Victoria Simonsen, 33, i skånska Sibbhult har levt med sin övernaturliga förmåga i hela sitt liv. Hon har kunnat se och uppleva saker som inte gått att förklara.
– Det började redan när jag gick i förskolan, fast då förstod jag förstås inte att personerna jag såg var döda, säger hon och berättar historien om Johan.
– Han var en kille med ljust och rufsigt hår som bar sjukhuskläder. För mig var han precis som de andra kompisarna på förskolan, med den skillnaden att det bara var jag som kunde se honom. När jag berättade om Johan uppfattades jag som ett barn med livlig fantasi, säger Victoria.
En av hennes bästa tjejkompisar gick bort i en trafikolycka när hon skulle fylla 13 år. Några månader senare stod Victoria vid hennes grav. Då såg hon ett par fötter på andra sidan graven. Hon tittade upp – och såg sin döda kompis.
– Jag blev rädd och ville verkligen bli av med min mediala förmåga. Jag försökte stänga av genom att hitta naturliga förklaringar till det jag sett och upplevt. Men det var inte helt lätt när man är mottaglig för det andliga, menar hon.
Levt tidigare liv ihop
För att lära sig hantera förmågan anmälde hon sig till en medial utvecklingskurs.
Till samma kurs anmälde sig hennes nuvarande särbo Staffan Mattisson, 50, till vardags systemutvecklare, som också upptäckt att han hade förmågor som tillhörde de andliga.
Läs även: Häxan Charlotte vägrar sätta sig i ett fack: ”Var och en styr sin egen kvast”
– För min del hade det tidigare mest varit déjà vu-känslor där jag kände igen platser och händelser, och visste vad som skulle hända härnäst. Men det reflekterade jag inte så mycket över, utan det som fick mig att upptäcka gåvan var när min hustru dog efter att ha kämpat flera år mot bröstcancer, berättar Staffan.
– Jag satt jämte henne och precis innan hon drog sitt sista andetag kände jag hur hennes själ passerade genom min kropp och vidare till en annan värld. Det var en obehaglig, isande känsla. Hon var inte beredd att lämna den här världen och jag har efteråt känt hennes närvaro, hur hon omfamnat mig.
När Victoria och Staffan träffades på kursen fick de genast tecken på att de hörde ihop.
– Jag läste Victorias aura och det var som att titta genom ett glas, jag såg både min egen bild och hennes, säger Staffan.
Victoria hade också sett en del i Staffans aura.
– Jag såg att vi varit tillsammans i tidigare liv. Men jag sa inget till honom just då …
Läs även: 10 enkla tips från en häxa: Rensa bort negativa energier
Räddades från bål
Redan innan skolåldern hade Victoria märkt att hon var rädd för stora eldar, främst då Valborgsmässobålen.
– Alla skulle dit och titta. Mig gav det bara hemska skräckupplevelser och jag förstod inte varför.
Snart såg hon i sitt inre fragmenterade bilder av sig själv brinnande på ett bål. Som om det var någonting hon varit med om i ett tidigare liv.
Senare kom det andra bilder. Någon försöker hjälpa henne bort från bålet.
Efter att hon och Staffan träffats – och blivit ett par – började saker och ting falla på plats. De var ute och gick en dag när Staffan av en händelse berättade om människor som kallat honom ”prästens son” helt utan anledning.
– Det var vid någon konfirmation som jag satt i kyrkan och en kvinna vände sig mot mig och frågade om jag kunde berätta hur nattvarden gick till eftersom jag var prästens son. Jag förstod ingenting. Det hände även vid något annat tillfälle, och jag trodde att de kanske tyckte jag såg ut som en prästson, säger Staffan.
När Staffan berättade detta för Victoria föll en pusselbit på plats, bilderna från hennes tidigare liv blev tydligare.
– Staffan var den som försökte rädda mig från häxbålet.
Läs även: Pierre Hesselbrandts känslosamma husrensning: ”Nu kan jag känna glädje igen”
Minnesbilder från tidigare liv
I hennes huvud började det också växa fram en plats där det skulle ha skett.
– När jag fick se bilder på Gudhems klosterruin som folk lagt ut på Facebook fick jag en konstig känsla, som om jag hade varit där tidigare.
När hon och Staffan var ute och körde en dag närmade de sig Gudhems klosterruin och båda fick samma känsla.
– Det är nog här det hände.
De åkte dit och Staffan drogs till kyrkogården. Victoria drogs åt motsatt håll, bort från kyrkogården och ut på en åker och ett träd.
Minnesbilderna från ett tidigare liv som utspelar sig i slutet av 1500-talet eller i början på 1600-talet, blev allt tydligare.
Hon var en föräldralös flicka, runt 17 år gammal, och botade människor med naturmediciner som hon själv framställde.
Hon träffade en ung man och blev förälskad. Det är ett förhållande som måste hållas hemligt eftersom den unge mannen är prästens son – hon en flicka utan status.
Så sker det som inte får hända när prästen avslöjar deras förbjudna kärleksrelation. Han måste skilja sonen från flickan – för alltid.
Men hur? Jo, hennes kunskaper om naturens mirakelmediciner är inget annat än en trolldom. Hon är en häxa – och sådana bränner man på bål.
Den unga kvinnan grips och anklagas av prästen för att vara en häxa.
Hon kastas i en jordhåla under en byggnad som fungerar som fängelse. Där är kallt och mörkt. Hon ser ingenting, hon känner bara fukten.
Läs även: Häxprocesserna i Stockholm: Läkekunniga kvinnor brändes på bål
– Det är sen höst, nästan vinter, och ganska kallt ute. Den enda som kommer till fängelsehålan är en nunna som har med sig vatten och bröd till mig. Nunnan vet att jag inte har någonting med trolldom att göra och vill skona mitt liv. Men hennes ord väger inget mot prästens ord. Det blir ingen rättegång, utan det är bestämt att jag ska brännas, säger Victoria.
Victoria har fått upp bilder av hur den unga kvinnan förs ut från fängelsehålan med bindel för ögonen, åker häst och vagn till en plats ute på en åker. Där ser hon ett bål av ris och ved med en påle i mitten. Den unga kvinnan förs upp i bålet och fjättras vid pålen.
– Runt om står människor, de kastar saker mot mig och skriker. Många av de som vill se mig bränd är bybor som jag hjälpt med min läkekonst. Nu vänder de mig ryggen. Jag förstår inte vad jag gjort för fel, fortsätter Victoria.
Bara en enda person gör någonting för att rädda henne – prästens son, det vill säga Staffan, hennes kärlek.
– I det jag upplevt gråter du, bönar och ber, och försöker kliva upp i bålet och ta loss mig. Men prästen och några andra män drar bort dig, säger Victoria till Staffan.
– Sedan ger prästen order om att tända bålet. Jag står där rakryggad och visar ingen rädsla. Tvärtom känner jag en enorm styrka. I samma sekund som elden slukar mitt liv hör jag en röst som säger: ’Ja, inte skulle de väl ha nöjet att höra dig böna och be i förtvivlan …? Nej, du kommer tillbaka.’
Känner sig inte välkommen
När Victoria i nutid lämnade platsen och gick tillbaka för att se vart Staffan tagit vägen hittade hon honom stående vid en familjegrav. Han pekade på ett namn.
– Det där måste vara jag, prästens son.
Och jämte graven stod den elaka prästen.
Platsen där Victoria ska ha blivit bränd är på en åker, en bit ifrån själva klosterruinen.
– Känslan är obehaglig, att jag inte är välkommen hit, säger hon.
Ändå återvände hon och Staffan dit, och känslan var densamma.
På platsen har hon träffat prästen som beordrade häxbränningen, och som dessutom tvingade sin son att se på när hans älskade slukades av lågorna.
– Prästen är en gubbe, ganska lång och med stor mage som står där i sina prästkläder. Han ser ganska gammal ut och han bär på en bok av något slag, kanske en bibel. Jag har bett honom att få se boken, men det vägrar han och vill bara mota bort mig. Han ser arg ut och säger att han inte vill ha mig där, det är helig mark. På platsen där det hände står tre stenar, lite konstigt placerade.
Läs även: Agneta Sjödin: ”Jag har varit man i 90 procent av mina tidigare liv”
Hon och Staffan har träffats i flera liv enligt Victoria.
– I ett av liven är jag en prinsessa som blir förälskad i en dräng som är Staffan.
Även det förbjuden kärlek, men det är en annan historia.
