Adoptionen gav regissören Edward af Sillén prestationångest: ”Jag måste göra mig förtjänt av det jag fått”

Han kommer från en direktsändning i Sveriges Radio när han kastar sig ur en taxi vid sceningången till Oscars­teatern i Stockholm. Han är försenad och studio­svetten sitter kvar i pannan när vi improviserar en plats för intervjun i den folktomma salongen på teatern. Men om bara några timmar drar farsen ”Trassel” i gång och lokalen kommer att vara fylld av människor som har hysteriskt roligt, för Edward af Sillén kan få folk att skratta, både med sina manus och sin regi.

– Fars är en genre som nästan tappats bort. Men nu tar vi tillbaka farsen till scenen igen. Det är komedi i väldigt högt tempo, musikaliskt, ofta halsbrytande, fysiskt, med roliga missförstånd och en lögn, som föder en ny lögn och så snurrar karusellen snabbare och snabbare.

”Trassel” på Oscarsteatern

Utanför samma sceningång där vi möts idag, stod den helt okände Edward en gång för länge sedan och väntade på Oscarsteaterns drottning, Vicky von der Lancken. Edward erbjöd sig att dra sladdar, brygga kaffe eller vad som helst bara för att få in i fot i teatervärlden.

– Vicky var vänlig och önskade mig lycka till. Men aldrig i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att jag en gång skulle få regissera ”Ängla­gård” och kome­din ”Trassel” av Ray ­Cooney här på teatern.

– Dessutom med ­flera av landets största komiker, tillägger han.

För i ensemblen ser vi bland andra Sussie Eriksson, Robert Gustafsson, Peter Dalle, Anders Jansson, Ola Forssmed och Hanna Dorsin.

– När jag växte upp som ensambarn hemma i Bromma spelade jag in farser från tv på VHS, tittade på dem om och om igen och lärde mig replikerna utantill. När andra ungdomar mimade till Michael Jackson så mimade jag till Ulf Brunnberg eller Birgitta Andersson, säger Edward och skrattar gott åt minnet.

Kommenterat Eurovision Song Contest i 14 år

I över två decennier har han varit en av svensk underhållnings mest älskade regissörer, med filmer som ”Ett sista race” och ”En del av mitt hjärta”, och med manus till succéfilmen ”En underbar jul”. Han ligger bakom mängder av shower, med bland annat Måns Zelmerlöw, Per Andersson och Pernilla Wahlgren. Inte minst har han kommenterat Eurovision Song Contest de senaste 14 åren. Nu senast med Petra Mede i Basel.

– När jag fick uppdraget första gången oroade sig mina föräldrar för att jag skulle börja sluddra och stamma när det var direktsändning.

Edward gillar nämligen bäst att ­verka men inte synas, och får lätt ångest när han står på scen. Han har dock framträtt i helfigur i tv, som i juryn i ”Talang” och i ”Muren”.

Det har alltså gått väldigt bra för killen som ville dra sladdar och brygga kaffe, men Edward tycker det är svårt att prata om framgång, han säger att han är så lyckligt lottad och vill hellre prata om ”hundåren”, som han kallar det. Men har denne ”lucky duck” verkligen haft några?

– Ja herregud, ja. Jag kom in tidigt i branschen men det tog många år innan jag kunde livnära mig på detta.

Han berättar hur han delat läget med många andra i samma situation. Som när han serverade på den lilla restaurangen Torget i Gamla stan och brukade prata musik med en kille i köket.

– När jag såg Danny Saucedo slå igenom i Idol så ropade jag rakt ut ”men det är ju diskplockaren!”.

När Edward var 20 så började han ståuppa på lokal nivå. Och så kom det otroliga erbjudandet. Dåvarande programledaren för Måndagsklubben i ­Kanal 5, Anna Wennerholm, arrangerade en överraskningsfest för sångerskan Carola och när hon sett Edward på scen erbjöd hon honom på rak arm att uppträda på festen.

– Lill-Babs stod på scen, precis före mig var det Nanne Grönvall och sen skulle jag upp, 18 år gammal, och köra en stand up för Carola som jag inte kände och som inte visste vem jag var.

Edward af Sillén sparkades från Melodifestivalen

Men hans ganska snälla ”roast” gick hem, både hos födelsedagsbarnet Carola och hos publiken. Och så småningom fick han erbjudande av Christer Björkman att jobba som artistkoordinator på Melodifestivalen. Som Edward började med att sumpa rejält.

– Jag satt på nätet och skrev slarvigt att Pernilla Wahlgren var för gammal för en låt som hette ”Alla flickor”. Med buller och brak kom detta ut i pressen, jag var på löpsedlarna tre dagar i rad och jag fick sparken från Mellon. Och det skrevs krönikor om att ”den här killen hör vi aldrig av igen”.

Men Edward bet huvudet av skammen och väntade ut Pernilla, återigen vid en sceningång, och bad henne helt enkelt om ursäkt.

– Och då svarade hon att ingen under hela hennes karriär någonsin hade kommit och bett henne om ursäkt för något liknande.

Ingen av dem anade då att de så småningom skulle samarbeta i flera av Pernillas shower, bland andra succén ”Pernilla Wahlgren har hybris” från 2020. Men just då, efter att ha blivit sparkad från Mellon var vägen tillbaka en rejäl uppförsbacke för Edward.

– Men mitt i detta jättemörker ringde Sissela Kyle mig och undrade om jag ville skriva och regissera gaygalan. Och då tänkte jag, har hon inte hört om det pinsamma med Pernilla? Så jag sa att jag inte kan. Då sa Sissela till mig ”Jaha, du menar för det där i Mellon? Det spelar ju ingen roll, kan vi ses i morgon?” Så jag kan säga att Sissela Kyle faktiskt räddade mitt liv. Så kändes det i alla fall.

Upptäckte tidigt att han var homosexuell

En stor upptäckt i Edwards liv var att han kunde få andra att skratta, och att det var ett sätt att bli omtyckt. På kvällarna satt Edward i sitt pojkrum och skrev skämt för att imponera på en fotbollskille han var kär i på grundskolan.

– Nästa dag så väntade jag in honom på tunnelbanan och då fick vi en stund från Brommaplan till Abrahamsberg. Och när jag fick honom att skratta så såg han mig. De flesta har varit med om olycklig tonårskärlek men som gay-­tonåring är de flesta kärlekar olyckliga. Det gick som det gick, men jag blev manusförfattare tack vare denne Robert.

Edward upptäckte tidigt att han var homosexuell och han väckte uppmärksamhet redan i tidiga tonåren när han gick till skolan i Bromma med nagellack och smink.

– I jakten på identitet var jag väldigt tydligt gay. Och visst fick jag knuffar och en och annan käftsmäll.

Men när någon en dag hade klottrat ”bögjävel” på hans skåp, så valde Edward att skriva en artikel i skoltidningen.

– Jag använde mobbarnas attack för att skriva rakt ut att jag är gay, och vad fan spelar det för roll? Det var mitt sätt att komma ut.

Adopterad från Brasilien

Edward kom som adoptivbarn från ett barnhem i Brasilien till ett parhus i Bromma. Han är född under mycket fattiga omständigheter i den brasilianska staden Blumenau dit hans blivande mamma Judith, amerikanska från Florida, och pappa Claes från Blackeberg kom för att adoptera.

– Jag fick en chans på miljonen, men det gav mig också en prestationsångest som ung, jag led av en känsla av att jag måste göra mig förtjänt av det jag hade fått.

Visst är han nyfiken på sina rötter, men han tror inte att det finns så mycket att hitta där.

– Jag vet inte vilka de biologiska föräldrarna är men jag förstår situationen, det var väldigt ungt och fattigt och de kunde inte ta hand om mig. Jag tror inte ens att de lever, sorgligt nog.

Men en dag vill han ändå besöka ­födelsestaden.

– Jag har skjutit på det för jag har tänkt att jag ska göra det när jag har stödet av att dela det med någon. Men jag har inte haft en ring på fingret tidi­gare, så nu kanske det är dags, säger Edward.

Edward af Sillén vill bli pappa

Det var mitt under en intervju i ­”Eftermiddag i P3” med Hanna Hellquist och Christopher Garplind som de såg ringen.

– Och jag tänkte, okej då. En ring på fingret är svår att gömma, och jag vill ju inte dölja att jag är kär och lycklig. Jag friade på vår treårsdag under en resa till Asien i våras, över en god dumpling, jag gick ner på knä och han sa ja, säger Edward och ser lycklig ut.

Han har också många gånger pratat om hur gärna han skulle vilja bli pappa. Och allra helst skulle han vilja adoptera ett barn från Brasilien.

I adelssläkten af Sillén, med sköld i Riddarhuset, är det tradition att göra ­efternamn av sin pappas namn och lägga in det som mellannamn. Så genom pappa Claes blev det Edward Claesson af Sillén. Och så får framtiden utvisa om det kanske blir en liten brasiliansk Edwardsson af Sillén.

– Åren går men jag hoppas att det kan bli så. Det är ju extra krångligt som gay att få adoptera, men det vore ju det perfekta sättet att få betala tillbaka.