Alexandra Pascalidou: Jag stänger mobilen och andas
Micael Dahlen: Det görs färre barn i februari än i någon annan månad på året
Kalle Lind: ”Liksom provocerar lika mycket nu”
Johan Croneman: Finns det inomhusbroddar? Skall man skaffa sig hjälm?
Alexandra Pascalidou: Det nya året börjar inte en gång. Det börjar varje gång vi vågar tro på det.
Micael Dahlen: Snön faller – och vi blir snälla
Kalle Lind: Min barndom var full av barn som skydde sina styvföräldrar
Johan Croneman: Jag kan inte hitta något enda litet försonande med januari
Alexandra Pascalidou: Passa på att dumpa det gamla och öppna armarna
Micael Dahlen: Jag undrar vad den här texten kommer att få för rubrik
Kalle Lind: Den sanna historien om mormors jättelika papegoja
Johan Croneman: Äldre man – utan hund. Kunde det bli värre?
Alexandra Pascalidou: Nu är det fler som vägrar tiga
Micael Dahlen: För varje år får vi allt lättare att hålla oss för skratt
Kalle Lind: Det tog en ända med förskräckelse
Johan Croneman: Min älskade Buffa är död
Alexandra Pascalidou: De flyr för livet – medan vi flyr mot ljuset och värmen
Micael Dahlen: Hur mäter man tillit? Med en kopp kaffe eller dans, kanske…
Kalle Lind: Så mycket enklare det vore om jag bodde i Stockholm
Johan Croneman: Jag försöker få ihop det – men begriper ingenting längre
Alexandra Pascalidou: Ett liv värt att leva är inte nödvändigtvis långt
Micael Dahlen: Vad är lyckan värd i pengar?
Kalle Lind: I mitt nästa liv ska jag bli Siw Malmkvist
Johan Croneman: Har du sagt att ”nu slutar jag”,så kan du aldrig få ändra dig!
Alexandra Pascalidou: Rapport från taxins luftkonditionerade biktbås
Micael Dahlen: Konsten att både äta äppelkakan och ha den kvar
Kalle Lind: Det hela är bisarrt, men så är också mänskligheten
Johan Croneman: ”Jag är pensionär”, vad i helvete betyder det?
Alexandra Pascalidou om skärmtid: Någon måste rädda barnen från detta beroende
Micael Dahlen: Utan månen hade vi kanske inte funnits
Kalle Lind: Mina älskade, osnutna odågor!
Johan Croneman: Monotona promenader lämnar mig ifred – från mig själv
Alexandra Pascalidou om konstvärlden: Systemet belönar det absurda
Micael Dahlen: Glad mittsommar! Det finns gott om tid att njuta
Kalle Lind: Jag kan inte tänka mig något vackrare och svenskare
Johan Croneman: En blixtsnabb påminnelse om när livet var som bäst
Alexandra Pascalidou: Vi är så lika i vår längtan att få blomma ut och bli sedda
Micael Dahlen: En riktigt kall vår kan göra dig lite snyggare i badkläder
Kalle Lind: Hur mäter och värderar man det som inte syns – men känns
Johan Croneman: Vad är meningen med livet?
Alexandra Pascalidou: Så länge vi lever kan vi skriva om vår berättelse
Micael Dahlen: Ta inte från andra, det gör dig inte gladare, snarare tvärtom
Kalle Lind om resorna till Berlin: Jag jämför bilderna och ser mina egna årsringar
Johan Croneman: Känn dig hur sjuk du vill, när du vill och hur du vill
Alexandra Pascalidou: Tystnad är inget alternativ
Micael Dahlen: Så in i Norden lyckliga!
Kalle Lind: Kunden får betala pengar för att göra kockens jobb
Johan Croneman om kärleken till laget: Om jag på min dödsbädd får frågan vad som varit viktigast…
Alexandra Pascalidou: När blev det radikalt att reagera mot orättvisor?
Micael Dahlen: Tänk om vi skulle skippa politikerna och rösta direkt
Kalle Lind: Jag gjorde misstaget att fråga värden – så var han igång…
Johan Croneman: Mamma är död – och jag känner mig plötsligt så otroligt levande
Alexandra Pascalidou: ”I nattduksbordet ligger handeldvapen prydligt staplade”
Micael Dahlen om februari: Det är ingen slump att det föds färre barn i november
Kalle Lind: Det började i farmors kök eller i mormors tv-rum
Johan Croneman: Sitter på en stol bredvid sängen och håller mammas händer
Alexandra Pascalidou uppfyller barndomsdrömmen: ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom”
Kalle Lind: Vi är män men identifierar oss med de barn vi en gång var
Micael Dahlen: Fem onsdagar i januari! Det är ju rena julafton…
Johan Croneman: Dags att införa P-skiva på kaféerna
Micael Dahlen: När det är farligt på riktigt har vi inte råd att sjåpa oss
Alexandra Pascalidou: Då tvärnitade taxichauffören och ville slänga av mig
Johan Croneman: ”Hemma” det är väl mamma. Var hör jag hemma sen?
Alexandra Pascalidou: Från Rinkeby till drömmarnas Dramaten
Kalle Lind: Sonen skickar sms-rim och mitt hjärta sväller upp
Johan Croneman: Hur hittar jag mina sista högkvalitativa år i livet?
Micael Dahlen: Med rätt namn får du både billigare varor och dejta mer
Alexandra Pascaliodou: ”Hon tar av turbanen och visar ärret efter machetehugget”
Kalle Lind: Vi älskar danskarna för allt de är – och som vi inte är
Alexandra Pascalidou: Jag behöver ingen sugardaddy!
Johan Croneman: Det är barnen och vi pensionärer som är framtiden
Alexandra Pascalidou: De 80-åriga damerna fyller mig med livslust och framtidstro
Micael Dahlen: Vad skulle hända om vi använde guld istället för pengar?
Kalle Lind: ”Vi äntrar bilen igen. Då kommer det. Utan pardon. Och utan påse”
Johan Croneman: Nu är livet kanske som bäst – men det kunde vara lite längre
Kalle Lind: Förtröstansfullt att se sin son röra sig så självklart i världen
Alexandra Pascalidou: För att orka vara omtänksam måste man ta hand om sig själv
Johan Croneman: Var folk lika trötta på 50-talet, eller pratade man inte om det?
Micael Dahlen: Att se andra människor i ögonen – en av de läskigaste grejerna
Alexandra Pascalidou: Sorgen efter diskoteksbranden förde dem samman – idag är de lyckligt gifta
Micael Dahlen: Hellre lättroad och lycklig än intelligent
Alexandra Pascalidou: ”Mäns röster värderas alltid högre”
Kalle Lind: ”Grannfejden är i full gång – nu ruvas det på hämnd”
8 snabba frågor till Alexandra Pascalidou – ny krönikor hos Icakuriren
Lotte om oseriösa företag: ”Erbjudandet behöver inte ens låta för bra för att vara sant”
Kalle Lind om gråtlåtar: ”Vad finns det för nöje i att bli ledsen?”
Micael Dahlen: Hela världen hör av sig och frågar om lycka – men så olika!
Kalle Lind: Själv blev jag kallad för Lukte-Karl på högstadiet
Kalle Lind: Det finns inget yrke som är med hedervärt än narrens
Micael Dahlen: Varför vill ingen göra en tidsresa framåt i stället?
Micael Dahlen: Mer fri tid eller mer pengar – vad skulle du välja?
Isobel Hadley-Kamptz: ”Vi behöver arbeta med kroppen också, inte bara med hjärnan”
Kalle Lind: Jag gillar inte att kassörskan kommenterar mina inköp
Kalle Lind: Det finns inga som gör större intryck än principfasta tanter
Kalle Lind om skilsmässan: ”Plötsligt bor vi på var sitt håll. Hur blev det så?”
Johan Croneman om fängelsetiden: ”Jag lärde mig hämta hem minnen”
Kalle Lind: ”Vem äter skotte egentligen?” hörde jag dem hånskratta
Linda Skugge: Sjukdomen gjorde mig galen
Johan Croneman: Man måste väl få byta åsikt utan att bli kallad opportunist?
Linda Skugge: Den 12-årige killen fick mig att drömma om en bättre värld
Kalle Lind: Jag förbannar ”svara alla”- funktionen på mejlen
Johan Croneman: Utdrag ur min dagbok
Linda Skugge: “Jag glömmer aldrig min allra första hypnos-session”
Kalle Lind: Säger du att jag inte är klok så har du förmodligen rätt
Att hata bröllop och vägra kallprat står på min lista
Kalle Lind: “Har du någon gång drabbats av Att Känna Dig Tråkig-sjukan?”
Linda Skugge: “Om jag får barnbarn så ska jag göra allting rätt”
