Svärmor invaderar vårt hem – min man säger ingenting

Jag har en sak att tacka min svärmor för, och det är att hon har lärt mig hur jag inte ska bete mig mot mina barns framtida partners.

Jag kommer att vara överlycklig den dag de hittar någon som älskar dem, någon de kan bli gamla tillsammans med. Bara de gör mina barn lyckliga, så ska jag vara nöjd. 

Min svärmor hade blivit lycklig om det hade tagit slut mellan Johan och mig. Då hade han kommit och ätit middag med henne varje dag så som han gjorde innan han träffade mig, och de hade kunnat umgås på helger och semestrar.

Hade nyckel

Även om Johan inte bodde hos henne, tittade han in varje dag på väg hem från jobbet, åt middag och höll henne sällskap. Svärmor hade också nyckel till hans lägenhet, som låg i närheten. Därför kom Johan ofta hem till en ren lägenhet, tvättade kläder och en nybäddad säng.

Johan är en snäll och tacksam kille, så det var nog en stor glädje för svärmor att göra detta. Svärfar dog för tio år sedan, och Johan och systern bodde båda i närheten. Systern Nina är en annan typ än Johan.

Hon är självständig och känner inget ansvar för mamman. Hon kan resa bort i två veckor, trots mammans protester, och hon vägrar ge mamman nyckel till sin lägenhet.

Kerstin tog väl emot mig när Johan och jag blev tillsammans. När jag flyttade in hos Johan lagade jag middag, eftersom jag slutade jobbet före honom. Söndagsmiddagarna åt vi alltid hos Kerstin.

Relationer

Läs även: Han bedrog mig från första stund

Avslöjade graviditeten

Jag tyckte om Kerstin när jag befann mig i förälskelsens rus och tyckte att det var lite gulligt att se all omsorg hon hade om Johan. Men jag skulle snabbt tröttna.

Jag minns hur rädd jag blev en gång när jag kom hem från jobbet och hörde någon spola på toaletten. Så kom Kerstin ut som om det vore det mest självklara i världen och sa att jag skulle ta en kopp kaffe, medan hon lagade middag.

En annan gång när jag var hemma från jobbet eftersom jag mådde illa, vaknade jag av att hon låste upp lägenheten, och jag hörde henne rota i lådor och skåp. När hon öppnade dörren till sovrummet och hittade mig i sängen, ryckte hon till. Jag sa att jag mådde illa, och hon drog helt riktigt slutsatsen att jag var gravid.

Medan jag stod i badrummet efter att ha kräkts, hörde jag henne ringa Johan och säga att han måste svänga förbi apoteket och köpa ett graviditetstest.

Tanken på att jag var gravid hade naturligtvis slagit mig, men jag hade helt andra planer för hur jag skulle berätta det för Johan. I dem var Kerstin utbytt mot en fin middag och levande ljus…

Svärmor tog över vårt hem

Johan kom hem med testet, och han och mamman satt och väntade ivrigt i soffan medan det togs. När resultatet kom kastade de sig om halsen på varandra medan jag stod och väntade på min tur.

Medan Johan kramade mig ringde Kerstin till Nina och sin syster för att berätta den stora nyheten.

Jag hade mycket besvär under graviditeten, och då tänker jag inte bara på illamående och foglossningar. Kerstin kom flera gånger i veckan och tog över hela lägenheten.

Hon var så engagerad att jag helt enkelt inte tog med Johan på ultraljudet för att se om allt var bra, och om det var en flicka eller pojke.

Jag sa att det var svårt att se könet, och att jag inte heller ville veta det. Kerstin ville att Johan skulle ringa läkaren och höra, men jag lyckades övertala honom att vi skulle låta det bli en överraskning. Jag visste att det var en liten flicka.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Samtalet med mamma blev sista droppen

På besök varje dag

När vår Anna föddes satt Kerstin i korridoren och väntade. Johan var med mig under förlossningen. Jag sa att jag inte orkade med något besök den dagen, men Johan tyckte att mamman måste få komma in eftersom hon hade suttit så länge och väntat.

Det slutade med att barnmorskan fick prata med Johan och förklara att här var det babyn och mig som man skulle ta hänsyn till.

Johan berättade att mamman hade blivit så ledsen att hon grät. Men dagen efter kom hon in på rummet och slet nästan Anna ur mina armar. Hon hittade bara likheter med sin egen familj.

