Alexandra Pascalidou: Vi måste tala om kärlek igen
Kalle Lind: Jag är inte den enda knäppskallen i den här världen
Christina Stielli: Det är inte livet som skapar oro, det är vi själva
Johan Croneman: Jag lever i den minsta av världar, den bästa också
Micael Dahlen: Lyckligast i världen – då blev de happykondriska
Kalle Lind: Jag blev misstänksam när jag möttes av ett stort leende
Johan Croneman: Mest av allt måste man ändå få skratta
Alexandra Pascalidou: Jag stänger mobilen och andas
Micael Dahlen: Det görs färre barn i februari än i någon annan månad på året
Kalle Lind: ”Liksom provocerar lika mycket nu”
Johan Croneman: Finns det inomhusbroddar? Skall man skaffa sig hjälm?
Alexandra Pascalidou: Det nya året börjar inte en gång. Det börjar varje gång vi vågar tro på det.
Annons
Micael Dahlen: Snön faller – och vi blir snälla
Kalle Lind: Min barndom var full av barn som skydde sina styvföräldrar
Johan Croneman: Jag kan inte hitta något enda litet försonande med januari
Alexandra Pascalidou: Passa på att dumpa det gamla och öppna armarna
Micael Dahlen: Jag undrar vad den här texten kommer att få för rubrik
Kalle Lind: Den sanna historien om mormors jättelika papegoja
Johan Croneman: Äldre man – utan hund. Kunde det bli värre?
Alexandra Pascalidou: Nu är det fler som vägrar tiga
Micael Dahlen: För varje år får vi allt lättare att hålla oss för skratt
Kalle Lind: Det tog en ända med förskräckelse
Johan Croneman: Min älskade Buffa är död
Alexandra Pascalidou: De flyr för livet – medan vi flyr mot ljuset och värmen
Micael Dahlen: Hur mäter man tillit? Med en kopp kaffe eller dans, kanske…
Kalle Lind: Så mycket enklare det vore om jag bodde i Stockholm
Johan Croneman: Jag försöker få ihop det – men begriper ingenting längre
Alexandra Pascalidou: Ett liv värt att leva är inte nödvändigtvis långt
Micael Dahlen: Vad är lyckan värd i pengar?
Kalle Lind: I mitt nästa liv ska jag bli Siw Malmkvist
Annons
Johan Croneman: Har du sagt att ”nu slutar jag”,så kan du aldrig få ändra dig!
Alexandra Pascalidou: Rapport från taxins luftkonditionerade biktbås
Micael Dahlen: Konsten att både äta äppelkakan och ha den kvar
Kalle Lind: Det hela är bisarrt, men så är också mänskligheten
Johan Croneman: ”Jag är pensionär”, vad i helvete betyder det?
Alexandra Pascalidou om skärmtid: Någon måste rädda barnen från detta beroende
Micael Dahlen: Utan månen hade vi kanske inte funnits
Kalle Lind: Mina älskade, osnutna odågor!
Johan Croneman: Monotona promenader lämnar mig ifred – från mig själv
Alexandra Pascalidou om konstvärlden: Systemet belönar det absurda
Micael Dahlen: Glad mittsommar! Det finns gott om tid att njuta
Kalle Lind: Jag kan inte tänka mig något vackrare och svenskare
Johan Croneman: En blixtsnabb påminnelse om när livet var som bäst
Alexandra Pascalidou: Vi är så lika i vår längtan att få blomma ut och bli sedda
Micael Dahlen: En riktigt kall vår kan göra dig lite snyggare i badkläder
Kalle Lind: Hur mäter och värderar man det som inte syns – men känns
Johan Croneman: Vad är meningen med livet?
Alexandra Pascalidou: Så länge vi lever kan vi skriva om vår berättelse
Micael Dahlen: Ta inte från andra, det gör dig inte gladare, snarare tvärtom
Kalle Lind om resorna till Berlin: Jag jämför bilderna och ser mina egna årsringar
Johan Croneman: Känn dig hur sjuk du vill, när du vill och hur du vill
Alexandra Pascalidou: Tystnad är inget alternativ
Micael Dahlen: Så in i Norden lyckliga!
Kalle Lind: Kunden får betala pengar för att göra kockens jobb
Johan Croneman om kärleken till laget: Om jag på min dödsbädd får frågan vad som varit viktigast…
Alexandra Pascalidou: När blev det radikalt att reagera mot orättvisor?
Micael Dahlen: Tänk om vi skulle skippa politikerna och rösta direkt
Kalle Lind: Jag gjorde misstaget att fråga värden – så var han igång…
Johan Croneman: Mamma är död – och jag känner mig plötsligt så otroligt levande
Alexandra Pascalidou: ”I nattduksbordet ligger handeldvapen prydligt staplade”
Micael Dahlen om februari: Det är ingen slump att det föds färre barn i november
Kalle Lind: Det började i farmors kök eller i mormors tv-rum
Johan Croneman: Sitter på en stol bredvid sängen och håller mammas händer
Alexandra Pascalidou uppfyller barndomsdrömmen: ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom”
Kalle Lind: Vi är män men identifierar oss med de barn vi en gång var
Micael Dahlen: Fem onsdagar i januari! Det är ju rena julafton…
Johan Croneman: Dags att införa P-skiva på kaféerna
Micael Dahlen: När det är farligt på riktigt har vi inte råd att sjåpa oss
Alexandra Pascalidou: Då tvärnitade taxichauffören och ville slänga av mig
Johan Croneman: ”Hemma” det är väl mamma. Var hör jag hemma sen?
Alexandra Pascalidou: Från Rinkeby till drömmarnas Dramaten
Kalle Lind: Sonen skickar sms-rim och mitt hjärta sväller upp
Johan Croneman: Hur hittar jag mina sista högkvalitativa år i livet?
Micael Dahlen: Med rätt namn får du både billigare varor och dejta mer
Alexandra Pascaliodou: ”Hon tar av turbanen och visar ärret efter machetehugget”
Annons
Kalle Lind: Vi älskar danskarna för allt de är – och som vi inte är
Alexandra Pascalidou: Jag behöver ingen sugardaddy!
Johan Croneman: Det är barnen och vi pensionärer som är framtiden
Alexandra Pascalidou: De 80-åriga damerna fyller mig med livslust och framtidstro
Micael Dahlen: Vad skulle hända om vi använde guld istället för pengar?
Kalle Lind: ”Vi äntrar bilen igen. Då kommer det. Utan pardon. Och utan påse”
Johan Croneman: Nu är livet kanske som bäst – men det kunde vara lite längre
Kalle Lind: Förtröstansfullt att se sin son röra sig så självklart i världen
Alexandra Pascalidou: För att orka vara omtänksam måste man ta hand om sig själv
Johan Croneman: Var folk lika trötta på 50-talet, eller pratade man inte om det?
Micael Dahlen: Att se andra människor i ögonen – en av de läskigaste grejerna
Alexandra Pascalidou: Sorgen efter diskoteksbranden förde dem samman – idag är de lyckligt gifta
Micael Dahlen: Hellre lättroad och lycklig än intelligent
Alexandra Pascalidou: ”Mäns röster värderas alltid högre”
Kalle Lind: ”Grannfejden är i full gång – nu ruvas det på hämnd”
8 snabba frågor till Alexandra Pascalidou – ny krönikor hos Icakuriren
Lotte om oseriösa företag: ”Erbjudandet behöver inte ens låta för bra för att vara sant”
Kalle Lind om gråtlåtar: ”Vad finns det för nöje i att bli ledsen?”
Micael Dahlen: Hela världen hör av sig och frågar om lycka – men så olika!
Kalle Lind: Själv blev jag kallad för Lukte-Karl på högstadiet
Kalle Lind: Det finns inget yrke som är med hedervärt än narrens
Micael Dahlen: Varför vill ingen göra en tidsresa framåt i stället?
Micael Dahlen: Mer fri tid eller mer pengar – vad skulle du välja?
Isobel Hadley-Kamptz: ”Vi behöver arbeta med kroppen också, inte bara med hjärnan”
Kalle Lind: Jag gillar inte att kassörskan kommenterar mina inköp
Kalle Lind: Det finns inga som gör större intryck än principfasta tanter
Kalle Lind om skilsmässan: ”Plötsligt bor vi på var sitt håll. Hur blev det så?”
