Agneta Sjödin: “Det var där min andliga resa började”

När Agneta Sjödin släppte sin första bok Vändpunkter för 13 år sedan anade hon inte att hon skulle skriva tio böcker till.

– Det känns nästan konstigt att det har blivit så många böcker eftersom jag aldrig har sett på mig själv som författare. Det var inte ett yrke som jag drömde om. Jag har aldrig skrivit böcker av kommersiella skäl, den enda anledningen är att jag vill förmedla något, säger Agneta.

Med nya boken Så in i själen vill Agneta inspirera sina läsare att göra en egen inre resa. Hon menar att själen är en viktig del för att få balans i välmåendet.

– Vi vet att det är viktigt att tänka på vad vi stoppar i oss, att vi behöver röra på oss och ha koll på våra relationer. Det finns så många delar av oss som är viktiga att tänka på, men jag menar att själen och den andliga biten är minst lika viktiga för att få en helhet.

– Varje människas sökande efter meningen med livet ser olika ut. Jag kan inte förvänta mig att alla ska tycka som jag eller söka efter det som just jag söker efter. Men det jag med säkerhet vet är att all förändring börjar inom oss. I djupet av vår själ. Jag tror att det finns en enorm törst efter andlighet i vårt samhälle. De flesta jag möter bär på en längtan efter att få känna mening och ett slags frid inombords. Alla har en själ och den är kärnan till själva livet, menar Agneta.

Agneta bär med sig en barnatro och har varit en sökare så länge hon kan minnas. Redan som liten kände hon sig lätt orolig och vilsen. Hennes föräldrar skilde sig då hon var runt 3 år och i samma veva lämnades hon ensam på sjukhus. Hon var sängvätare under många år och hon var ett väldigt oroligt och känsligt barn.

– Jag var väldigt känslostyrd och kunde vara enormt glad eller otroligt ledsen. Mamma och pappa måste ha slitit sina hår på grund av mig.

I söndagsskolan fann hon trygghet.

– Jag och min storasyster brukade gå i söndagsskolan. Det där med änglarna och bibelberättelserna gjorde ett starkt intryck på mig. I söndagsskolan och i tron på något högre och större fann jag något varmt, vackert och omhändertagande. Ända sedan barndomen har jag knäppt mina händer för att be om beskydd, vägledning, tröst och svar. Jag tycker att det vilar något väldigt vackert i det och jag är tacksam för att jag fick det med mig. Det kändes rätt och bra och har på något vis följt mig genom hela livet. Min tro har skänkt mig tröst och räddat mig många gånger.

Är mycket tacksam

När Agneta var gravid med Maja slog det henne plötsligt att hon kände en tomhet.

Något saknades.

–Jag skulle säga att det var där och då som min andliga resa egentligen började. Men det tar tid att landa i sig själv, det är inte en snabbkur.

En inre resa är en färskvara. Precis som vi tar hand om vår fysiska kropp måste vi även ta hand om vår själ.

Agnetas andliga sökande har gått genom allt från meditation i Indien till att studera olika naturfolks seder och spirituella ritualer. Hon har bott i slott och koja runt om i hela världen och känner en enorm tacksamhet över det rika liv hon fått.

När hon var 40 år bestämde sig Agneta för att döpa sig i Jordanfloden.

– Jag var i Israel för att göra research för boken om lärjungen Jakob – En av de tolv, som faktiskt är min favoritroman. Jag var ju redan barndöpt, men fick en spontan ingivelse och kände att det vore en fin symbolik och en vacker ritual att döpa sig som vuxen just där och då.

Hon mötte en grupp människor från en amerikansk gospelkyrka och deras pastor höll i dopceremonin då en vitklädd Agneta sänktes ner i den heliga floden.

– Det var en härlig upplevelse och jag älskar sådana där spontana infall. Att jag kan vara så fri i min själ och älska livet så mycket att jag bara ger mig hän. Ju mer jag lever utifrån min själ desto lättare blir det att leva.

Med åren har Agneta lärt sig att tycka om sig själv och sin kropp mer och mer.

– Tycker man om sig själv är det lättare att vara en bra människa, säger Agneta och tillägger snabbt att det mesta som kommer med att bli äldre faktiskt bara är av godo.

– Det blir lugnare med åren. Jag känner mig coolare och starkare, bekymrar mig inte längre om vad andra tycker om mig. Jag tycker att jag blivit modigare och mer levande, vilket är fantastiskt. Jag tycker också att jag har blivit klokare, lärt mig att njuta mer i nuet och av det som är viktigt för mig i livet. Jag väljer mina strider och jag väljer mina vänner. Jag väljer mitt liv helt enkelt.

Ljust och vackert

Det finns inte många rädslor i Agnetas liv. Destruktiva tankar försöker hon slå bort så fort hon kan.

– Vissa rädslor, som de jag till exempel upplevde i programmet Mullvaden – som jag varit med i under hösten, där jag bland annat blir levande begravd – kan vara viktiga utmaningar. Men rena katastroftankar som inte leder någon vart har jag lärt mig att jobba med. Det ger ingen positiv energi alls att nära sådana tankar.

Under pandemin har Agneta startat en podd där hon samtalar med gäster i alla åldrar om hur deras resa har sett ut. Vilka verktyg de har för att må bra och hitta balans i till­varon.

Målet med samtalen är att få lyssnaren att komma i kontakt med sitt inre jag och hitta sätt att bygga upp en kärleksfull relation till sig själv. Podden heter Så in i själen och den titeln har ju även den nya boken fått. I den delar hon med sig av egna och andras verktyg för att bli gladare och modigare.

Agneta frågar alla hon möter vad själen är för dem. Och på frågan vad själen innebär för Agneta svarar hon:

– Jag tänker att människan är en sak, med sitt ego och sina rädslor och allt vad det innebär, men att själen är något annat, något ljust och vackert. Och att ju mer kontakt man får med sin själ, desto längre kommer man från sitt ego och sina rädslor. Och i själ och hjärta är vi alla lika. Så tänker jag, det känns sant för mig.

Finns det någon man i ditt liv?
– Nej, inte alls. Det har stått på paus länge nu, ända sedan innan pandemin slog till. Jag har liksom kommit av mig helt och hållet med dejtandet och vet du, jag har haft så fullt upp med jobb den sista tiden att det inte ens funnits tid för dejtande. Sedan är det inte helt lätt att träffa någon. Även om jag inte ser på mig själv som kändis så är jag ju trots allt ett välbekant ansikte som synts i tv-rutan i decennier. De som inte känner mig ser tv-Agneta och då blir det lätt knasigt. Även om jag inte dejtar någon man i nuläget så vill jag ju en dag hitta kärleken igen. Jag vet att jag inte vill leva själv och det vore såklart kul att träffa någon som vill fortsätta att resa och upptäcka världen med mig, men det är inte så att jag går runt och väntar på en man.

Har du längtat efter att resa?
– Om jag har! Jag försöker leva så miljösmart som möjligt på marken och därför tänker jag att jag kan tillåta mig ett par resor per år. Jag tänker inte ha flygskam.

Vad ger dig livsglädje?
– Maja är såklart min största lycka. Hon betyder precis allt för mig. Jag känner ofta att jag är kopplad till Maja på ett djupare plan, inte enbart som mor och dotter. Hon är så otroligt klok och mogen. Hon är en fri själ och en person som jag verkligen ser upp till. Vi finns alltid där för varandra. Förutom Maja betyder det massor för mig att få vistas i naturen, i stillheten och i lugnet.

Du uppmuntrar alla att göra en andlig resa. Har du ett tips till den som tvivlar?
– Träna på att lyssna inåt, stanna upp och känn efter. Jag har ingen mall och det är som sagt ingen snabbkur. Det finns lika många vägar som det finns människor, men om jag kan inspirera någon med min bok eller podd är jag tacksam.

Hur vill du beskriva din egen tro?
– Lite som en skattkista. I den finns allt det jag tycker är vackert, allt det som skänker glädje och hopp, som får fantasin att flöda, hjärtat att slå snabbare, kinderna att blossa och ögonen att fyllas av glädjetårar. Jag väljer att tro på mirakel. Utan mirakel, inget liv. Utan liv, ingenting alls.

Så firar Agneta Sjödin jul!

Vad betyder julen för dig?
– Egentligen har den ingen djupare betydelse för mig. När Maja var liten hade vi en massa julfix. Vissa jular har Maja och jag rest utomlands och nu de senaste åren har vi tillbringat julafton med vår släkt uppe i Hudiksvall. Då är vi ett stort gäng som bara umgås och spelar spel tillsammans. Ingen jul är riktigt den andra lik för mig och jag kan inte påstå att jag är särskilt för jultraditioner på det sätt som många andra är. Jag tänker att julen och andra högtider kan vara en väldigt tuff tid för många, inte minst för dem som är ensamma. Just att få umgås med nära och kära är det som jag tycker känns viktigast under julen.

Vad är ett måste på julbordet?
– Åh, svårt att säga eftersom jag äter vegetariskt och Maja veganskt. När jag blir bortbjuden äter jag på det som bjuds och hemma försöker jag att äta veganskt, men jag kan inte riktigt släppa äggätandet. Att min kost ser ut så här beror delvis på att min kropp mår bättre utan kött, men också av hänsyn till miljön. Den animaliska kedjan är en katastrof för jorden. Samtidigt vill jag inte skambelägga dem som inte äter veganskt eller vegetariskt. Kanske de inte flyger alls? Viktigast är att alla bidrar på något vis.