Johan Croneman: Så mycket enklare livet blivit, om man tyckt om sig själv lite mer

Lite osäkert vid vilken ålder det inträffar – men det kommer som ett brev på posten: Man mår plötligt skitdåligt så fort någon ber en om att ta av sig skjortan.

Det spelar ingen roll om det är en kvinnlig eller manlig läkare eller sjuksköterska. Man vill inte ta av sig skjortan för någon enda. Man står i en provhytt och inser att man skulle falla död ner, av skam, om någon plötsligt drog undan skynket och man blottade sig för hela världen.

Det händer att jag funderar på kvinnor och sex (även om det är sällsynt) – är det möjligt att träffa någon som gillar att göra det fullt påklädd?!

Man blir gammal och ful

Det fanns en tid man knappt kunde bärga sig innan man fick av sig kläderna.

En del människor säger: ”Men åh, tänk vad gamla kroppar är vackra”.

Nej, låt oss en gång för alla konstatera: Man blir gammal och ful. Och man blir det fort som fan. Det finns en och annan som förlikar sig med kroppens totala förfall – men jag har iallafall aldrig träffat på någon med särskilt bra argument för att gamla människor åldras i skönhet.

En underskön flickvän från 80-talet hade rotat bland gamla bilder och skickat ett foto på mig, i hennes lägenhet, jag tror det är 1980 eller 1981. En ung Johan Croneman står i kallingar, på väg att ta av sig skjortan, stort kastanjebrunt vackert hår, runda militärbrillor, jag skrattar, jag är mycket lycklig – herregud, är det verkligen jag??

Mitt självförakt har alltid varit högst levande

Killen på bilden är trådsmal, vältränad, brunbränd. Och glad.

Jag får en dubbel chock, dessutom: Under hela min ungdom, även som ung man, tyckte jag alltid att jag var rätt ful. För smal, för otränad, för blek, för klen.

Jag såg ju för helvete ut som en ung Gud!

Mitt självförakt har alltid varit högst levande, men att det var så effektivt och starkt och påtagligt hade jag ingen aning om.

Men jag inser också att kroppsidealen bland män var helt annorlunda då och nu. I början av 80-talet skulle man se supermaskulin ut, gymbyggd, muskulös. Kavajer med axelvadd!

Jag tittar på bilden på mig själv igen: Så där vill unga män idag se ut! Jag var född i fel tid helt enkelt. Så mycket enklare livet hade blivit, tänker jag, om man tyckt om sig själv lite mer.

Allt annat är toppen med att åldras

När tyckte man egentligen om sig själv som allra mest? När man inte visste något om världen över huvud taget, förmodligen, i treårsåldern kanske.

Faktum är att jag inte ens går i bar överkropp hemma längre, helt ensam. Plötsligt får jag syn på mig själv i en spegeln – och så är den dagen förstörd.

Allt annat är toppen med att åldras. Exakt allt.

Förutom kroppen. Den är helvetet på jorden.