Torbjörn Blomdahl – Sveriges okände och meste biljardmästare: ”Tyvärr har jag dåliga nerver”

En regnig dag?

Ta ett parti biljard!

Ingen annan svensk idrott når ett så stort åldersspann, alla från fem till hundra år kan spela, och de flesta har säkert prövat på att fatta en kö någon gång. Bord finns över hela Sverige, på campingplatser, fritidsgårdar och hotell, och hallar finns i de flesta större städer.

Men att Sverige har en av världens bästa spelare vet långt från alla. Biljard är en liten elitidrott i Sverige och förbundet räknar bara drygt 3 000 aktiva tävlingsspelare.

Har tagit sju VM-guld och tio EM-guld i biljard

Den bäste av dem alla, legendaren Torbjörn Blomdahl, tog i år sitt tionde EM-guld.

Hur kom du hit?

– Jag har spelat sedan jag var grabb. Min pappa Lennart var duktig, och jag började med det spel som var hans bästa, kägelbiljard. Det gäller att välta små käglor som står på bordet. Vi bodde i Helsingborg och spelet är väldigt populärt i Danmark, på den tiden också i Sverige.

– Men jag var ung och nyfiken, och prövade på lite av varje förstås, många roliga spel. Och just kägel tog min pappa Lennart död på, han vann SM 21 gånger i rad så Biljardförbundet tog bort spelet, säger Torbjörn.

LÄS ÄVEN: Truls Möregårdh: ”Finalen i OS var mitt livs största ögonblick”

Carambole spelas på bord utan hål

I många år tävlade och turnerade far och son Blomdahl tillsammans, men då i carambole, en gren på bord utan hål, och med bara tre bollar. Med stötbollen gäller det att träffa de andra två, med förbehållet att stötbollen måste träffa tre vallar, bordets sidor, på vägen.

– Men pappa har slutat tävla nu. Han är 84 och tycker inte att han kan nå den nivå han är van vid, säger Torbjörn.

Du har tagit hem flera världsmästerskap, men hur bra är du på andra spel?

– Nineball och tenball är jag skaplig på. Rekordet i nine­ball är väl rent bord sju gånger i rad. Snooker är det enda biljardspel jag aldrig ­ägnat mig åt, det är för svårt, med en otroligt liten felmarginal. Jag har inte den precisionen, den exakt raka stöten. Det är svårare än trevallars rent tekniskt. Trevallars ­carambole är ett mer taktiskt och strategiskt spel.

Hur viktigt är det med fantasi i biljard?

– I mitt spel är det viktigt. Det finns alltid flera spelvägar att välja, och trots att jag har spelat i 50 år lär jag mig fortfarande. Var ska man lägga bollarna till nästa stöt? Det finns alltid något nytt att ta in. Det blir aldrig tråkigt!

Viktigt att tänka på nästa stöt

Att tänka hur man ska lägga bollarna till nästa stöt, söka ett bra efterläge, är lika viktigt i alla biljardspel för den som vill bli bra. Men som nybörjare räcker det långt med att träffa som man tänkt och förhoppningsvis få ner en boll i ett hål. Och det går snabbt att förbättra sina stötar, redan efter tre fyra besök i en biljardhall brukar de flesta ha tagit flera kliv framåt.

För proffs som Torbjörn Blomdahl gäller en helt annan träningsnivå…

Tränade sju timmar om dagen

– Jag har tränat så både dagen och natten gått, men det är extremfallen. Men när jag var 18-19 år, när jag fattade att det gick bra, tränade jag nog 6-7 timmar om dagen. Nu har jag trappat ner.

Carambole är ingen stor biljardgren i Sverige, de största turneringarna med höga vinstpengar spelas i Sydostasien och Sydamerika. Torbjörn Blomdahl har ingen aning om hur många varv runt jorden han flugit, men periodvis har det blivit ett par hundra resdagar om året. Sedan 30 år tillbaka är han bosatt i Tyskland. Han har två grabbar, 22 och 28 år, men är frånskild. Alla resor har inte varit perfekta för familjelivet.

Hur viktigt är bollsinne i biljard? Andra egenskaper?

– Bollsinne måste man ha, och det går nog i arv. En av mina söner har det. Jag har fått det av mina föräldrar, och min farbror, Lars Olof Blomdahl spelade fotboll i, Allsvenskan.

– Men man ska helst ha goda nerver också, det har inte jag. Jag kompenserar med ett analytiskt sinne. Och i carambole ska man ha bra minne, kunna komma ihåg alla varianter man har spelat.

Du är sjufaldig världsmästare. Har du haft någon förebild i carambole?

– Ingen förebild, men när jag började på allvar var det belgaren Raymond Ceulemans man ville slå. Han vann VM 21 gånger. Jag förlorade de sex första matcherna, men den sjunde vann jag