När han köpte de där lakanen i bäckebölja stod han dock i sitt livs andra kris. En äktenskapskris gick som ett ständigt mullrande jordskalv genom hans tillvaro. Kanske kunde nya sängkläder hjälpa dem. Han trodde inte på det själv, men tänkte att det inte heller gärna kunde skada.
”Jag fick snabbt ett städjobb, var ensam hela dagarna när de andra intagna var och spikade lastpall – tiden kröp fram. Att minnas var det som återstod”, skriver Johan.
”Om ni inom den närmaste tiden står i snabbköpskön och sveper med blicken över hyllan med stycksaker och plötsligt känner den där starka förnimmelsen av att något fattas – en skotskrutig
dubbelchoklad – så kan ni skylla på min styvfar”, skriver Kalle Lind.
Hur ska man stå ut med skammen kring allt man under giftstruman utsatte sig själv och folk i sin närhet för?
Det kan ju vara debattklimatet som är sjukt också, sjukt dåligt…
Hn rusade fram till den största av dem. En skräckinjagande femtonårig mobbande kille. Och kastade sig om hans hals och gav honom en puss.
Jag längtar tillbaka till tiden då man var tvungen att köpa frimärke innan man kunde skicka ett
meddelande
Nästa år hans dagbokssamling ut. Inspirerad av framför allt Lars Norén, Henri-Frédéric Amiel och Anaïs Nin. Icakuriren har fått exklusiv rätt att publicera ett utdrag, året är 2021:
Det här var alldeles innan jag till sist fick veta vad jag led av, varför jag var så bortom utmattad och rasade i vikt trots att jag bokstavligen vräkte i mig både mat.
Vad är oddsen? Ingen aning, för jag har aldrig fattat hur odds funkar.