När vi kom hem kom Kerstin på besök varje dag. Hennes goda råd om amning, hur Anna skulle hållas, att hon måste få gråta så att lungorna fick luft och så vidare, kunde jag inte uppfatta som något annat än kritik.

När Anna hade varit mycket vaken på natten hände det att vi sov tillsammans på dagen. Ofta satt svärmor i vardagsrummet när vi vaknade.

Ville flytta

En dag frågade hon vad Johan skulle få till middag när han kom hem. Jag svarade att det skulle bli mackor, så myser vi med något varmt senare på kvällen. Då började hon komma med middag till oss.

Till slut var jag tvungen att ta upp det med Johan. Jag orkade inte bo nära Kerstin längre. Johan sa att han inte kunde säga till sin mamma att hon inte var välkommen. Hon pratade ju mycket om hur sårad hon var över Nina som var så lite tillsammans med henne.

Efter några månader hittade jag ett hus på nätet i närheten av där Johan jobbar. Priset var överkomligt.

Efter mycket övertalning fick jag med Johan för att titta på huset. Det var inte stort, men mysigt, med en liten trädgård. Och det var nära både skola och förskola. Johan blev entusiastisk, för han skulle få fem minuter till jobbet i stället för över en timme som han hade. Kerstin blev förstås inte entusiastisk.

Men jag var envis och sa till Johan att detta var helt nödvändigt för vårt förhållande. Kerstin följde med för att titta på huset när det bestämdes att vi skulle köpa det. Hon tyckte faktiskt att det var fint och sa när hon såg det ena sovrummet att det kunde vara hennes rum.

– Ja, det är gästrummet, svarade jag.

Relationer

Läs även: Mina döttrar tycker att jag är en dålig mormor

Ett litet sammanbrott

När vi flyttade in kom hon med en stor låda som hon bad Johan bära in i gästrummet. Sedan hörde jag henne ropa på Johan att han måste hjälpa henne.

När jag tittade in i gästrummet en stund senare såg jag Kerstins bilder på väggarna, gardiner som jag aldrig hade sett och prydnadssaker på byrån.

Jag kände att jag skrek högt utan att öppna munnen, innan jag rev ner både gardiner, bilder och pynt, lade allt i lådan och bar ut den på trappan. Jag gick in i vardagsrummet och fick ett litet sammanbrott framför ögonen på Johan, Kerstin, två av Johans vänner och min syster, som hjälpte till med flytten.

Jag ska inte återge vad jag sa, men lång tids uppdämd ilska och bitterhet vällde ut. Jag registrerade knappt att Johan ledde ut sin mamma och att de körde iväg. Min syster tog fram en flaska vin, och vi satt mellan lådor och möbler tillsammans med Johans chockade kompisar och tömde den.

Sårad svärmor

Johan kom tillbaka framåt kvällen. Anna var hos min syster. Mamma var sårad, och jag var otacksam, sa han. Jag förstod att han helst ville ha åkt tillbaka till mamman och stannat där, men jag sa att han måste tänka på Anna.

Det gör Johan. Han är en lika fantastisk pappa som son. Som sambo är det värre. Han klandrar mig för att mamman har problem med nerverna, något hon har lyckats inbilla honom.

Kerstin vägrar att komma till oss som det är nu. Johan och Anna besöker henne. Jag är inte inbjuden.

Jag vågar inte be om ursäkt för mitt utbrott, för jag är rädd att saker ska bli som förr.

Varar inte för evigt

Johan och jag har också fina stunder tillsammans, men han klandrar bara mig och inte sin mamma för att det är som det är, och det går ut över vårt förhållande. Det gör att jag ofta är sur och skarp i rösten när jag pratar med honom.

Det verkar som att det är det Kerstin vill, att det ska skära sig helt mellan oss. Då får hon sin pojke på över 40 år för sig själv igen. Det hon inte tänker på är att hon inte varar för evigt.

Men jag kavlar upp ärmarna och är redo för kamp. I kväll ska jag tända levande ljus till en fin middag.

Jag ska berätta att det är någon annan som kommer att få användning för det extra sovrummet. Kanske kan den lilla mjuka upp farmor, så att hon vill ha ett normalt förhållande till oss.

Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad. Namnen i texten har ändrats för att värna om de inblandades anonymitet.