Krönikor

Johan Croneman: Fotbollsspelarna har blivit varumärken och medietränats

”Spelarna är fortfarande spelare – men som sagt, framförallt varumärken. Det är givetvis bara ett skäl till att toppfotbollen har lyckats alienera sig från sin publik. Jag har alltid sett fram emot ett stort fotbollsmästerskap som ett barn inväntar julafton – men inte längre.” Johan Croneman skriver om fotbollens förändring.

Annons

Det är fotbolls-VM och alla vältränade spelare är dresserade till att i stora drag ge samma svar, ­oavsett fråga.

I stort sett säger ingen något över huvud taget.

Fotbollsspelare på toppnivå är också mediatränade – på toppnivå.

Det handlar inte ens längre om att uttrycka sig diplomatiskt – konsten är att inte uttala sig över huvud taget. De har uppenbarligen gått samma ­mediakurs som politikerna.

Lyssna på vad de svenska fotbollsspelarna säger innan match, och efter. Ingen säger någonting av värde. Ingen säger något som kan förarga. Ingen ­säger något som kan skada deras varumärke.

Toppfotbollen har alienerat sig från publiken

Spelarna är fortfarande spelare – men som sagt, framförallt varumärken.

Det är givetvis bara ett skäl till att toppfotbollen har lyckats alienera sig från sin publik. Jag har alltid sett fram emot ett stort fotbollsmästerskap som ett barn inväntar julafton – men inte längre.

Det är borta. Magin. Auran. Jag bryr mig knappt längre.

Miljardärerna kan spela fotboll – och dra in ännu mer stålar till sina giriga ägare (som knappt bryr sig om sporten). Vad har det med mig att göra? Vad har det med oss fotbollssupportrar att göra?

Biljettpriserna i USA-VM är extrema, flera tusen, femtusen, tiotusen, tjugotusen kronor.

Folk har inte råd att gå på fotboll längre

Fotbollen har alltid tillhört fansen – men inte ens i fotbollens Mecka, i England, har vanligt folk längre råd att gå på toppfotboll.

Fotboll har blivit en rikemanssport – vilken jäkla ­satans tur att vi fortfarande har vår egen fotbolls­allsvenska.

Skall vi kanske i fortsättningen bara ta ut spelare till landslaget som spelar i just Allsvenskan? Där man fortfarande har någon slags grundkänsla kvar för den där landslagströjan?

När Sverige nyligen drog samman sitt U21-lag för två landskamper lämnade 11 (!!) man sent återbud. Äh, de kände sig lite slitna, de ville hellre ha semester.

För ett par decennier sedan skulle de ha cyklat ­(eller promenerat) till Stockholm från Värmland, Norrbotten eller Småländska höglandet bara för ­nöjet att dra på sig den blågula tröjan.

Jag läste att blågults Anthony Elanga, som tjänar 100 000 pund i veckan i Newcastle (där han mest ­nöter bänk) har tagit med sig en egen tränare och ett eget fys-team till fotbolls-VM i USA. Mon dieu! Hur skall han annars klara återhämtningen…?

Den svenska truppen innehåller för övrigt 26 spelare – och 32 ledare som skall pyssla om dem dygnet runt.

Vad är det som händer?

Spelades det bättre fotboll på Gunnar Nordahls tid? Nej, men det var inte som det är nu. Då var det svenska fotbollsgrabbar – nu är det dom. Och vi. Och lååångt däremellan. Urtrist.

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos