Karin och pensionärsgänget startade rockband: ”Att det skulle vara så här kul trodde jag inte!”

Som nybliven pensionär hade Karin Rönnblom en klar idé om att hon skulle fortsätta utvecklas – och skrev in sig på en universitetskurs om AI.

– Jag tänkte, att här gäller det att hänga med! Fast efter kursen kände jag: vad ska jag ha det här till? Det kändes inte alls så spännande. Så jag tänkte att jag borde göra något helt annorlunda.

Och annorlunda blev det.

Fått ett nytt sammanhang genom musiken

Efter ett år som nybörjarbasist i bandet ”We will” kan Karin Rönnblom, 68 år, idag konstatera att hon – förutom rejäl elefanthud på fingrarna och hyfsad rutin på en rad användbara ackord – fått ett helt nytt sammanhang.

– Man ser någon göra något kul och tänker: det såg ju roligt och lite coolt ut! Men så tänker man att man inte kan, inte har tid. Så tänkte jag också, säger Karin.

– Men att det skulle vara så här kul, det trodde jag inte!

Icakuriren Kultur

Läs även: 70 är det nya 20 – de sista ljuva åren

Ytlig notkunskap

Det var när Karin Rönnblom deltog i en seniordag med SPF i Robertsfors, för drygt ett år sedan som hon för första gången kom i kontakt med kommunens musikprojekt ”Jamma generation”. Där ljöd de svängiga tonerna från ett live-band, ett senior­gäng, som nyligen kommit igång och börjat spela pop- och rocklåtar ihop.

– Jag satt där, lyssnade och tänkte: ’men gud vad kul det där verkar vara …! De gör ju detta för att det är roligt...!’

Trots att hennes musikerfarenhet var begränsad till ytlig notkunskap – vagt inlärd någon gång på 80-talet då hennes äldste son började spela keyboard – så hakade Karin på. Via mentorn Anders Häldebro fick hon träffa tre-fyra andra nyfikna seniorer, mellan 68 och 87 år och mer eller mindre noviser på musikområdet som slogs ihop till bandet ”We will”.

De fick repa in en lättare repertoar på de instrument de blev tilldelade – piano, gitarr, trummor och sång. Basgitarren blev Karins, ett instrument hon var lätt bekant med efter att hennes barn spelat just det i musikskolan.

– Men jag själv hade ju aldrig spelat bas. När jag skulle ta på mig den för första gången tänkte jag ju oj, hur är det man har på sig en gitarr, haha! Det kändes så där avigt. Jag hängde den bara runt halsen, så sa Anders ’du ska stoppa in armen där också..!’ Det var lite dråpligt.

”Jamma generation” i Robertsfors kommun

Initiativet ”Jamma generation” startades 2025 av Robertsfors kommun med tanken om det livslånga lärandet och att ge pensionärer möjlighet att spela i band tillsammans, för att skapa gemenskap genom musiken och över generationsgränserna.

Man behöver ingen tidigare erfarenhet av musik för att delta. Och av de 20-talet seniorer som hakat på hittills har fyra band bildats – några med medlemmar där alla är över 80 år. Flera duktiga etablerade musiker är med och vägleder.

Karins band ”We Will” träffas en gång i veckan och repar i kommunens lokaler – eller får en kurs i något instrument eller sång.

– Att få vara i en grupp och tillsammans få det att låta så himla bra, det är så givande – och roligt, säger Karin.

Icakuriren Kultur

Läs även: Operadonnorna har hittat bästa sysselsättningen för pensionen: ”Vi kunde helt enkelt inte sluta”

Namnet ”We will” har att göra med viljan att lära sig nytt och att vilja mera – trots åldrande. Ibland repar ­seniorerna med grupper av 12–16-åriga ungdomar och de lär sig av och med varandra. De har också haft en workshop i att skriva egna låtar, berättar Karin.

– Vi tog fem ord, bara fritt ur luften, och fick spåna utifrån dem. Det var så svårt – att hitta på en vers och sen rimma – men riktigt roligt!

Karin tränar också hemma, på egen hand fyra-fem gånger i veckan. För det behövs, konstaterar hon:

– Vilket dåligt minne man får när man blir gammal! Ungdomarna behöver inga notställ, men vi gamlingar minns inte lika bra. Jag tränar och tränar och så kommer jag fram till: nu vet jag! Så går det två dagar och jag tänker: men hur är det nu jag ska spela …? Haha!

Tre bokningar redan

Hittills har bandet bara spelat för ”de närmast sörjande” som Karin uttrycker det med ett skratt. Men en plan är att till hösten utveckla en repertoar för att kunna uppträda på kommunens äldreboenden. Och under försommaren har bandet inte mindre än tre kommande spelningar inbokade i kalendern. Repertoaren består av välkända låtar som ”Sommartider” och ”Jag vill ha en egen måne”.

– En av låtarna är ”Take me home, country roads”, den har vi jazzat upp lite, den är inte lugn och fridfull…! Den gör vi bra, den är lite tuff, så där, säger Karin nöjt.

Ibland hittar bandet på en egen refräng eller ökar takten från originalet. Själv gillar hon lite mer rock, som Bon Jovi, Creedence Clearwater – och Robertfors egna rockstjärnor Sahara Hotnights förstås, vars trummis Josephine Forsman numera också är projektansvarig på Jamma.

Icakuriren Resor och fritid

Läs även: Kaj om livet som pensionär: ”Du måste ta egna initiativ”

– Jag är alltid väldigt pigg på att fara iväg och repa, jag har lärt mig jättemycket. Här känner jag också en gemenskap. Det som man ju kan sakna efter ett helt arbetsliv. Det tror jag är väldigt nyttigt för en pensionär, säger Karin.

– Så länge man utmanas, så utvecklas man i hjärnan. Man brukar ju tala om att korsord är så nyttigt för att hålla igång hjärnan när man är pensionär, och det stämmer ju säkert. Men för mig är det en alldeles för lugn sysselsättning. Jag blir stressad av att det går så sakta, haha. Men det här ..! Jag önskar att andra får denna chansen, eller snarare: tar chansen. 

Några andra rockveteraner