Fråga:
Min treårige son vill ständigt leka med mig, och det är inte alltid jag orkar eller har tid.
Ibland är jag så trött att jag önskar lite egentid. Är det okej att jag säger nej ibland, eller är jag en dålig mamma då? Jag vill möta hans behov, men jag behöver också tillgodose mina egna behov ibland.
Hälsningar från en mamma med dåligt samvete
Läs även: Psykologen slår larm om leken: – Barns scheman packas helt fulla
Svar:
Det är avgörande att föräldrar både tar hand om sina egna behov OCH barnets. Föräldraskap är en långsiktig roll, och det är avgörande att hitta luckor och ta hand om sig själv.
På så sätt är man en bättre förälder när man är närvarande och har ork och kapacitet i föräldrarollen. Det innebär att ”ladda vårt batteri”, något vi vuxna gör på olika sätt.
Vissa behöver en kväll med en väninna, andra en löprunda ensamma i skogen. Vad behöver du för att hämta kraft igen?
Det är också viktigt för barn att ha förebilder i sina föräldrar; mamma tar hand om sig själv, kan sitta lugnt eller göra klart en uppgift.
Barn mår bra av att öva på att sysselsätta sig själva eller vänta på sina föräldrar, detta är en bra förberedelse för världen där ute där det inte alltid sker på barnets villkor.
Samtidigt har vi också ansvar för våra barns behov. Även här blir förståelsen för varför barnet gör som det gör, och förståelsen för barnets behov, avgörande för vad man bör välja att göra. För de flesta barn är det inte skadligt att vänta lite på mamma.
Det kan vara bra för barnet att mamman ger lite förutsägbarhet: «Ja! Åh, jag ser fram emot att leka med dig, jag kommer om fem minuter!».
Återigen är det viktigt att se barnets beteende i den kontext där det uppstår; Är det lite lek mellan mamma och barn? Har barnet längtat efter mamma länge? Är de tillsammans varje dag och leker mycket?
Hälsningar från psykologspecialisterna Ingvild Rongved Lind och Guro Svane Bratset vid Samtalen AS.
Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.