Johan Croneman om fängelsetiden: ”Jag lärde mig hämta hem minnen”
Kalle Lind: ”Vem äter skotte egentligen?” hörde jag dem hånskratta
Linda Skugge: Sjukdomen gjorde mig galen
Johan Croneman: Man måste väl få byta åsikt utan att bli kallad opportunist?
Linda Skugge: Den 12-årige killen fick mig att drömma om en bättre värld
Kalle Lind: Jag förbannar ”svara alla”- funktionen på mejlen
Johan Croneman: Utdrag ur min dagbok
Linda Skugge: “Jag glömmer aldrig min allra första hypnos-session”
Kalle Lind: Säger du att jag inte är klok så har du förmodligen rätt
Att hata bröllop och vägra kallprat står på min lista
Kalle Lind: “Har du någon gång drabbats av Att Känna Dig Tråkig-sjukan?”
Linda Skugge: “Om jag får barnbarn så ska jag göra allting rätt”
Kalle Lind: “Vi pillar gärna på andras produkter, i tron att vi hjälper”
Johan Croneman: Jag får stresspåslag när semestern ska planeras
Kalle Lind: ”Balle” och andra slappa slangord får mig att rodna
Linda Skugge: “Sluta försöka kontrollera andras liv”
Kalle Lind: Det som nyss var allmänbildning är idag specialkunskaper
Linda Skugge: En fryspizza eller pulversås då och då gör ingen skada
Kalle Lind: “Handlar alla tv-serier om vilsna människor i medelåldern?”
Kalle Lind: Så här i efterhand förstår jag att polisen blev misstänksam
Kalle Lind: Vilka tappra hjältar!
Kalle Lind: Det var en tysk, en fransman och en Mikael Wiehe…
Linda Skugge: Jag är inte författare. Jag är skribent. Det räcker fint
Kalle Lind: “Borde vi inte överlåta allvaret till tråkmånsarna?”
Linda Skugge: “Tid är det värsta jag vet – nu tänker jag skaffa hund”
Lotte Ivarson Sandén: Att resa är att samla på goda historier
Johan Croneman: De rika blir rikare – och de blir orimligt mycket rikare
Linda Skugge: Det handlar inte om att vara hurtig, utan att vara gladare
Lotte Ivarson Sandén – Jag möter nya världar i biomörkret
Kom igång! Här får ni ett knep som garanterat funkar
Kan alla sticka? Eller spela fotboll?
Kalle Lind: Gå inte i fällan om ni ska skriva in kompisar i era romaner!
Lotte Ivarson Sandén – förvirringen kring halloween!
Johan Croneman: Jag har nyligen träffat en snubbe som tror att jorden är platt
Lotte Ivarson Sandén: Perfekt väder – eller skräckupplevelse?
Linda Skugge: Tanken på telefonkiosker får mina barn att skratta
Lotte Ivarson Sandén: 70-talet vill vi tydligen helst glömma …
Lisa Förare Winbladh: Jag har förvandlats till en gammal get
Lotte Ivarson Sandén: Min mamma, ett av 70 000 barn
Så länge jag kan minnas har jag högaktat Jerry Williams
Åh nej, jag fortsätter hålla mig på min kant!
Minns ni förr, när vi röstade på drömmar?
Akta ögonbrynen, för allt i världen!
Värst är när äldre kvinnor inte för vidare råd till yngre
Känslostormar, tårar och helt nya insikter
Andras dumhet är en evig källa till glädje
Här kommer Lotte!
På den tiden blev man lite tjenis med tidningens kåsör
Kära vänner, nu är det dags att ta farväl
Nu är vi bara tre kvar
Jorden brinner, jag sörjer en liten groda
Skolstart, nystart, pånyttfödelse – jag älskar augustis omstarter
Jag vet att tvärsäkra typer alltid har fel
Med lite list åt barnen snart allt som serverades i tacoskal
En natt i tystnad, sen är jag redo för hiphop
Terrorist, heltidsanställd och ornitolog – hur hann han allt?
Gubben i månen – en dold makthavare?
Alla som vill tillbaka till 1800-talet räcker upp en hand
Brun manchester är faktiskt himla snyggt
Låt oss hedra alla som inte lyckas med något särskilt
Ett sent förlåt till mamma och pappa
Mamma gav mig blomnamnen – i sommar ska jag lära min son
