Mia Parnevik drabbades av svår ångest: ”Jag trodde man kunde välja hur man mår”

När vi egentligen skulle ha träffats för några månader sedan fick intervjun ställas in med kort varsel. Anledningen var betydligt trevligare än de flesta avbokningar. Mia fick rycka in som barnvakt åt sina tre barnbarn när dottern Penny plötsligt fick förvärkar och åkte in till förlossningen för att välkomna ännu ett barnbarn till världen.

På frågan om barnbarnen känns som livets efterrätt ­behöver Mia Parnevik inte fundera länge.

– Ja, men det är verkligen så. Jag njuter så vansinnigt mycket, hinner stanna upp och vara närvarande på ett ­annat sätt än när jag var mitt uppe i småbarnsåren.

Utspridd familj

Trots att Mia och Jesper aldrig haft några konkreta planer på att lämna sitt hus i Florida har barnbarnens ankomst fått henne att längta allt mer efter Sverige.

– Vi har kvar vårt radhus i Åkersberga och bor där när vi är hemma i Sverige. Eller i en gäststuga hos Penny och Douglas.

Phoenix arbetar som skådespelare i Los Angeles, Philippa bor i New York, Peg reser runt och turnerar lite överallt och Penny bor här i Sverige. Men att familjen är utspridd över flera kontinenter bekymrar henne inte nämnvärt – familjen utgör fortfarande navet i Mias liv.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Bengt Magnusson minns sitt värsta ögonblick som nyhetsankare: ”Efter sändningen kom tårarna”

– Så länge barnen och barnbarnen får vara friska och må bra spelar det ingen roll var de bor. Det är förstås en större utmaning att samla alla numera, men vi försöker ses regelbundet. Jag älskar att barnen fortfarande vill komma hem till oss och hänga med sina gamla föräldrar, säger Mia med ett leende.

Mia Parneviks bok Leka livet

Samtidigt som familjelivet fortsätter att vara hennes största glädjekälla har det ­senaste året också präglats av en annan milstolpe. För drygt ett år sedan gav Mia ut själv­biografin Leka livet, där hon ovanligt öppet berättar om sitt liv vid sidan av en av Sveriges mest framgångsrika golfspelare.

– Det var jag som bokade resor och hotell och såg till att Jesper hade allt han behövde för att kunna prestera på topp. Vi har alltid varit Team Parnevik.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Peter Haber är hård mot sig själv – trots tittarnas kärlek: ”Jag är enormt självkritisk”

Boken skildrar ett liv fyllt av resor, tävlingar, familjeäventyr och oväntade möten.

– Att skriva boken blev nästan som en form av terapi. Jag insåg att jag varit en riktig galenpanna många gånger, säger hon och skrattar. Samtidigt blev jag påmind om hur otroligt mycket vår familj har fått uppleva tack vare golfen. Jesper ville alltid ha med oss, oavsett var i världen han skulle spela. Idag känner jag en enorm stolthet över den resa vi har gjort tillsammans.

Men boken handlar inte bara om familjelycka, golf och framgångar. Den skildrar också den period i Mias liv som kom att förändra henne i grunden.

Tuff tid efter hysterektomin

När hon var omkring 40 år genomgick hon en hysterektomi. På grund av myom, cystor och en omfattande cancerhistorik i släkten opererades både livmodern och äggstockarna bort. Konsekvensen blev att hon över en natt kastades in i ett tidigt klimakterium.

Idag kan hon rada upp de klassiska symptomen utan att tveka: Nätterna då hon vaknade genomsvettig. Humörsvängningarna. Tröttheten.

Men det värsta var något annat.

– Jag kände inte igen mig själv längre.

Hon beskriver hur hon kände sig missförstådd av omgivningen, hur konflikterna med Jesper blev fler än under de två decennier de tidigare levt tillsammans och hur hon gradvis tappade kontakten med den person hon brukade vara.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Tv-ankaret Nike Nylander fyller 60 år: ”Jag är inne i en väldigt existentiell tid i livet”

Tuffast av allt var den lik­giltighet som smög sig på. Det som först framstod som hormonella förändringar utvecklades så småningom till en djup psykisk kris. Hon drabbades av svår ångest, fördes till psykakuten och kämpade periodvis med självmordstankar.

– Plötsligt hamnade jag i ett bottenlöst mörker. För första gången i mitt liv fick jag uppleva ångest. Jag ville inte längre leva, säger Mia.

Fortfarande, många år senare, har hon svårt att tala om perioden utan att bli känslosam. I boken berättar hon hur hon bankade ­huvudet i väggen när hon duschade tills blodet rann och hur hon en dag bestämde sig för att avsluta sitt liv genom att simma rakt ut i Stilla havet. Planen var att fortsätta tills kroppen inte längre orkade bära henne.

– Jag upplevde att mina barn skulle få det bättre utan mig. Jag var arg, ledsen och frustrerad hela tiden. På riktigt trodde jag att de skulle få ett bättre liv om jag inte fanns kvar.

Hade svårt att förstå Jespers panikångest

Efter den djupa krisen kom också en smärtsam insikt. Mia erkänner att hon fram till dess hade varit relativt förskonad från både oro och ångest. När Jesper genom åren kämpat med prestationsbaserad panik­ångest hade hon ofta svårt att förstå honom fullt ut.

– Jag trodde på riktigt att man kunde välja hur man ville må. Jag har alltid varit en ­sådan person som tycker att ­livet blir roligare om man leker. Så såg min uppväxt ut: Vi spelade brännboll, klädde ut oss, hittade på shower och hade väldigt roligt tillsammans. Jag trodde att ångest var något man på något sätt valde att gå in i. Därför inser jag idag att jag nog inte hade särskilt mycket empati för Jesper eller andra som hamnade i mörkare perioder i livet, säger Mia.

Tidningen Hälsa Hälsa

Läs även: Så vände Maria klimakteriet till sin starkaste tid: ”Det är nu kvinnans verkliga kraft börjar ta plats”

Men nu förstod hon att känslorna var verkliga. Det handlade inte om bristande vilja, dålig attityd eller att ”rycka upp sig”.

Vad fick det att vända?

– Den där gamla rösten långt där inne ville fortfarande leva. På något sätt blev det en vändpunkt. Efter försöket att dränka mig själv insåg jag att jag behövde ta reda på varför jag mådde som jag gjorde.

Viktigt att prata öppet om klimakteriet

Vändningen kom med hjälp av en nära vän.

– Vår vän Elin, som tidigare var gift med Tiger Woods, tipsade om sin terapeut. Genom terapin började jag sakta förändra mitt sätt att tänka. Men det tog nästan två år innan jag verkligen började hitta tillbaka till mig själv igen.

Under de år då Mia kämpade som mest var det fortfarande relativt ovanligt att offentliga kvinnor talade öppet om klimakteriet och dess konsekvenser. Något hon tycker är viktigt.

– Ja, det betyder jättemycket. För nästan tjugo år sedan pratade kvinnor inte alls om klimakteriet. Att personer som Tilde de Paula, Camilla Läckberg och andra sätter ord på något som hälften av jordens befolkning går igenom är superbra. För den som mår riktigt dåligt kan det vara avgörande att känna att man inte är ensam.

Men du själv valde aldrig hormonbehandling?

– Jag förespråkar verkligen att man tar all hjälp som finns att få. Det är alldeles för många kvinnor som lider i onödan. Men för min egen del var hormoner aldrig riktigt ett alternativ. Jag var, idiotiskt nog kanske, väldigt envis och ville klara av det på egen hand. Dessutom avrådde min amerikanska läkare hormonbehandling på grund av den cancerhistorik som finns i min släkt.

40 år med Jesper

Mitt i allt det svåra fanns Jesper kvar. Mia berättar att han hela tiden var tydlig med att han inte tänkte lämna henne – men också med att deras situation inte kunde fortsätta som den gjorde.

– När någon man älskar mår dåligt eller blir sjuk bär man mycket på sina axlar. Det vet jag också. Jag har funnits där för Jesper många gånger genom åren när han haft det svårt. Det har aldrig varit något att fundera över, det gör man för varandra. Men det är också oerhört smärtsamt att se någon man älskar kämpa utan att kunna ta bort det som gör ont.

Idag har Mia och Jesper varit ett par i över fyrtio år och kärnan tror Mia handlar om deras aldrig sinande passion för varandra. I sin bok beskriver hon deras sexliv och hon betonar att passionen inte behöver ta slut efter en viss ålder, man kanske bara behöver hitta ”nya tillvägagångssätt”.

Tidningen Hälsa Hälsa

Läs även: Johanna Hector: ”Yoga ska inte bara gå att utföra i tysta vita salar”

– Jag har kunnat känna komplex både över min vikt och mina rynkor, men Jesper tycker alltid att jag är det snyggaste som finns. Sex är en viktig del i relationen. Det kan börja med en enkel promenad, att bara hålla hand ­eller kramas som sedan leder till mer.

Hon ler och menar att efter så många år ihop uppstår en särskild sorts samhörighet. Mia beskriver Jesper som sin allra närmaste person.

– Han betyder allt för mig. Vi har fortfarande väldigt ­roligt ihop och har lärt oss älska varandras tillkortakommanden och stöttar varandra när livet är svårt. Vi har alltid kunnat vara sårbara och ärliga mot varandra.