Intervjuer

Emil gör osthyvlar av trä från gamla Söderstadion: ”Laddade med Bajen-kraft”

Hur kan kärleken till ett fotbollslag se ut? Jo, det kan vara 350 osthyvlar. Emil Bergsman skapar föremål av delar från gamla Söderstadion. Allt medan Hammarby-fansen köar för att få beställa.

En man sitter vid en arbetsbänk i en verkstad med verktyg och träbitar omkring sig.
Emil Bergsman skapar föremål av delar från gamla Söder­stadion.
Annons

Han tar emot i ett fantastiskt gammalt hus från 1897 i Insjön i Dalarna och hela undervåningen kan bäst beskrivas som ett kreativt kaos. Här ryms snickarbänkar, verktyg, färgburkar, knivar, hyvlar, ja till och med en kopia av teckningen från original-Emils snickarboa som han har fått av illustratörens son.

Du behöver heller inte leta länge förrän du ser en Hammarbyhalsduk och en inramad löpsedel från lagets hittills enda SM-guld år 2001.

– Här är de, laddade med Bajen-kraft, säger Emil Bergsman. Han håller upp några gamla plankor där platsanvisningarna fortfarande finns kvar i form av gröna nummer.

2013 spelades den sista matchen på klassiska Söder­stadion i Stockholm och många trogna Hammarby-­supportrar, eller Bajen-fans som de själva säger, grät. Emil Bergsman var en av dem.

– Jag plockade med mig en bit av gräset och nätet och tände en cigarr mitt på planen. Jag hade tänkt spara den till nästa SM-guld, men kände att det var dags nu.

Sista matchen på gamla Söderstadion är spelad och Hammarby­­supportrar – många gråtande – rusar ut på planen.
Sista matchen på gamla Söderstadion är spelad och Hammarby­­supportrar – många gråtande – rusar ut på planen. Juni 2013.

Två år senare revs stadion och fansen fick komma dit och plocka med sig minnen.

– Jag kom lite sent och mycket var borta, men då kom jag på att bänkarna i omklädningsrummet kanske fanns kvar – och det var de. Perfekt – här har spelarna suttit nakna och svettats in magin!

Emil Bergsman

Ålder: 47 år.
Familj: Sambo med Lisa ­Eriksson, barnen Misan, 5 år, och Vejde, 2.
Gör: Slöjdhantverkare och slöjdlärare.
Aktuell: Skapar bruksföremål av träet från gamla ­Söderstadion i Stockholm.
Bästa Hammarbyminnet: Sista matchen på gamla ­Söderstadion.
Instagram: bergsmanshantverk_

Flyttade till Insjön

Emil Bergsman arbetar med smide, silver och trä, är slöjdlärare och född och uppvuxen i Enskede i Stockholm, klassiskt Bajen-land. Familjen har bott där i fem generationer och det var därför många som höjde på ögonbrynen när Emil och hans sambo Lisa flyttade till Insjön för snart sex år sedan.

– Inte minst min mamma, skrattar Emil. Länge bojkottade hon Leksandsbröd i protest!

Men är man två skapande hantverkare – Lisa är också slöjdlärare – så blir snart en liten tvåa i Stockholm för trång, speciellt med barn på väg.

– Jag hälsade på en kompis i krokarna och så dök den här gömda pärlan upp. Huset hade i princip stått övergivet i många år så det är en del att göra, säger han med en gest mot fasaden och de gamla fönstren.

– Men det är JP Åhléns gamla hus, han som startade postorderföretaget Åhlén & Holm, så det bär på en viktig bit av Insjöns historia.

Här i undervåningen på huset finns det gott om plats för både Emil och Lisas hantverk. Familjen med sina två barn bor en trappa upp, där köket är målat grönt, som en liten extra hyllning till favoritlaget.

– Det var en gammal dröm med ett grönt kök, förklarar Emil medan en av husets två katter snor runt benen.

När Söderstadion revs plockade fansen med sig det mesta. Räcken, bänkar, gräs från straffpunkten, ja till och med toaletterna.

Personer bär långa träreglar på gräset utanför Söderstadion under en tömning av arenan.
2014 bjöds Hammarby­fans in för att plundra sin gamla älskade arena Söderstadion. En del av träet blir nu osthyvlar och knivar i Emils verk­stad. På bilden: Emil Fyrsten med pappa Tommy Fyrsten och bärhjälp Kajsa Andrén.

Osthyvel med trä och gräs från Söderstadion

Träet från Emils originalbänkar med spelarsvett är nästan slut, endast några små heliga bitar återstår. Däremot har trogna fans bland annat skänkt de numrerade sittbänkarna, så Emil har gott om material kvar.

– Men det är dåligt trä, snabbväxande furu, förklarar han på expertvis. Det skulle knäckas direkt om jag satte i ett knivblad, så jag monterar ihop det med annat trä, som valnöt, till ett skaft.

Den första osthyveln var en present till en kompis som fyllde 50 år.

– Ett äkta Hammarby-fan! Eftersom jag brukar göra mina presenter själv dök idén upp: Jag använder träet från Söderstadion och gör något!

En av Emils osthyvlar där handtaget delvis består av trä från gamla Söderstadion.
För att ladda föremålen med lite extra kraft lägger Emil också in en bit torkat gräs från den gamla stadion.

Osthyvel nummer 1 var född. På kalaset fanns flera grönvita supportrar och snart rullade beställningarna in. Idag är han uppe i närmare 350 osthyvlar och ungefär drygt 150 knivar. Ett tag gjorde han också kapsylöppnare, men träet höll för dåligt. Han uppskattar att det totalt finns cirka 700 av hans arbeten bland de hängivna fansen.

Men varför just osthyvlar?

– Det skulle inte vara något för flashigt – då blir det för mycket Djurgården. Nej, osthyvel, det är Bajen. Vi är som hushållsost!

Man står i en verkstad och håller i en lång träplanka bland verktyg och byggmaterial.
En bräda från Söderstadion och löpsedeln på väggen som talar om att Hammarby vann guld 2001.

För att ladda föremålen med lite extra kraft lägger Emil också in en bit torkat gräs från den gamla stadion. Han grävde upp en tuva som planterades om i föräldrarnas trädgård. För säkerhets skull växer det originalgräs hos en kompis i Insjön också.

Skapar för att det är roligt

Emil vet att många inte ens använder sina osthyvlar, utan ramar in dem på väggen i stället.

– Det blir ju som en sorts reliker, men istället för ben från ett helgon så är det trä från Söderstadion, förklarar Emil Bergsman. Eller som Jesu kors ungefär.

Närbild av händer som bearbetar en liten träbit vid ett bord med verktyg och träspån.
Till knivarna får Emil blanda in mer hållbart trä, det gamla skulle knäckas om han satte ett knivblad i det, berättar han.

– Jag tycker att det är roligt att den på så sätt lever kvar. Mina arbeten är min hommage till arenan. Det är en sorts kulturgärning, menar jag.

Idag skulle han kunna tillverka mängder av osthyvlar och knivar, men har satt en gräns. Emil vill att hantverket fortfarande ska vara roligt, så han arbetar främst på beställning.

– Och som tur är är jag svag för smicker när någon frågar …

Inte heller tar han särskilt mycket betalt för dem, trots att föremålen både är vackra hantverk och har extra värdefull Bajen-kraft.

– Visst skulle jag kunna tillverka 20 osthyvlar om dagen, men då har hobbyn blivit en affär och då är det inte lika kul längre.

Ett lugnare liv

Idag är familjen väl rotad i ­Insjön. Både Lisa och Emil ­undervisar på skolor och Emil har till och med hittat ett foto på farfar och farmor som ursprungligen kommer härifrån trakten visade det sig. Nu har även mamma gett med sig och äter Leksandsbröd igen.

– Jag jobbar som slöjdlärare tre dagar i veckan, och då får jag tid över för mitt hantverk. Jag tycker både det är roligt och viktigt att få lära ut slöjd på låg- och mellanstadiet. Idag får inte alla med sig det hemifrån längre.

Skäggig man står vid en gul veranda framför ett dekorativt trähus.
Familjen flyttade från en tvåa på Söder i Stockholm till Insjön. – Jag hälsade på en kompis i krokarna och så dök den här gömda pärlan upp, säger Emil.

– Dessutom tycker ungarna att det är kul att jag heter Emil och gillar att tälja …

Som nyinflyttad åkte Emil Bergsman ner till Stockholm minst en gång per månad för att kolla fotboll och träffa vänner. Bajenkraften är stark och drar.

– Lisa var väldigt förstående och sa ”Åk ner så ofta du vill”. Idag blir det nog bara ett par gånger om året, säger han och fortsätter:

– Det är otroligt skönt att bo här. I Stockholm höll jag hela tiden på med saker, spelade dart, mycket fotboll såklart, hängde med vänner. Insjön är perfekt, här finns allt du behöver. Livet är lugnare.

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos