn när det är ledset. Vem vet, kanske registrerar ditt barn att mamma är där, även om det inte riktigt är ordentligt vaket.”

Det du konkret kan göra är att skärma barnet från stimuli, råder experterna.

– Väck inte barnet, tänd inte lampan, gå inte runt med barnet, ta inte upp det ur sängen, utan var bara där. Sitt gärna bara i rummet intill sängen, tala lugnande till barnet och lägg gärna handen stilla på barnet, säger Poul Jennum.

Behåll lugnet

– Som förälder vill man förstås hitta ett sätt att fixa det på så att episoderna upphör, men någon verklig lösning finns tyvärr inte. Det bästa man kan göra är att hantera dem med största möjliga lugn", säger Poul Jennum.

Det mest lämpliga är nämligen att barnet får stanna i den djupa sömnen och inte väcks, även om det kan kännas nästan onaturligt att inte ta upp ditt panikslagna barn i famnen eller tända all belysning så att barnet med egna ögon kan se att det inte finns något att vara rädd för.

– Om du ändå råkar väcka barnet ska du inte ha dåligt samvete. Ditt barn tar ingen skada av det, men det kan förlänga episoden och skrämma den lilla, förklarar Poul Jennum.

Ta i stället en papperslapp och skriv följande på den: 'det är inte farligt' och 'det går över igen'. Det är ditt nya mantra när du har svårt att behålla lugnet och ta dig igenom de minuter – som mycket lätt kan kännas som timmar – som en episod med night terror varar. Om ditt barn i övrigt är friskt och mår bra är night terror nämligen inte farligt, förklarar överläkaren.

Barn och föräldrar

Läs även: Experten: ”Den här föräldrastilen är den mest skadliga”

Nattskräck kan likna epilepsi

För de flesta barn som får night terror går det över av sig självt omkring femårsåldern och är inte ett tecken på annan sjukdom. Det är dock på sin plats att nämna att nattliga episoder kan vara ett tecken på epilepsi.

– Night terror kan likna epilepsi, och det kan faktiskt också vara ett tecken på epilepsi, så det är förstås mycket relevant att man som förälder vet när man bör söka läkare, säger Poul Jennum.

Night terror i sig hos ett i övrigt friskt barn är inget som ska göra föräldrar oroliga. Det man ska söka läkare för är om barnet dessutom börjar bete sig oroande eller annorlunda.

– Det gäller om man upplever att barnet har kramper, antingen på dagen eller på natten, eller om barnet är mycket trött dagtid eller har andra funktionsnedsättningar som påverkar det i vardagen. Men viktigast av allt är nog att säga att om man som förälder är orolig, så skulle jag alltid råda till att söka läkare, säger Poul Jennum.

– Epilepsi behöver nämnas, eftersom barnet ska medicineras om det är det barnet går igenom. Det är dock mycket viktigt att poängtera att i de allra flesta fall där barn har episoder med nattskräck är det något som är ofarligt och som barnen växer ifrån helt av sig själva, säger han.

Artikeln publicerades först hos Alt.dk, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.