Vi ses på hotell Rival i Stockholm och på väggarna finns fotografier med många av samtidens stora skådespelare, ”jag tror att jag ska finnas här någonstans…”
Sissela är snyggt klädd i grön kilt och med det blonda håret i en perfekt page. En kopp te och en ganska minimal svampsmörgås senare, är vi igång.
Sissela Kyle
Ålder: 67 år.
Familj: Sambon Per Naroskin, 64, barnen Martina, 37, och Hjalmar, 33, barnbarnen Stella, 6, och Olivia, 1, 5 år.
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Gör: Skådespelare och regissör.
Aktuell: Med scenshowen “Min föreställning om mamma” som är på turné runt om i landet. Regisserar Lena Anderssons “Studie i mänskligt beteende” på Stadsteatern i Stockholm, premiär den 7 mars. Regisserar i höst Per Naroskins pjäs “Nån måste göra det”, en ”pocketmusikal” med Helen Sjöholm och Gunilla Backman.
Showen ”Min föreställning om mamma”
I oktober hade showen ”Min föreställning om mamma” premiär och Sissela har sedan dess – om hon hade haft den läggningen – kunnat surfa fram i tillvaron med hjälp av publikens ovationer. Föreställningen har hyllats på både längden och tvären. ”Från första stavelsen har hon publikens totala uppmärksamhet i en storslagen gestaltning av ett lika storslaget kvinnoliv” skrev till exempel Dagens Nyheter.
Eftersom Sissela också utsetts till Sveriges roligaste kvinna måste första frågan bli – apropå showen – kan man skämta om allt? För förmodligen är Sissela den enda komiker som kan återge sin mammas dödsrosslingar, samtidigt som hela publiken skrattar.
– Men det är så mycket mamma! säger Sissela, som aldrig tvekade att ta med scenen i föreställningen. Hon var så stark in i det sista. Flera gånger hade vi räknat bort den där lilla orörliga, nästan osynliga gestalten i sängen, när hon vaknade upp och levererade ännu en oneliner.
– Hon hade kvar sitt intellekt och sin formuleringsförmåga in i det sista.
LÄS ÄVEN: Skådespelaren Marie Göranzon: ”Jag är nyfiken på hur det skulle vara att leva ett annat slags liv”
Sissela Kyles mamma Gunhild – Sveriges första professor i kvinnohistoria
Mamma, det är Gunhild Kyle, Sveriges första professor i kvinnohistoria. Hon gick bort 2016, 94 år gammal, men som sagt knivskarp in i det sista.
– Mamma var en briljant, rolig, dyster och en rasande arg människa, så fruktansvärt bra. Hon var nästan död, ändå var hon så bra och klok, säger Sissela och ger ett exempel som aldrig fick plats i föreställningen:
– Jag och en väninna sitter och läser 1600-talspoeten Stiernhielm för mamma på sjukhuset och vi diskuterar hans språk. ”Vad konstigt det låter, är det nån dialekt?” Då hörs mammas röst ifrån det där knytet i sängen: ”Observera att rikssvenskan ännu inte var uppfunnen”.
– Det är ju så galet. ”Observera att”… Nej, man kunde aldrig räkna ut min mamma, säger Sissela.
Efter att från början ha tänkt skriva en bok om Gunhild, kom Sissela fram till att historien om mamma nog skulle göra sig allra bäst på scenen.
– Jag ville berätta om mammas kamp och gärning, om hennes ångest och glöd. Men också om ett liv, ett kvinnoliv. Hennes frigörelse kom parallellt med kvinnorörelsen. Mamma gjorde forskarkarriär, samtidigt som hon hade fullt ansvar för hem och barn.
”Jag har verkligen varit en motståndare till döden”
Men det är också en föreställning om döden, om att förbli en människa att räkna med ända till slutet. Hur det är att bli beroende av andra, när man är van att klara sig själv. Gunhild var helt blind när hon gick bort och det finns en del fruktansvärt roliga scener när mamman med ”sitt cyklopöga” ändå lyckas förmedla skarpa omdömen.
Har du ändrat inställning till döden idag?
– Jag har verkligen varit en motståndare till döden och ogillat hela idén. Särskilt har jag ogillat vetskapen om att man ska dö, ”tack för informationen, men jag klarar mig jättebra utan den”.
– Men idag har jag blivit mycket mer accepterande över att det tar slut. Det får vara så, jag är nöjd med mitt liv.
Den stora ”dödspaniken” har hon också redan klarat av. Hennes pappa gick bort när Sissela skulle fylla 50 år och det fyllde henne med en plötslig och skrämmande insikt.
–Jag ska dö, allt kommer att ta slut. Och jag blev jätteledsen över den tanken. Herregud, ska jag inte få sitta i solen och dricka kaffe mera, det är ju svintråkigt…
LÄS ÄVEN: Skådespelaren Philip Zandén: ”Jag blir rasande när folk talar högt i mobilen”
Så Sissela, som var mitt uppe i att spela i musikalen ”Singin’ in the rain”, beslöt sig för att byta spår.
– Jag kunde inte fortsätta som jag gjorde, det kände jag så starkt. Jag ville känna livet och hinna stanna upp. Jag ville sitta på en sten och titta på en annan sten.
– Sedan var jag kanske inte så bra på det, rätt värdelös faktiskt, men jag ville ändå försöka.
Resultatet blev att Sissela delvis kastade loss från institutionerna och istället satte upp sin första egna show. Calle Norlén pushade på och tillsammans skrev de manus till ”Dina dagar är räknade” – som också handlar om döden. Det blev en stor framgång och Sissela spelade den sammanlagt 150 gånger.
– Det blev lite som terapi för mig. Jag slutade göra stora roller på teaterscenen och gjorde istället mer tv och film. Men framför allt så började jag regissera.
Sissela Kyles knep för att inte bli stressad
Sissela Kyle har ofta kallats för Sveriges humordrottning, känd för att med orörlig min leverera eleganta bitskheter från scenen. Nyligen har vi också sett henne spela en Magdalena Andersson-lookalike statsminister i TV4-serien ”Doktrinen”. Idag är hon dock lika mycket regissör, pensionär och farmor som skådespelare, något som tycks vara den perfekta mixen för snart 68-åriga Sissela.
Men frågan är hur mycket pensionärsliv som hinns med? ”Min föreställning om mamma” fortsätter att turnera hela våren, och samtidigt ska hon regissera Lena Anderssons ”Studier i mänskligt beteende”, på Stadsteatern i Stockholm, och till hösten ska hon sätta upp en nyskriven pjäs av sambon Per Naroskin med Helen Sjöholm och Gunilla Backman i huvudrollerna.
LÄS ÄVEN: Stresskäke: Så botar du en käke som knäpper, knastrar och gör ont
Som tur är har hon en superkraft som gör att hon aldrig blir stressad, avslöjar hon. Det är hennes hemlighet som hon mer än gärna sprider: att sova middag.
– Det är en ”skill”, en egenskap som jag har. Jag sover några minuter varje dag. Det liksom renar mig och ger mig nya energi. Att jag aldrig har gått in i väggen tror jag är för att jag kan sova middag.
Sissela Kyle växte upp i ett akademikerhem i Göteborg, med pappa Pieter, mamma Gunhild och storebror Jörgen. Hon upptäckte tidigt att hon hade förmågan att få andra att skratta och satte redan som barn upp olika små teaterföreställningar.
– Jag kommer från en väldigt humoristisk familj. Min bror är jätterolig, precis som min pappa var, men mamma var nog allra roligast, så otroligt associativ och snabb i sina kommentarer.
Visste att hon ville bli skådespelare
Att Sissela skulle bli skådespelare visste hon tidigt, och det fanns inget tvång på att istället göra en akademisk karriär.
– Tvärtom, både mina föräldrar tyckte båda att det var väldigt roligt att jag blev skådis. Jag har aldrig känt att det inte skulle duga på något vis.
Barndomens mörka stråk handlar om föräldrarnas skilsmässa som Sissela beskriver som ”fruktansvärd”. Sissela var 14 år gammal och flyttade så småningom med sin mamma till Västerås där Sissela gick i gymnasiet.
