Sven Bonde fixade en egen våtmark: ”Jag vill inte skämmas inför barnbarnen”

Sven Bonde köpte Bryntebo gård år 2015 och funderar ofta över sitt ansvar inför framtiden:

– I ett slags filosofisk mening kan man inte säga att man äger mark utan man förvaltar den en liten stund och lämnar den sedan vidare. Jag vill också lämna den här platsen i ett bättre skick än när jag flyttade hit. Därför ställde jag om till ekologiskt.

Vallodling, blomsterängar och blomstersträngar

I dag har han vallodling, som ger bete och vinterfoder till hästar och kor, liksom blomsterängar och så kallade blomstersträngar i åkerkanterna.

– Om vi ska gynna den biologiska mångfalden och de viktiga pollinerande insekterna måste vi blanda saker och ting för att skapa bra förutsättningar, säger Sven Bonde. Tyvärr har människan en förmåga att skapa monokulturer, som stora skogsplanteringar med bara ett enda trädslag. Det skapar svaga ekosystem, som är känsliga för sjukdomar och skadliga i längden både för natur och klimat.

Att diskutera klimatkrisen är på ett sätt lätt och svårt på samma gång: lätt därför att det är just en kris som vi absolut är tvungna att lösa – inget snack om saken – eftersom krisen hotar vår överlevnad. 

Samtidigt är det komplicerat: Hur ska vi behålla hoppet i väntan på att den nödvändiga omställningen verkligen blir av?

Sven Bonde anlade en våtmark

Här är det bra att framhäva en person som Sven Bonde. Alla har så klart inte hans resurser, men poängen är att han genom sin entusiasm också kan inspirera andra, vilket är nog så viktigt. Och att en våtmark i Halland kan vara betydelsefull, det bekräftar Naturvårdsverket:

– Jättebra, utbrister Fredrik Hannerz, chef för myndighetens avdelning för natur och vilt, när han får höra talas om Sven Bondes initiativ:

– Förr dikades det ut för att få bort vatten, nu handlar det om att behålla det. För att vi ska lyckas behövs samlade krafter i hela samhället, de offentliga insatserna och medlen är inte tillräckliga.

Sven Bondes våtmark syns på Google Maps och liknar en oval sjö med midja och är ungefär en hektar stor, alltså 10 000 kvadratmeter. Storleken varierar beroende på hur torrt det är.

Stor variation på djurlivet

Hittills har fåglar som grågäss, strandskator och änder dykt upp, liksom solitärbin och trollsländor. Träd som salix, fläder och hassel skapar en ridå för fjärilar och insekter, en brant sandvägg ska locka backsvalor och gamla träd, rishögar och stenar kompletterar – allt är genomtänkt för att få så stor variation på djurlivet som möjligt.

– Rådjur kommer hit och dricker av vattnet och jag har sett räven smyga omkring. Mitt i vattnet har vi anlagt en liten ö, som en ”safe space”, för att skydda häckande fåglar så att inte räven tar äggen.

Platsen för våtmarken är i det närmaste perfekt: ett lågt liggande och naturligt sumpigt ställe. Annalena Holm, ledamot i Naturskyddsföreningens styrelse i Halland, gör tummen upp för Sven Bondes initiativ, eftersom ”vi behöver mobilisera för klimatförändringarna”:

– Sven har fått mycket hjälp och råd från oss på Naturskyddsföreningen kring sådant som var stenarna ska ligga, vilka växter som är bra och han har verkligen lyssnat på oss.

Till saken hör att Sven Bonde i grunden inte är en högskoleutbildad våtmarksexpert:

– Nej, jag är självlärd, autodidakt. Man måste inse att man inte kan allt utan det gäller att läsa in sig och ta reda på saker. Sedan pratar jag med folk som vet väldigt mycket. Och man blir heller aldrig för gammal för att gå en rolig kurs!

Förutom samarbetet med Naturskyddsföreningen har Sven lärt sig ”massor” om hur man sköter en våtmark genom Hushållningssällskapet, en traditionsrik organisation som han hyllar. Dessutom har Sven tur med sina grannar: för att få till en våtmark måste alla markägare runtomkring säga ja.

Vanligare med torka pga. klimatförändringarna

Och det gjorde de! Assisterad av en konsult på kommunen lyckades Sven Bonde utan motstånd få tummen upp – vilket kanske inte är så konstigt. Numera gör klimatförändringarna att torka blir allt vanligare, liksom skyfall, och våtmarken kan både reglera och skydda.

– Alla var med på noterna, det var faktiskt inga bekymmer alls. Nu har det också blivit en vacker plats där människor gärna stannar till när de är ute och rider eller promenerar. Vi har också sett till att här ska vara tillgängligt och har byggt ett observationsdäck, där man kan gå upp och kika. Ja, det har blivit väldigt bra.

Trots att det har varit en hel del arbete tvekar inte Sven Bonde att rekommendera andra, som har möjlighet, att också anlägga en våtmark:

– Gör det för 17 bullar! Men se till att först skaffa en bra konsult på kommunen.

Den egna inställningen är givetvis också av betydelse:

– Jag är ganska bra på att lösa problem när de dyker upp och vi har inte varit med om några katastrofer, säger Sven Bonde och fortsätter:

– Man får inte glömma bort att med en våtmark hjälper man till och puttar naturen lite grann åt ett visst håll. För naturen gör sin grej på egen hand och man får vänta och se vad som händer.

”Jag försöker hyckla så lite jag kan”

Finansieringen av våtmarken har skett tack vare Falkenbergs kommun, EU-bidrag genom länsstyrelsen i Halland, liksom Naturskyddsföreningens specialdonation och stiftelsen Svensk Våtmarksfond. Men självklart har Sven Bonde satsat en hel del själv:

– Ja, naturligtvis, jag har lagt in några hundra tusen, men man gör ju inte en våtmark för att bli rik utan för att man är idealist. Jag vill leva som jag lär: har sedan länge slutat flyga och varit vegetarian i 40 år.

Men, tillägger Sven Bonde:

– Alla hycklar ibland och jag med, men jag försöker hyckla så lite jag kan och när jag hycklar, då erkänner jag att jag gör det.

Det låter som du har kommit på ett sätt att ha det bra och roligt i livet?

– Ja, det tycker jag att man ska ha, för hoppsan, så är man död.