Intervjuer

Annette, 64, fick praktisera på en smådjursklinik: ”Det känns fantastiskt att jag fick min dröm uppfylld”

Det dröjde mer än ett halvt sekel, men till slut fick Annette sin dröm uppfylld – tack vare Hemmets Journal. Tidningen var med när hon under en dag fick praktisera på en smådjursklinik och följa veterinärernas arbete.

Två personer i svarta arbetskläder står leende utanför en byggnad.
Annette och ägaren Martina utanför Veteriet i Mariestad där Annette fick praktisera för en dag.
Annons

Katten Iris har fått en klo i ena ögat, labradoren Mario ska få stygnen borttagna efter en tidigare operation och flera pälsklingar ska få sin årliga vaccination.

Det är ett intensivt tempo på smådjurskliniken Veteriet i Mariestad när Hemmets Journal-läsaren Annette Anlind kommer på besök för att få följa veterinärernas arbete på nära håll.

– Jag har alltid varit fascinerad av veterinäryrket, säger hon. När jag var ung hade jag till och med själv planer på att utbilda mig till veterinär.

Men det blev inte så. Det blev en karriär inom läkemedelsindustrin. Drömmen om att en dag få ­prova på veterinäryrket har hon dock alltid burit med sig. Därför var Annette en av alla våra ­läsare som i våras skickade in tävlingskupongen till vår årliga tävling ”Hemmets Journal uppfyller dina drömmar”.

Veterinär undersöker en svart och brun hund i ett rum med två andra personer intill.
Veterinären Hampus Dahlström undersöker mittelspitzen Mimmi och Annette och Mimmis matte följer vad som händer.

I slutet av mars fick hon beskedet att hon är en av de fyra läsare som vi har en realistisk möjlighet att hjälpa under året.

– Vad glad jag blev. Jag är uppvuxen på en mindre gård utanför Uppsala där mina föräldrar hade lite kor och grisar. Varje gång veterinären kom sprang jag ut till ladugården eftersom jag alltid haft ett stort djurintresse.

Annette Anlind

Ålder: 64 år.
Familj: Maken Roger, 68.
Bor: I villa i Mariestad.
Gör: Laboratorieingenjör.

Är ofta dagmatte

När drömmen om veterinärutbildningen stoppades på grund av de höga betygskraven utbildade sig Annette i stället till djurskötare på en djurpark.

– Men jag jobbade inte som det heller. I stället har jag jobbat inom läkemedels­industrin på ­laboratorium i 40 år.

Kärleken till djur har dock inte svalnat. I många år hade hon och hennes man Roger en schäfer. Sedan några år är hon regelbundet dagmatte åt grannarnas lilla havapoo (en korsning mellan en bichon havanais och en dvärgpudel) Selma.

– Vi kan tyvärr inte ha en egen hund eftersom vi tillbringar varje vinter i vårt hus i Thailand. Därför känns det bra att regelbundet kunna ”låna” Selma, säger Annette som också skrev i sitt tävlingsbidrag att hon helst skulle ­vilja följa veterinärers vård av smådjur, inte kor, hästar och grisar som familjen hade när hon var barn.

Två personer klappar en ljus hund i ett rum med blommig tapet.
Annette med hunden Mario, som fått en böld bortopererad, och hans matte Siv Carlén.

När Hemmets Journal började undersöka möjligheterna att uppfylla hennes dröm hittade vi den relativt nystartade smådjurskliniken Veteriet i Mariestad.

Den drivs av veterinären Martina Ekström, 37, och består av ytterligare tre veterinärer och tre djursjukskötare. Den är huvudsakligen inriktad på vård av hundar, katter, kaniner, marsvin och hamstrar.

– Huvuddelen av våra patienter är hundar och katter, med en liten övervikt av hundar. Vi är en liten klinik jämfört med de stora djursjukhusen och vi tar emot ett 20-tal patientbesök per dag, berättar Martina som arbetat som veterinär sedan 2016.

Mest hektiska tiden

När Martina fick höra talas om Annettes dröm ställde hon sig genast positiv till att hjälpa till. En tidig fredag kom tidningens utsända därför på besök till Veteriet tillsammans med en förväntansfull Annette.

– Det är alltid på förmiddagarna som vi opererar så det är då det händer som mest här, berättar Martina när hon tar emot oss.

Två veterinärmedarbetare undersöker en katt på en brits i en ljus mottagning.
Veterinär Martina undersöker, med Annettes hjälp, katten Iris.

Martina visar sedan på sin dator vilka operationer och vaccinationer som är planerade under dagen och vilka ­Annette med djurägarnas tillstånd kan få vara med vid.

Bland patienterna på listan hittar vi den 11-åriga mittel­spitzen Mimmi som ska få tandvård och Heidy, en miniature american shepherd som ska få sin ett­årsvaccination mot valpsjuka, kennelhosta och en rad andra sjukdomar.

Även en hund som skulle kastreras var inbokad, men i det fallet lämnade ägaren återbud.

– Det är sådant som händer, säger Martina. I det här jobbet, när man har med djur att göra, kan man aldrig exakt veta vad som kommer att ske.

Kattens öga räddat

En av katterna som ska på återbesök är den lilla honan Iris som riskerade att bli blind på ena ögat efter att ha blivit klöst av en annan katt.

– Vi tror att ögat kan räddas. Jag opererade henne för drygt en vecka sedan och sydde ihop hennes hornhinna. I värsta fall får vi ta bort ögat. Katter kan klara sig med ­enbart ett öga.

Men när Martina under­söker Iris öga med hjälp av Annette som håller i katten och klappar den visar det sig att hornhinnan har läkt fint och att ögat har räddats.

Närbild av händer som undersöker en katt med ett handhållet verktyg.
Katten Iris har opererats i hornhinnan och veterinär Martina kan konstatera att det läker bra!

– Det ser mycket bra ut, ­säger Martina och tillägger med ett leende att Iris är ett passande namn för patienten.

På ett djursjukhus hade Iris vård enligt Martina kostat mer än sex gånger så mycket som hos henne.

– Jag vill slå ett slag för att det finns alternativ till dyra djur­sjukhus. Självklart kan vi inte ge samma vård som ett specialutrustat djursjukhus, men vi kan göra ett försök och vi skinnar inte djurägarna på ­deras pengar.

När Annette lyft upp Iris i famnen och överlämnat henne till ägaren Magnus Johansson får vi beskedet att det är dags för labradoren Marios återbesök på Veteriet.

Husse får vara med

I ett mottagningsrum sitter Marios ägare Siv Carlén och följer veterinären Hampus Dahlström intresserat med blicken när han lägger upp hennes hund på en undersökningsbrits.

– Min filosofi är att det är viktigt att husse eller matte är med så mycket som möjligt vid behandlingen. Det gör att både de och djuren känner sig tryggare.

Annette klappar Mario lugn och hjälper sedan till när Hampus Dahlström avlägsnar stygnen som han sydde Mario med, när han drygt en vecka tidigare opererade bort en böld som satt illa till ovanför hans ena öga.

– Det är inte ovanligt att hundar och katter får knölar och bölder. Oftast är de god­artade, säger Hampus Dahlström.

Efter ytterligare några patientbesök är Annette nöjd med sin dag som ”praktikant” på veterinärkliniken.

– Den här dagen har jag sett fram emot länge. Det känns fantastiskt att jag fick min dröm uppfylld, säger hon.

Fler drömmar väntar

Under hösten kommer du i Hemmets Journal också kunna läsa om Ing-Britt ­Filipsson som fick sin dröm om att delta vid en arke­ologisk utgrävning uppfylld, hur sticknings­intresserade Elin Ottosson får se hur ull blir till garn och när Gunilla Larsson får lära sig mer om solsystemet på ett observatorium.

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos