Barn och föräldrar

Familjeterapeuten: Paren som gör så här klarar relationen bäst under småbarnsåren – känner ni igen er?

Dessa styrkor går igen bland par som klarar sig bäst, skriver familjeterapeuten. 

Föräldrar och två små barn lagar mat tillsammans vid en köksö i ett ljust kök.
Annons

Detta är en krönika och representerar författarens åsikter.

Jag tror att de flesta av oss har känt igen det: 

I början flyter förhållandet nästan av sig självt. Man lever på en slags «gratisresa», där gnistan finns där utan att man egentligen behöver jobba för den. 

Men som samlivsterapeuter gärna säger, är ett av de vanligaste misstagen vi gör det som psykologen Frode Thuen kallar «försummelse och förfall». Med andra ord att vi tror att förhållandet sköter sig självt, och glömmer att ta hand om det.

Så kommer vardagen. Jobb, hus, räkningar - och kanske barn. Många upplever att det är när man får barn som förhållandet sätts på sitt största prov.

Maria Skogly

är utbildad familjeterapeut, specialpedagog och certifierad Marte Meo-terapeut. 

Hon har bred erfarenhet av arbete inriktat på barn, ungdomar och familjer, både som privatpraktiserande terapeut och som anställd inom specialistvården för psykisk hälsa. 

Privat är Maria gift, har två vuxna söner, två bonusbarn och ett barnbarn.

När bördorna fördelas ojämnt

Det är lätt att tänka att kärleken främst försvinner på grund av stora konflikter. Men lika ofta handlar det om små saker som hopar sig. 

En ojämn fördelning av bördor kan till exempel gnaga mer än vi gillar att erkänna. När den ena alltid måste påminna om att soporna ska ut, eller tar största delen av hushållsarbetet och logistiken kring barnen, blir det snabbt en källa till irritation och avstånd. Stressen kommer inte nödvändigtvis från allt som måste göras - utan från känslan av att det inte är rättvist fördelat.

Och just här finns något viktigt: När det blir en upplevelse av osynligt arbete – allt det man gör som inte uppmärksammas – kan det kännas som att ens insats inte räknas. 

Med tiden kan detta skapa både bitterhet och ett slags tyst bokföring i parförhållandet: «Jag gör mer än du».

Som psykologen och parforskaren John Gottman har visat i flera studier, är just känslan av orättvisa och brist på uppskattning en av de största drivkrafterna bakom missnöje i parförhållanden.

Barn som «räddningsplanka»?

Vissa hoppas att ett barn ska ge förhållandet ny mening och «föra» paret samman. Men här är forskningen ganska tydlig: Barn räddar sällan ett förhållande som redan befinner sig i kris. Snarare kan det motsatta ske: Sömnlösa nätter, ekonomisk press och brist på tid för varandra kan göra saken ännu värre.

Det betyder inte att det är hopplöst. Men det betyder att tajming är viktig. Ett förhållande behöver ha en viss stabilitet innan man får barn – så att man kan möta småbarnsfasen med en gemensam utgångspunkt. 

Psykologen Sissel Gran skriver ofta om detta: att det är par som har byggt en trygg grund tillsammans som bäst klarar de stormar småbarnslivet för med sig.

Låt dig inte styras av yttre press 

Ibland finns utmaningarna i parförhållandet inte bara mellan två människor, utan också i allt runt omkring. En krävande svärmor, ett ex som inte ger upp, eller familj som lägger sig i mer än vad som är sunt. Jag tror att många kan känna igen sig här. 

Att sätta gränser och visa lojalitet mot varandra är helt avgörande. Om man ständigt låter yttre press styra, förlorar man snabbt tryggheten i relationen.

Gränser handlar inte om att stänga människor ute, utan om att skapa en tydlig vi-känsla. Det betyder att stå enade i viktiga val, att visa sin partner att ”du är min närmaste” – också när andra har starka åsikter. Lojalitet i praktiken kan vara att försvara varandra i familjesammanhang, att sätta en gemensam gräns för hur mycket ex-partners ska få bestämma, eller att komma överens om hur man hanterar kritiska kommentarer utifrån.

När partnern upplever att ”du väljer oss först”, skapar det en form av grundmur: en plats att vila på, även om stormarna utanför kan vara starka.

Det viktiga samarbetet

Forskning visar att hur man samarbetar kring barnen – det vi kallar "co-parenting" – kan vara helt avgörande för både barnens välmående och relationens stabilitet. När båda känner sig inkluderade och sedda i föräldrarollen blir relationen mer robust.

Medföräldraskap handlar inte bara om att dela praktiska uppgifter, utan om att vara ett lag. Det kan vara små saker som att ge varandra uppskattning: «Tack för att du tog läggningen i dag» eller att stötta varandra inför barnet, även om man kanske är oenig och i stället tar diskussionen efteråt. 