– Pappa var så sårad och ledsen, så in i märgen förtvivlad, att de aldrig pratade med varandra igen. Medan mamma, hon drogs med skulden över att vara den som lämnat. Det är en väldigt mörk historia, tyvärr.
Att mamma Gunhild hela tiden drog dubbla lass under äktenskapet, var det ingen som reflekterade över då.
– De arbetade båda som lärare och pendlade mellan Göteborg och Partille där vi bodde. Efter jobbet handlade mamma och lagade mat, medan pappa gick och lade sig och vilade. Sedan fick jag väcka honom när det var dags att äta.
– Jag tror det kom som en fullkomlig överraskning för honom hur mycket det var att göra i ett hem när han och mamma var skilda. Jag minns när jag hälsade på pappa i radhuset, vi var som rövarna i Kamomilla stad. Det fanns ingen mat, inga rena kläder, vi var helt handfallna, pappa och jag.
LÄS ÄVEN: Maximteaterns vd Ellen Tejle fick barn och chockbesked samtidigt
Gunhild Kyle arbetad i motvind
Trots sin begåvning fick Gunhild hela tiden arbeta i motvind. Kollegorna, som främst var män, gjorde knappast vågen över hennes professur. ”Kvinnohistoria, var det verkligen ett riktigt ämne?”
– Men mamma hade också sin svärta att släpa på i hela livet. Hon blev deprimerad och slöt sig stundtals i ett stumt skal som jag förgäves försökte knacka på. Hon hade grandiosa förväntningar på sig själv och tyckte aldrig att hon dög.
– Det här var ingenting hon någonsin pratade om, jag tror hon tyckte det var egoistisk och självupptaget att må dåligt.
Har du sluppit svärtan?
– Ja, varken jag och min bror har ärvt föräldrarnas tungsinne. Jag är nog ganska glad i mig själv. Jag tycker om att dricka en kopp kaffe, fylla mina lungor med luft, och samtidigt känna en tillfredsställelse över livet.
5 snabba frågor med Sissela Kyle
Paradrätt: Vegetarisk lasagne (Sissela är med i gastronomiska akademien.)
Motto: “Jag vill gärna vara en anständig människa”.
Läser: Läser jag om Göran Tunströms ”Juloratoriet”. Den är så bra att jag blir tokig.
Tittar på: Väldigt gärna på “Kontrapunkt” i SVT. Det tycker jag är jätteroligt.
Person jag velat träffa: Anna Whitlock.
Föll för Per Naroskins humor
Sedan 19 år tillbaka är Sissela tillsammans med Per Naroskin, psykolog och författare, och en av rösterna i radions ”Spanarna”. Det var också där i radiostudion de träffades för första gången.
Vad föll du för?
– Hans humor och intelligens – det är ju de bästa egenskaperna man kan ha, eller hur? Vi har fortfarande oavbrutet kul tillsammans och för ett ständigt pågående samtal.
Det väckte länge uppmärksamhet att paret under många år fortsatte att vara särbos. Det var ett perfekt upplägg, tyckte båda två. Inga kompromisser, mycket egen tid, men också tid att längta efter varandra.
Men nu är de sambor sedan snart tre år, i en stor gemensam lägenhet, belägen på söder i Stockholm. Beslutet att flytta ihop, påskyndades lite av att Sissela blev sjuk i covid 2021. I två veckor låg hon på sjukhus, med syrgas. Det är en fruktansvärd känsla att inte få luft, förklarar Sissela.
– Jag hade inte ont, jag hade ingen ångest, och jag trodde aldrig att jag var nära att dö, även om jag kanske var det. Jag fick proppar i lungorna, men eftersom det här var i andra svängen av covid så fick jag rätt behandling på en gång.
– Att jag var sjuk kanske bidrog till att vi förstod hur mycket vi ville vara med varandra.
Vad saknar du mest med din mamma?
– Att diskutera med henne, hon var en så klok person. ”Vi frågar Gunhild”, sa vi alltid och barnbarnen också ”vi frågar omma”. Jag saknar henne som bollplank, den enorma kunskapskälla som hennes, hon var så otroligt bildad.
”Du får det nog lite tråkigare när jag är borta”, sa Gunhild innan hon gick bort. Blev det det?
– Ja, lite tråkigare blev det allt.