Barn märker snabbt om föräldrarna drar åt samma håll – och deras trygghet stärks när de gör det.

En nyare studie publicerad i Scandinavian Journal of Psychology fann faktiskt att föräldrar till yngre barn ofta rapporterade om bättre samarbete än de med skolbarn. Kanske för att man i början är mer medveten om att stötta varandra, medan det efter hand är lätt att glida in i mönster där mamman eller pappan «tar det mesta». 

Andra studier pekar på att föräldrar som lyckas upprätthålla en känsla av samarbete också under stress, skyddar både relationen och barnens emotionella utveckling.

Det som kännetecknar par som lyckas med medföräldraskap är ofta:

  • Att de pratar om förväntningar i förväg: Vem gör vad, och vad upplevs som rättvist?
  • Att de ser föräldrarollen som ett gemensamt projekt, inte två parallella spår.
  • Att de ger varandra utrymme att vara föräldrar på sitt eget sätt, i stället för att kritisera eller kontrollera.
  • Att de visar barnen respekt för varandra, något som både stärker parrelationen och visar barnen hur samarbete ser ut.

När man får till detta blir föräldraskapet inte bara en belastning, utan också en källa till gemenskap. 

Många par berättar att det att se sin partner i föräldrarollen - när den är som bäst - kan göra att de återupptäcker respekten och kärleken till varandra.

Detta kännetecknar dem som lyckas

Så vad kännetecknar paren som lyckas? När man tittar på både forskning och egen erfarenhet, framträder några gemensamma drag:

  •  De tar ansvar och pratar med varandra. Inte bara om barnen och logistiken, utan också om hur de själva mår. 
  • De delar bördorna rättvist. Kanske inte alltid 50/50, men på ett sätt som känns rättvist. 
  • De väntade med barn tills relationen var redo. Inte för att allt måste vara perfekt, utan för att de hade en grund att stå på. 
  • De sätter barnen först, men inte alltid. De är medvetna om att ett gott föräldrasamarbete börjar med en god parrelation. 
  • De vårdar kärleken. Små dejter, samtal utan barnen som tema, humor - allt det som påminner dem om varför de blev tillsammans från början. 
  • De har en viss stabilitet. Forskning visar att utbildning och ekonomisk trygghet faktiskt kan göra samarbetet lättare.

De små sakerna gör stor skillnad

Det fina är att «relationsvård» inte behöver vara stora eller kostsamma saker. Ofta är det de små handlingarna som håller relationen levande, som till exempel:

  • Att göra en kopp kaffe till partnern på morgonen - bara för att ... 
  • Att skicka ett litet meddelande under dagen: "Tänker på dig".
  • Att ta en kvällspromenad tillsammans utan mobilen, bara för att prata. 
  • Att ha barnvakt och ta en spontan middag ute - eller en pizza i soffan hemma utan barn. 
  • Att skratta tillsammans, även mitt i kaoset - till exempel åt något barnet sa eller gjorde, den misslyckade pannkakssmeten. 
  • Att påminna varandra om vad som gjorde att ni valde varandra. Den första dejten, den första kyssen, pirret ni kände; prata om det och känn efter om det kan pirra lite extra i magen ...

Kärlek som ett val

Receptet på en lycklig relation - finns det? 

Kärlek handlar inte om att hoppas att den varar, utan om att välja den - om och om igen. Inte med stora, dramatiska gester, utan med de små, vardagliga valen: att ta sin del av ansvaret, att vara generös i kommunikationen, och att avsätta tid för varandra - även när det finns minst tid över.

Barn kan vara en enorm gåva för en relation. Men de sätter också allt på prov. Och kanske är det just det som gör det så viktigt: att påminna varandra om att vi först och främst är partner - inte bara föräldrar. 

Kärlek handlar om att stå tillsammans – genom små och stora utmaningar, vardagsstress och allt som livet kan föra med sig. När vi gör det stärks både relationen och familjen.

Källförteckning:

John Gottman & Nan Silver — The Seven Principles for Making Marriage Work. 

Sue Johnson — Hold Me Tight: Seven Conversations for a Lifetime of Love. 

 Terri L. Orbuch — Finding Love Again: Twenty-Five Lessons for Getting Back Out There Once the Heart Has Been Broken. 

·John Bowlby — Attachment Theory (samlade verk / artiklar)

Han, G., Alfredsson, E., Cox, L., & Psouni, E. (2023). Variation in coparenting quality in relation to child age: Links to coparents' relationship satisfaction and education. Scandinavian Journal of Psychology, 64(5), 632-643. 

Studien jag hänvisar till: 

Han, G., Alfredsson, E., Laura Cox, Elia Psouni. Variation in coparenting quality in relation to child age: Links to coparents' relationship satisfaction and education. Scandinavian Journal of Psychology, 2023, vol. 64, nummer 5, s. 632-643. 

Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos